Jacana och ett magiskt möte.

Nu är det dags att åka till vår camp, Jacana. Eftersom det är regnperiod nu, så är enda sättet att ta sig dit med båt. Vi hoppar i båten och tar oss fram på en kanal, som tydligen är väg annars. Vår väg kantas av vass och papyrus.

Vi närmar oss campen och får en skymt av stugorna som vi ska bo i. Det ser ut som små hus men är byggda på traditonellt sätt med väggar av tältduk.

 På bryggan står personalen och tar emot oss med sång. Ett lite annorluda ställe än tältcampen vi kommer ifrån.

En god välkomstdrink serverades före en något försenad lunch.

Så var det dags att borda Mokorokanoterna. Förr yxades kanoterna ut ur hela stockar men nu är de fibertillverkade för att spara på träden. Kanoterna var låga, plattbottnade och i mina ögon ganska vingliga. Två och två satte vi oss i dem och stakades iväg.

Tyst gled vi sakta fram, en härlig känsla av lugn spred sig i kroppen. Så härligt.

Vi kunde studera fåglar.......

pyttesmå näckrosor......

även små, små grodor som satt på vasstråna. Inte större än en tummnagel och det var lite svårt att tro att dessa små varelser kunde hålla en sådan öronbedövande konsert när det blev mörkt.

Det fanns fåglarna som byggde sina bon på vasstrån.

Här är ägaren till boet.

I ett träd satt en fiskörn.

men den flög sin väg.

Så är det dags att gå iland på en liten ö. Där ska vi studera ett ovanligt träd och njuta av en kvällsdrink, är det tänkt. När vi kommer fram till stranden prasslar det misstänkt bland buskarna och vår kanotstakare ber oss vänta med att gå iland tills Thuto har inspekterat området. Thuto smyger iväg och jag tror inte att det är han som åstadkommer det prassel som vi hör. Det låter lite för mycket.

Efter en liten stund kommer han tillbaka och vinkar till mig att jag ska komma. Jag är inte sen att lyda honom, för nu är jag rejält nyfiken på vad det är som låter där bakom buskarna. Ett finger framför munnen visar att jag ska vara helt tyst och så smyger vi iväg.

Och det jag då får se kommer jag ALDRIG att glömma, alldeles framför mig står en enorm elefant. Den är så nära så den skulle nog kunna lyfta upp mig med snabeln...och så enormt stor den är. UNREAL! Om ni tycker bilden är suddig, så måste jag säga att jag var nog inte helt stadig på hand just då. Jag var helt överväldigad och det enda som jag kunde säga var ett djupdraget Ohhhhhh! Jag tror att det djurmötet är det mest fantastiska i hela mitt liv.

Sedan går han iväg, så mötet varade säkert bara några sekunder och när de andra kommer iland ser det ut som om han är borta och magin är bruten.

Men han är inte borta, har bara gått iväg en liten bit, är tydligen hungrig, fast det är nog elefanter hela tiden. En elefant äter ungefär 100 till 150 kg växtmaterial om dagen. Den här elefanten har bestämt sig för att det som växer högst upp på ett av de stora träden är godast, så han sätter huvudet intill stammen och fäller trädet helt enkelt.

Vi står nu framför det där speciella trädet, Baobab, som vi skulle titta på. Det är egentligen inget träd utan en suckulent. Jag har telet på kameran och trädet (som inte är något träd) är högt, men en bild på det vill jag ha ändå, så det får bli fem bilder som jag sedan satt ihop till en. Det syns säkert, men jag kände inte för att stå där och byta objektiv med ryggen till en något ilsken elefant, för just då stampar han i backen så marken riktigt skälver.

För säkerhets skull drar vi oss tillbaka en liten bit och står sedan på tå bland buskarna och kikar på honom och även om det sägs att elefanter ser dåligt så har han ett öga åt vårt håll hela tiden.

Vi drar oss tillbaka till våra kanoter och blir stakade åter mot campen, njuter av lungnet och med ett enormt minne rikare.

Kvällen börjar bli sen och mörkret sänker sig så det är hög tid att återvända innan flodhästarna blir mer aktiva.

Före middagen skålar vi med en "Springbock" för kvällens upplevelser. En Springbock är en shot på Amarula och mintlikör, tror att den är som allra godast  på bryggan i Jacana camp strax efter ett elefantmöte.

...och här ska vi sova i natt. Dit blev vi ledsagade i mörkret eftersom det var vanligt med lejon, elefanter och flodhästar i området. Tvättrum och toalett har vi på en öppen altan bakom rummet och vi blev ombedda att inte länma något där för då knycker aporna det.

2009-04-26 10:33   Lysa

Nä, nu måste jag nog börja spara pengar... en massa pengar förmodligen, jag vill också åka! :-)

Vilket möte med elefanten, wow!

Rummet längst ner ser så mysigt och fint ut. Finns det mycket mygg?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-26 10:40

Ja det rekomenderar jag, resan kan verka dyr men du gör inte av med några pengar på resan sedan. Allt ingår. Bara om du vill köpa något minne med hem. Det går åt mycket minneskort och lagringsmedia.

Ja det elefantmötet kommer jag aldrig glömma, det mest speciella på hela resan. Att stå där framför en vild elefant, jag hann inte ens bli rädd.

Vi åt malariatabletter, men hade inga mygg. Botswana är malariaområde men ovanligt med så lite mygg som vi hade.Fanns en del flygfän nattetid men de fick stanna ute och släckte man ljuset försvann de.

Svara

2009-04-26 12:08   eos30

Alltid lika fascinerande att läsa, och se bilderna.
Och lärorikt :-) Trodde suckulenter var kaktusar, men efter din bild så var jag tvungen att googla det. Så har jag lärt mig något idag med :-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-27 09:28

Även jag lärde mig mycket på den resan, trodde inte att sucklenter kunde vara stora träd.Tack ska du ha för att du tog dig tid med att skriva.

Svara

2009-04-26 12:21   susvik

Vilket möte! Grattis!
Vill också.... /Susanne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-27 09:28

Tack Susanne, ett möte jag nog aldrig glömmer.

Svara

2009-04-26 19:53   Arne Bivrin

Snablar vad spännande!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-27 09:39

Jopp! Instämmer.

Svara

2009-04-26 20:55   JenyJ

Vilket fantastiskt djurliv i både smått och stort! Ja, ett sådant möte etsar sig nog väl fast på hornhinnan, men det är ju otroligt att även kunna dela det med andra/oss.

Hur länge var ni totalt borta?

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-27 09:57

Kan nog återuppleva det minnet även utan bilder.
Vi var på resande fot i tre veckor.
Tack för dina rader.

Svara

2009-04-28 07:31   Peter Eskilsson

Jag är så glad att du delar med dig av dessa upplevelser. Många bloggar är tyvärr mest skräp, men detta är ju som en bra bok.../PE

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-04-30 09:14

Tack Peter för de värmande orden.

Svara