Nazcalinjerna
En av orsakerna till att vi skulle till Paracas var de omtalade Nazcalinjerna. Har hört talas om och läst om dem så länge och när jag nu var i Peru så ville jag absolut inte missa dem. Ingen vet vem eller vilka som gjort dessa linjer och figurer, men de kom till mellan 900 f.kr och 600 e.kr. så pass vet man.
Vi ska upp med ett litet flygplan som tar 12 passagerare. Orsaken till att vi vägdes vid incheckningen var att de skulle kunna fördela vikten rätt inne i planet.
Spända och förväntansfulla väntar vi på att vårt plan ska lyfta.Foto: Karin Bångman
Kan det där vara flygledartornet? Står vid landningsbanan, men var inte bemannat.
Nu lyfter vi. Alla ser ganska lugna ut nu, men så vet vi ju inte vad vi har framför oss.
Trots att flygplatsbyggnaden stod tom, var det aktiviteter på plattan.
Där borta i viken ligger vårt hotell.
Vi flyger över öknens grafiska skönhet och bara det är en upplevelse. Färgerna, mönstren och de torra bergen.
Lastbilen där nere på Panamerican Highway ser ganska liten ut.
Vi ser hur människan försökt bemästra sanden och leva ute i öknen och hur sanden också återtar sina revir.
Vilka mönster det blir i detta landskap.
Torra flodfåror som växer fram som rötterna från ett träd. Inte mycket vatten här ute där årsnederbörden är 0,8 mm.
Sedan efter en häpnadsväckande tur över en öken som var mer omväxlande än vad jag anat så börjar vi se en del linjer. Den här är formad som en pil, kallas för Trapezoiden.
Men det är figurerna som är mest intressanta. Ibland var de lite svåra att upptäcka. På den här bilden finns det en val förutom de breda linjerna.
Vi ser ett till flygplan, av säkerhetssjäl får det bara vara sex stycken uppe samtidigt. I dag bara två stycken.
Linjerna är utspridda över ett stort område och här vid bergen fanns Den också en pilliknade figur.
Sedan börjar något som är svårt att beskriva. Alla passagerarna har fönsterplats och alla vill så klart se så många figurer som möjligt och piloten verkar också vilja uppfylla den önskan. Men jag gissar att han också vill ha lite skoj. För nu börjar det roliga för honom, när han ska vända om planet så att figurerna syns för alla svänger han så att det bara är en loop som fattas i övningarna. Känns värre än sjögång och de flesta har fullt sjå med att hållar maginnehållet på rätt ställe. Första figuren som tydligt syns är astronauten.
Sedan dyker de upp en efter en. Så här ser apan ut från luften. Den är 180 meter lång!
Piloten rätar upp planet lite och jag kan pusta ut en stund och försöka få ordning på det där som snurrar runt i magen.
Vissa av de här figurerna är över 200 meter långa och har skapats genom att sten, grus och de övre jordlagren skapats bort från marken. Ingen vet varför och det märkliga är att figurerna bara går att se från luften. Här har vi Papegojan.
Vill nan inte flyga åker ut till detta torn, varifrån man kan se två av figurerna som är händerna och trädet.
Tittar man noga så ser man nog även en tredje figur från tornet, ödlan.
Frågorna är många när vi snurrar runt här uppe, hur kommer det sig att man skapar konstverk som man inte själv kan se? Ja svaren är lika många som de forskare som undersökt dem och försökt besvara frågan om varför. Det ska vara en gigantisk astronomisk kalender, rituella pilgrimsleder, eller varför inte landningsbanan för utomjordingar. Ingen vet ju helt säkert. Peruanerna själva berättar, och är helt säkra på, att det är en hälsning till gudarna och en önskan om att de ska sända ner regn. När jag tycker att det låter bra mycket mer spännande med att det är utomjordingar som skapat dem vill de inte alls lyssna på det örat.
Till slut ser vi några konstiga figurer som inte har några namn.
Sist och störst har vi Hägern den är så stor att den inte får plats på en bild och eftersom flygplanet cirklar runt är det nästan omöjligt att lägga ihop det till en bild av de två.
Vi vänder åter till flygplasten och alla pustar nog ut.
Vi njuter igen av det fantastiska landskapet medan magen lugnar ner sig och huvudet slutar snurra.
Vägen där nere slingrar sig fram mellan bergen som en orm.
Har f.ö. själv åkt mindre propellerplan som passagerare, det gick lite vilt till, och jag håller med dig; det känns i magen.
Figurerna vågar jag inte försöka att spekulera om.
Landskapet, förutom figurerna är också helt otroligt, blev många bilder på det också.
Nu svängde det rejält i planet, värre än bergochdalbana.
Figurerna går vi överlåta till forskarna och bara konstatera att de är där.
Ha det gott/Stig
Det hade verkligen varit synd att missa detta.
Varför de finns lär vi nog aldrig få veta.
Det var en stor upplevelse att få se detta.
En verklig upplevelse för oss.
Scientific American hade en artikel i ämnet en gång i tiden. Författaren ville motbevisa spekulationerna om att det bara var utomjordingar som skulle kunna göra linjerna och figurerna. Han visade med praktiska försök att en tämligen liten grupp kan skapa en så stor figur på ganska kort tid, dagar eller veckor snarare än månader eller år. Och detta med de enkla medel som fanns tillgängliga då. Men det kräver planering.
Mest på skoj att jag hävdar att det är utomjordingar som gjort dessa linjer och figurer, de ville så klart ha ordentliga riktlinjer om var de skulle landa då de återkom.
Förmodar att ortsbefolkningen har rätt i sin teori om bön om vatten, med en årsnederbörd på 0,8 mm så står det högt i kurs.
Kul att få se dem.
Daniel
Det var verkligen en flygtur som jag kommer att minnas länge.
Imponerande bilder av stora figurer. De är verkligen föda för spekulationer.
Ha det bra
Bob
Där kan man grubbla länge om hur de kommit till och varför.
Sten
Mitt favoritämne i skolan var geografi, men jag kan ändå inte påminna mig om att jag läste något om Peru då. Tur att man kan fylla på med kunskaper i efterhand.
Visst är det så att vi vill veta och visst vore det väl spännande om det vore så att vi haft besök av utomjordingar.
Fast det är säkert så som de som bor i närheten tror, att det är en hälsning upp till gudarna. De här geoglyferna får vi övriga fortsätta att spekulera i och egga fantasin.
Hälsningar Lena