Adventskalendern
När jag var liten, så där runt 8-9 år fick jag en adventskalender av mor och far, det var den allra finaste jag då någonsin hade sett. Vi fick den säkert tillsammans jag och min bror, men det var jag som sparade den och har sparat den i alla år.
Den har fått hänga med i alla flyttar och har väl blivit lite skamfilad genom åren, men finns fortfarande kvar och varje advent plockar jag fram den igen. Mina barn och barnbarn har beundrat den och i år hoppas jag att vårt första lilla barnbarnsbarns ska tycka att den är fin.
Den är över 60 år nu, i år tänkte jag att den ska få bli viral.
Så här ser den ut och i morgon öppnar vi första luckan och följer julförberedelserna.
När mörkret faller tänder vi belysningen för tomtarna som dansar där inne i stugan.
Den är ett kärt minne och visst finns det luckor att öppna.
Förr fick mina barn också öppna dem, men nu är den så skör att den får stå mest till prydnad.
Sten
Du har så rätt, man fäller bara ihop den. Som i de pop-upp-böcker och kort som finns nu.
Klart hon kommer gilla huset men vill klart kanske få leka med det men det är väl skört nu.
Härligt du inte kastat det som många hade gjort.
Adventskram
på er
Gun-Inger
Lille Harald med familj var över hit på middag i går, men han är lite för liten än och hårdhänt så att titta på kalendern får nog vänta ett tag. Så glad att ha den lilla familjen boendes på gångavstånd numera.
Det kallar jag julpynt av rang!
MvH
Johnny
Du har så rätt, den är nog det värdefullaste julpyntet jag har.