Bokstavsresan V-W

I dag fick jag lite problem när jag skulle välja bild till bokstaven W. Trodde inte att jag hade något djur på W och tänkte ta en liten genväg via engelskan igen och ta W som i woodpecker... men kom på andra tankar.

V som i valross.

W som i Weddellsäl.

Men jag behövde ju inte fuska med annat språk för jag hade ju weddellsäl, det jag egentligen tänkte fuska med var min Wilma som visserligen var både hund och labrador men hon var den finaste hunden i hela världen så hon borde egentligen få stå för bokstaven W.

Men eftersom jag nu kom på att det inte behövdes så tyckte jag att hon skulle få vara med ändå som en liten bild. (den går att förstora) Det är Wilma som sitter givakt och poserar och bredvid sitter hennes dotter Desty som vill kolla om jag ställt in kameran ordentligt.

A B C - D E F - G H I - J K L - M N O - P Q R - S T U - X Y Z - Å Ä Ö

Yankee Harbour

Efter att ha både tittat och fotograferat leopardsälen så styrde vi kosan mot Yankee Harbour. Vädret var lite oroligt och det var lite besvärligt att komma iland bland alla isblock som samlats vid stranden och vågor som sköljde över stenarna där. Men iland kom vi.

Lite får man offra för en lyckad landstigning.

Ön är täckt med ett metertjockt lager av snö.

Professorn ligger där ute och väntar på oss och håller koll på vädret. Vi vet att om en signal ljuder från fartyget så ska vi som är i land, genast ta oss till gummibåtarna för att åka tillbaka. Än så länge har ingen signal ljudit.

De mindre isberg och isblock som ligger och skvalpar runt stranden har vågorna skapat fina mönster i.

Is till drinken.

Vinden ökar och vågorna plaskar genom isblocken.

Elefantön och is i magen

Elefantön är ingen gästvänlig plats men den är vacker.

Mängder av hakremspingviner bor på ön.

Verkar finnas gott om mat här, det fullkomligt vimlade av brokpetreller.

Det lilla som hade tinat fram av ön var bergigt, stenigt och ganska svårframkomligt. Ett passande namn har vår landstigningsplats fått, Point Wild. Namnet har den fått efter Frank Wild som var den som basade över lägret då de satt här och i ovisshet och väntade på räddning.

En wedellsäl ligger och solar magen.

Den ser så mjuk och kramgo ut, men jag vågar inte testa att klappa den.

En säl som inte ser lika kramvänlig ut är leopardsälen, den cirklar runt utanför ön på jakt efter något att äta. Den lyckades också ta en pingvin, såg det men bilden blev mest bara vattenplask. Min man blev något överraskad då han stod och filmade de söta pingvinerna när en av dem plötsligt hoppar upp framför hans fötter och direkt efter plaskar det till rejält och leopardsälen plaskar upp efter. Den filmen är kul att se, först pingvinerna sedan förvirringen då kameran fladdrar runt helt okontrollerat. Sedan när han hoppat bakåt och samlat sig ser man leopardsälen. Inte alltid man får en leopardsäl landandes vid sina fötter.

Det är ett tjatter och trumpetande i pingvinkollonien. Här syns lite av pingvinens värmesystem. Det är fötter och vingar som hjälper till med värmeregleringen. Rosa under vingen tyder på att den är varm och då den viftar på vingen svalkas den av. Hur man nu kan känna sig för varm i det här klimatet!

Hakremspingvin.

Här får uttrycket is i magen lite annan betydelse. Borde kanske heta att lägga magen på is istället.

Lite trött.

Det är konstigt att någon kan sova i det oväsendet.

Har man hittat en skatt så gäller det att bära den med sig till hemmets trygga tjäll. De flesta pingviner bygger sina bon med stenar som de lägger i en liten ring.

Här fanns det några att välja på men vägen hem är inte så lätt då man mer eller mindre måste hoppa jämfota dit upp. Näbben är liksom upptagen.

Håhå ja ja men upp kom den.

Det här är ingen photoshoppad pingvin utan en nybadad. Den hoppade upp ur vattnet och ställde sig och skakade utav sig så vattnet stänkte.

Herre på täppan.