Majsmysteriet.
När jag kom ut till sommarstugan härom dagen så tyckte jag att småfåglarna skulle få lite gott att äta. Solrosfröna var slut men i frysen hade jag lite majs. La några högar med majs på altanräcket för dit brukar både småfåglar, ekorren och måsarna hitta och där har jag dessutom chans att få lite bilder på dem.
Men den här gången kom det inga fåglar, ingen ekorre dök upp. Ekorren som brukar komma så fort vi kommer dit, inte ens måsarna verkade vilja ha majsen.
Men trots det så försvann majskornen ett... ...efter ett.
Till slut låg där bara ett korn kvar.
Mystiskt tyckte jag och beslöt mig för att spana och försöka lösa mysteriet med den osynliga majstjuven. Jag la upp några nya majskorn och slog mig ned på altanen med en kaffekopp, en bok och beväpnad med kameran. Nu skulle tjuven avslöjas.
Döm om min förvåning när jag ser hur ett majskorn plötsligt liksom får fötter och börjar vandra iväg utefter räcket... och sedan försvinna ner över kanten.
In för att byta objektiv till makrot för här var det inga fåglar eller osynliga spöken som hämtat majskornen. Det måste finnas en förklaring och mycket riktigt det var någon mindre varelser som gillade mina majskorn.
Starka små kryp, som jag egentligen inte tycker om men nu var det intressant att titta på hur de bar sig åt. Först greppade de majskornet med sin lilla käft som mer liknar en gripklo.
Inte undra på att det gör ont när de biter sig fast i huden på mig.
Starka är de också för det var med en rasande fart de drog iväg med majskornen och även klarade av att bära dem nedför altanstolpen.
Myror var ju riktigt trevliga att studera bara jag slipper ha dem på mig.
De baxade och kämpade med majskornen, hoppas de fick uppskattning och tack då de kom till stacken för dit var det lång väg genom mossa och blåbärsris.
Jag var tvungen att testa filmfunktionen på min nya kamera också, tog en stund innan jag hittade var närgränsen låg och att hitta fokus när myran irrade sig över kanten.
Att de bara orkar:-)
// claesse
Dom är ju så häftiga att spana på när dom kommer med sina stora byten.
Och man förstår ju var uttrycket "flitig som en myra" kommer ifrån.
Ing-Marie
Hälsningar Lena
Fina bilder blev det också
//B-O
Svårt förstå hur den lilla myran kan ha ett så hårt bett så den kan hålla majs kvar.
Vilket dokument du har gjort här. Så bra det måste du göra något av.
Sanslöst hela denna historia
Tycker jag i vart fall.
Gun-Inger