Om inte jag kan komma till bilden, får bilden komma till mig.
När jag blev trött i både fötter och händer av att gå runt så kändes det skönt att hitta något ställe att slå sig ner på och iaktta folk som strömmade förbi. Där passade jag på att ta lite bilder.
Många kom med kameran i högsta hugg.
Koreanerna är flitiga fotografer.
Ett rejält stativ traskar förbi.
En något mindre kamera och killen där bakom tar sig en funderare.
Han jobbade med att dela ut någon slags reklam till folk som strömmade förbi.
Det gällde att få ögonkontakt och få dem att stanna till.
Vi fick en varsin lyckokaka av en reklamutdelare, men lite svårt att tyda vårat budskap.
Mången form av propaganda vandrar förbi där jag sitter.
Rejäla ställningar med budskap och löften.
Även med muntlig framställning.
Folk fortsätter att strömma förbi.
Eller så bara tar de det lugnt.
Satt så i Gamla stan men det är inte jämförbart på något sätt.
Här är allt så annorlunda...händer så mycket hela tiden...
så det har gett mig en skön positiv stund...barnen
är så söta..du har fångat det jag önskat få göra så många
gånger...tänker på de som bär rullarna ...det kan hända här också..
sista bilden är så go....kvinnan har upptäckt dig..
ha go eftermiddag
Gun-Inger
Nära en tunnelbanestation och även mycket butiker som drog folk.
Jag tror att de som ser ut som nunnor är, som du tror, sjuksköterskor.
Oj, vad det hände mycket runt omkring dig
Marianne
Det hände en hel del där.
En fin serie!
JanF
Hälsningar Lena