Nu drar vi norrut

Vaknade i Sundsvall till en regnig dag, regnet öste ner och molnen låg lågt över nejden. Men vem har sagt att Sverige bara är vackert i solsken, även en regning dag har sin tjusning. Fast lite snabb i vändningarna får man vara, längre fram på vägen syns den timmerbil som körde om oss precis då jag klev ur bilen. Det stänkte rejält. 

Vi åkte nu vägen som följer Indalsälven. Långt där nere i dalen kan man faktiskt skymta älven. Eftersom det inte kommit någon kamera med ledningsfilter ännu så är det bara att inse fakta. Världen är full av ledningar,  då fär väl även stolpen vara med i bild.

Dimma är vackert tycker jag.

Ser även på landskapet att vi är på väg norrut, det böljar sig liksom och korna har fina betesmarker.

.

..och rallarrosen frodas i vägkanten.

Sedan åkte vi till Thailand.............men stopp hallå, var vi inte på väg norrut? Jo, men nog såg det ut som om vi kommit till Thailand ändå.

Det finns en historia bakom den här Thailändska paviljongen i den lilla byn Utanede. Kungen av Siam, Kung Chulalongkorn, kom till Sverige 1897 för att vara med och fira Kung Oskar II:s 25:e regeringsår och även bese den stora utställningen. Efter det så for han norrut med sin stora lustyacht "Maha Chakri". Han åkte även flodångare på Indalsälven, och häst och vagn till byn Utanede. Det var en sådan stor händelse i trakten så man döpte vägen han åkt på till Kung Chulangkorns väg. Fast det namnet fick vägen först 1940. Rykten om den vägen spred sig så småningom ända till Thailand och när en thailändsk dansgrupp besökte platsen 1992 kom idén upp att man skulle bygga en minnesbyggnad där. Så nu står det en Thailänds paviljong mitt i björkskogen.

 En del blir ihågkomna för att de åkt häst och vagn andra blir berömda och ihågkomna för sina misslyckanden. Så är det med Magnus Huss, Vildhussen. Han fick i uppdrag att bygga en flottningsled förbi det 35 meter höga fallet i Storforsen. Lönen för det uppdraget var den svindlande summan av 100 kronor och mat och husrum. Fast 100 kronor var nog lite mer värt 1796. Vildhussen omdirigerade en bäck med förhoppning om att den skulle skölja fram en ny kanal. Det gjode den också, men det blev inte riktigt som han tänkt sig. För det året var vårfloden ovanligt riklig och vattennivån steg så att alla fördämningar brast. Vattnet spolade med sig en hel grusås  och  ödelade åtskilliga gårdar. Ragundasjön tömdes och storforsen tystnade.

Vildhussen blev även han offer för älven. Han for iväg i en liten båt ned mot kusten, med slutmål Stockholm. Ingen vet riktigt vad som hände men ryktet säger att de uppretade ortsborna hade gömt årorna och skjutit ut båten i älven. Han hittades senare och ligger nu begravd på Lidens gamla kyrkogård.

Jag fick känslan lite av nöjesfält där vid Döda fallen, för att göra det lättare att ta sig fram bland stenar och stockar så har man nu byggt gångvägar och trappor.

Nu åker vi vidare mot mina barndomstrakter, ska bli spännande.

2011-07-30 11:24   h_pia

men ni reser ju fel håll ... haha annars hade jag kunnat bjuda på en kopp kaffe som ett litet trevligt stopp i eran härliga sverigeresa..
Kul att få följa med dig som vanligt :-)

Pia

Besvara

2011-07-30 12:20   Margareta Cortés

Tack Pia!
Åt vilket håll ska vi för att få avnjuta kaffe i ditt sällskap?
Fast den här resan hade ett lite speciellt mål, vi skulle upp och se hur det såg ut där jag bodde som barn och se om minnet från mina tidiga barnaår stämde med hur det ser ut nu. Men det kommer i nästa inlägg, måste smälta alla minnen först..;)

Besvara

2011-07-30 12:29   Marols

Döda fallen ser jättespännande ut, ett ställe som jag skulle vilja besöka tror jag...:-)

Det där med att besöka sina barndomstrakter är intressant. För några år sedan åkte vi till Skåne på semester. Varje sommar, när jag var liten, tillbringade vi i Borstahusen i Landskrona. Bad Terje köra mig till husen där min släkt bodde då...och huuuh...så små husen kändes - och så stora dom kändes när jag var liten...:-)

Ser fram emot nästa blogg!

Kram!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2011-07-30 19:13

Klart du ska besöka Döda Fallen. De har en ny fin utomhusvridläktare där och i år Spelade de En Midsommarnattsdröm med bl.a Sven Wolter och Kim Andersson i rollerna. Hade jag vetat det inna så hade vi nog bokat biljetter och boende i närheten.

Svara

2011-07-30 12:36   pic-tor

Tänk, jag har åkt den här vägen så många gånger men aldrig varit ned till Döda fallet. Känner du till att Lars Molin skrivit en roman som heter Vild-Hussen? Fina bilder från Indalsälvens dalgång och Döda fallet. Var har du dina rötter Margareta? Lidens gamla kyrka är fin och där gifte jag mig en gång i tiden.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2011-07-30 18:55

Lars Molins bok om VildHussen har jag, läste den för många år sedan så det var extra kul att komma dit och se det själv.
Mina rötter vet jag inte riktigt var de hör hemma, mer än att mitt flicknamn var juat Roth...;) Vi flyttade så många gånger när jag var barn att det känns nästan som om hela nossa Sverige var hemma. Men i Ångermanland bodde jag i Solefteåtrakten. Kommer lite om det i nästa inlägg. Mest hemma känns det uppe hos mormor och morfar i Poultikasvaara för där tillbrinagade jag alla sommrar.
En liten by mellan Gällivare och Kiruna.

Svara

2011-07-30 14:26   hlse

Fina bilder !
Och du har rätt, det kan bli fina bilder trots gråväder.
Jag besökte själv döda fallet och paviljongen för två år sen. Jag hade lite mer tur med vädret förstås...

Och nu är det dags igen. Om en vecka åker jag upp till Västernorrland.
Så har du några bra fototips så mottages de tacksamt.

mvh
Harald

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2011-07-30 18:58

Dimma blir fint på bild, lite värre då det regnar så linsen blir blöt. Bra fotoställen, då skulle jag nog säga hela Norrland. En exta fin sträcka med nipor och böljande dalar var det sträckan Forsmo - Näsåker. Välj att åka på den norra sidan om Ångermanälven och ta inte nya vägen.

Svara

2011-07-30 17:39   walter-g

ja men välkommen till "norrut".Vi håller på att smälta bort i värmen..

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2011-07-30 18:51

Skulle gärna ha stannat där uppe, men så långt upp som till Boden kom vi inte dne här gången. Nästa resa kanske.

Svara