Killing Fields.

Nu ska vi till en plats som tidigare var en fruktträdgård, nu är det en minnesplats över alla de som mördades under Pol Pots regim. Den här platsen som egentligen heter Choeung Ek, kallas numera oftast för Killing Field, och är en av de många avrättningsplatser som användes för att avrätta oönskade personer vid fokmorden i Kambodja. Det lär finnas ungefär 300 stycken och det verkar troligt eftersom det avrättades mellan 1,5 till 3 miljoner människor under åren 1975 till 1979. Det var ungefär en 1/3 av landet befolkning. Här vid, Choeung Ek, har hittats 8.985 kroppar i massgravarna.

När man kommer in här på området känns det först som en grön och lummig oas. Det första man ser är en stupa som är 17 våningar hög..

Där inne är det samlat mängder av kranium som hittats på platsen.

Man kan gå in och titta men jag avstod och nöjde mig med att titta utvändigt. Innan den här stupan byggdes låg dessa kranium travade i en pyramidform på platsen.

Vi vandrade runt och tittade och även läste på alla skyltar som är uppsatta, där berättas vad som skett här. Ingen trevlig läsning, men den nuvarande kambodjanska regeringen uppmuntrar turister att komma hit.

I det här trädet satt det stora högtalare som spelade musik för att överrösta klagoropen och dödsskriken från de som avrättades. Det var för att människorna i byarna runt omkring inte skulle höra vad som föresegick här.

Det är ingen munter plats att promenera på och alla som besöker platsen verkar tagna av stundens allvar och går tysta runt i sina egna tankar.

Den här dammen har bildats när man dämde upp för att inte lämningar skulle spolas ut i floden.

Där i dammen gick den här mannen och samlade upp något, jag tror det är sniglar han har i sin korg. Förmodar att det ska bli dagens middagsmat.

 Överallt finns det gropar och kullar som påminner om massgravarna.

För att spara på ammunition så sköts ingen ihjäl utan de slogs ihjäl med diverse redskap som yxor, hackor, järnrör, spadar och vässade bamburör. Även de vassa bladen på palmerna användes för att ha ihjäl folk med, med dem skar man upp halsen. I den här massgraven hittades 199 kroppar, de flesta utan huvuden.

Småbarn slogs ihjäl mot det här trädet. I massgraven bredvid hittades 100 offer av kvinnor och småbarn. De flesta var nakna.

Fortfarande kommer det upp benrester och tänder ur jorden.

Det var en tyst och eftertänksam skara som lämnade detta område och tog bussen tillbaka till hotellet. Tror att vi alla undrade hur något sådant kan ske och hur en människa kan få andra med sig för att utföra sådana grymma handlingar. Jag kan i alla fall inte begripa det.

"Keeping the memory of atrocities committed on Cambodia soil alive is key to build a new strong an just state.
Furthermore, making the crime of the inhuman regime of Khmer rouge public plays crucial role in preventing new Pol Pot from emerging in the lands of Angkor or  anywhere om Earth."

Avslutar med en mindre deprimerande bild, nämligen frihetsmonumentet. Det uppfördes 1962.

2011-12-14 15:03   präntare

Dom är många som fått människor med sig och utfört grymma handligar mot medmänniskor och oliktänkande. Pågår nu i denna stund sk utrensningar.
Med vänlig hälsning

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2011-12-14 15:39

Jo, läser om det i tidningar nästan varje dag. Tyvärr. Men man kan väl önska att godheten skulle få segra någon gång.

Svara

2011-12-14 17:21   fdmm

Tänker att här ställer du fotografins uttryckssätt på sin spets, att påminna omvärlden vad som skett. Visa ett skeende som de drabbade förtjänar att vi ser, vi kan inte göra det gjorda ogjort men de förtjänar att så många som möjligt vet vad som hände dem. Tack för ett starkt och tungt men oj så viktigt inlägg.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2011-12-14 21:24

Märkte i kväll, när jag var iväg på en kurs, att det var svårt att släppa tankarna på det här stället. Bilder dök hela tiden upp i huvudet, får rysningar då jag tänker på "Killing tree". Där man slog ihäl små barn och all smärta som folk fick uttstå.
Den kambodjanska regeringen vill att informationen sprid, så jag tyckte det var viktigt att återberätta det jag upplevde.
Tack för att du bryr dig.

Svara