Kanchanaburi krigskyrkogård
Idag åker vi på utflykt. Vi ska till den berömda bron över floden Kwai, men börjar dagen vid Kanchanaburi krigskyrkogård. Vi, det är ett brittiskt yngre par, italienska Maria från Australien, jag och min man och så vår Thailändske guide Mr Tawee.
Att bygga en järnväg mellan Siam och Burma var från början en idé av de brittiska kolonisatörerna i Burma, men idén stöp på att det skulle bli för dyrt. Järnvägen måste gå genom berg och oländig djungel samt dessutom korsa åtskilliga vattendrag. Kostnaderna ansågs bli alltför orimliga.
Men den japanska armén hade lite andra idéer. När de drev bort de allierade ur Burma 1942 behövde de få in förstärkningar och material in i landet på något sätt. Sjövägen från Singapore ansågs alltför riskfylld med tanke på de allierades ubåtar, så japanerna beslöt att järnvägen skulle byggas.
Japanerna höll nere kostnaden för järnvägsbygget genom att räls och sliprar rivits upp i till exempel Malaysia och sedan transporterats norrut medan arbetskraften bestod av 61 000 allierade krigsfångar samt 270 000 tvångsrekryterade civila. Fångarna levde i missär och med en undermålig diet, de arbetade från gryningen till efter mörkrets inbrott och fick dessutom utstå en brutal behandling från fångvaktarna. Ungefär 90.000 avled och av dem var 12.621 krigsfångar (men det finns uppgifter om att det skulle vara ändå fler som dog där) av det hårda arbetet med järnvägen och på den här kyrkogården vilar 6.982 australiska, brittiska och holländska krigsfångar. Inte så konstigt att den kallas för Dödens järnväg.
I dag när vi kommer dit så håller de på att dekorera och utsmycka området. Den här damen hade inget emot att bli fotograferad, hon nickade gillande då jag frågade och maskeringen har inget med religion att göra utan är bara för att hon inte vill bli solbränd. Blekmedel för huden var en stor försäljningsprodukt i Thailand.
Se vilken fin rosett hon skapat av lite tyg. Orsaken till att de pyntade och gjorde fint var för att nästa dag skulle kronprinsessan komma på besök.
Sedan åker vi vidare till Krigsmuseet.
Det tar vi i nästa inlägg.
----------------------------
Ha det gott från
/Uffe i Chiang Mai
Ska bli kul att lösa din rapport sedan.
Som jag skrev i inlägget så maskerar och täcker de sig för att inte bli solbrända. De anser att det är fint att vara blek.
Vet du att kronprinsessan förlorade en son i tsunamin i Khao Lak.
det är därför det ligger en militärbåt på land där.
Den spolades med. Låg och vaktade utanför hotellet där det bodde.
Vi hade bott i en ranglig bungalow precis bredvid några månader före
// Marianne
Visste inte att hon förlorat sin son då, eller så har jag glömt bort.
Har inte varit i den delen av Thailand, före Bangkok har jag varit där en gång men då uppe i norr vid gränsen till Laos.
Hälsn!
Vi gjorde bara en dagsutflykt och det var ju tur att vi inte valde dagen efter då kronprinsessan skulle dit, hade nog blivit svört att komma fram då.
Det är kul att få se lite av allt som finns ute i världen. Krig blir ofta glorifierade i filmerna men verkligheten så tuff och hård.
Ha det bra!
Intresanta platser fick vi se på den här dagsutflykten.
Tänkte först ta tåget från Bangkok dit men valde en tur och det var bra för då fick vi en hel del information och även se saker vi annars missat. Slapp återresa med tåg dessutom.
Men det är något ingen får glömma.
Kyrkogårdar här till historien ...
blir ofta vackra bilder.
De kvinnorna kan det där med sömnad och tyg.
Gun-Inger
De var duktiga med att dekorera med tyg men hennes mask mot solen var lite konstig. Varför vara blek om man ändå ska gå och dölja sig.