Luftballong eller ökenvandring.

Idag så skulle det bli luftballongfärd över Namniböknen om väder och vind tillät det. Blev vi väckta 05.00 så visste vi att det var luftballong som gällde och att det var huvudbonad och kamera som var det viktigaste att ta med sig.

Prick 05.00 knackade det på dörren till vår kulala och ett glatt good morning hördes. Jippi! det blir luftballong. Snabbt upp och en lättare frukost stod uppdukad uppe i huvudbyggnaden, jag undrade just om det vi fick där, var en lätt frukost hur ser då en tung frukost ut.

Men glädjen varade inte så länge, vindarna vände och risken för att ballongerna skulle driva ut över öknen var för stor så det kom kontraorder under frukosten. Senast de drev ut över öknen tog det två dagar att få tillbaka ballongerna igen, eftersom de inte får eller kan köra med bilarna dit för att hämta dem. Det förstod vi att de inte ville utsätta sig för en gång till. Dagen skulle bjuda på ökenpromenad  i stället.

Men morgonstund har guld i mund, som ordspråket säger och nog stämde det här.

Såg ut att bli en strålande dag. Färden mot sanddynerna, de som omger Sossusvlei  startade och vi passerade genom vår privata grind in till det enorma naturreservatet Namib-Naukluft. Ett enormt naturreservat på 49 000 kvadratkilometer. Det tredje största naturresevatet i Afrika. Större än hela Schweiz. Namiböknen anses vara världens äldsta öken där det har rått ökenklimat under 80 miljoner år. Öknen sträcker sig som ett långsmalt band längs den namibiska atlantkusten, över 200 mil lång och 10 mil bred. Öknen har gett namn åt landet Namibia. Sanden här där vi är nu, lite inne i landet, är rödfärgad av järnoxid och är lite tyngre än den gula sanden som är lättare och blåser längre sträcka ända ut mot havet.

Morgonljuset över sanddynerna var bedövande vackert och Festus som körde vår jeep stannade, berättade att vi skulle passa på att fotografera nu för på tillbakavägen ser det helt annorlunda ut i det ljuset som är då. Så rätt han hade.

Vi passerade grupper med strutsar som grasiöst flöt fram över marken.

Vi passerade även jordens högsta sanddyn, Big Daddy, som är350 meter hög, och stannade till vid den punkt där man sedan inte får köra med annat än fyrhjulsdrivna bilar.

Landskapet växlade färg och form hela tiden med den uppgående solen och nu började det bli rejält varmt. Såg några Oryx, de första på resan inte de enda dock.

Tack vare Festus så upptäckte vi att det fanns en del små djur också. Ser ni den lilla råttan som är på väg in i busken.

Öken är torr har jag läst och nog stämmer det också.

Leran riktigt krullar upp sig i värmen.

Så var vi framme och vandringen ute i öknen kunde börja, jag försäkrar att solhatt var ett bra val i dag. Ett beslut måste tas, ska vi gå upp på den höga dynen där framme.

Några är på väg upp.

Även om det är torrt och varmt så är det inte tomt på djur här, det första vi ser är en liten hare som skuttar iväg så snabbt så ingen kamera hinner med, men se där vems spår är det här. Ser ut som en traktor rullat fram.

Fast det var en liten krabat som gått där, den här lilla skalbaggen.

Fler småkryp fanns det, myror.

Ödlor

Men så var vi ett gäng som beslutade oss för att ta utmaningen och bestiga en hög sanddyn.

Ingen lätt uppgift i den värmen och inte så lätt att hålla kursen heller, som synes. Fick höra att det var 36 grader i skuggan, det var bara det att det fanns ingen skugga.

Jag gav upp, trots att jag var nästan uppe, men värmen besegrade mig, tog en bild på de tappra som fortsatte och sen gick jag ner igen. Fast jag fick känna på hur det var att gå uppe på kammen åtminstone.

De som gick upp måste ner också och Douw visade hur det gick till. Full fart ner bara, så sanden sprutade.

Dead Vlei, det betyder ungefär "en dal där vatten sammlas", men här var det länge sedan det samlades något vatten närmare bestämt 1000 år. Torra, svarta men vackra camel thorn träd står där som urtida skulpturer, de bryts  inte ner i det torra klimatet.

Svårt att se hur storslaget den här dalen är på en liten bild, men långt till höger i bilden är det en ljus prick. Det är en person som går där.

Upptäckte att det syntes inte alls på den här lilla bilden så jag la dit en röd pil där personen är. Inte så snyggt men ville visa hur storaslaget det är och hur små vi är där ute i öknen.

Åter till våra Land Rovers bjöds vi på välbehövliga förfriskningar innan vi vände hemmåt.

Luften dallrade och vi såg nog mer än en hägring. Här där det ser ut som vattten var det snustorrt.

Efterniddagen och kvällens äventyr kommer i nästa inlägg.

2009-04-03 18:12   Nordik

Det är alltid lika roligt att läsa om dina äventyr.
Du verkar resa väldigt mycket. Har du ett sådant jobb eller är det bara för egen del?
Tänk om en annan skulle ha den möjligheten :-)
Hoppas du får en fortsatt fin resa.
Mvh Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-03 18:43

Fota och resa är mitt liv det se..:)
Nej reser mest för nöjes skull, men säljer även bilder så det blir väl en kombination då.
Tack för att du tog dig tid att skriva några rader.

Svara

2009-04-03 18:15   Brav

Det är något alldeles speciellt med öknar. Har själv besökt andra sidan av Afrika, dvs Tunisien, ett par gånger och varje gång blivit andäktigt fascinerad av ökenområdena. Må det sedan var sand- eller stenöken. Åker för tredje gången till Tunisien i augusti och kameran kommer att sitta som klistrad i händerna. Fantastiskt land med fantastiska fotoobjekt.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-03 18:46

Den här öknen var alldeles speciell tyckte jag, sådana fantastiska färger där. Har du bara möjlighet så gör ett besök, du kommer inte att ångra dig. Har varit i Tunisien jag också, gillade även det landet och likaså Sahara men det var så länge sedan. Har för mig att det var 1971 i turismens barndom där. Har inte så mycket bilder från den resan.

Svara

2009-04-03 19:07   optimal

Härligt att resa just hemkommen till Spanien som är mitt andra hem från Marocko lite annorlunda än din resa inte så mycket natur denna gång utan mer lite större städer som Marrakech Casablanka Rabatt och Fes men visst är det härligt att resa fina bilder du har tagit/bert

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-03 19:11

Håller med att norra Afrika är lite annorlunda än den södra delen, trodde inte det innan. Men båda har sin charm. Såg t.ex trädklättrande getter när jag var i Marocko för några år sedan. Spännande städer med fina fototillfällen de som du nämner.

Svara

2009-04-04 00:59   eos30

Tack Margareta :-)
Kul att läsa och se :-)

Överansträng inte din hand bara, utan ta det i den takt du orkar...

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-04 10:27

Kul att du vill läsa och följa med på min resa. Ingen fara att jag överanstränger högerarmen,KAN inte använda den alls, den sitter fast i ett sk. armlås. Så det är min ovana vänstrehand som fåt göra hela jobbet.

Svara

2009-04-04 12:56   eos30

Nej, förlåt mig om jag var oklar ;-)
Det var vänsterhanden jag tänkte på, den får ju lära sig en massa nya rörelser nu, och det blir väl tröttande.
Men kul att se dig tillbaka :-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-04 13:05

Aha,tänkte inte så långt. Jo massor av nytt blir det för vänsterhanden, har blivit en hejare på att hyvla ost med bara den handen.
Var inte så lätt men det går att lära sig. lösa korsord är värre, ser knappt vad jag skrivit där själv. Bildbehandling går, men går fruktansvärt långsamt. Sitta och läsa är enklast...:)

Svara