Vandring vid vulkanen Arenal

Blev mycket motion den här dagen, först vandring uppe vid hängbroarna och på eftermiddagen drog vi iväg till vulkanen Arenal. Vädret var strålande och så här mycket hade inte vulkanen visat sig tidigare.

Vi är nu en liten grupp på fem personer och så vår guide Matteo. De andra två som går med oss är ett par från Kuala Lumpur, lite extra kul eftersom det inte var så länge sedan vi var där och får en del att samtala om.

Som sagt så skiner solen och en hel del fjärilar virvlar omkring oss.

Vi är på ganska låg höjd så här i början på vandringen. Fast betydligt brantare ska det bli senare. Vi befinner oss i tropisk regnskogsklimat och det är regnperiod just nu. Vi var förberedda på att det skulle kuna vara ganska mycket regn, men det vi inte var förberedda på var att det ändå var så lite regn som det ändå var.

Även om jag inte hör syrsorna längre så hör jag chikadorna desto mer. De överröstar nästan alla andra ljud, tack vare vår guide så får jag även se hur små de är. Den här sitter högt, högt upp på trädstammen och det är tack vare telet som jag får en bild på den.

Vädrets gudar står oss bi så vi behöver inga regnjackor där vi är, men tittar vi bort till Arenal så ser man hur fort vädret växlar.

Det är inte så lång tid mellan de här tre bilderna.

En sällsynt och vacker orkide träffar vi på också här uppe.

Vulkanen Arenal är en aktiv vulkan och hade sitt senaste utbrott 1968. Då kom utbrottet plötsligt och våldsamt. Utbrotten fortsatte utan dröjsmål under flera dagar och begravde över 15 kvadratkilometer med stenar, lava och aska. När det slutligen var över hade utbrottet dödat 87 människor och begravt 3 små byar - Tabacón, Pueblo Nuevo och San Luís och drabbade mer än 232 kvadratkilometer mark. Grödor förstördes, egendom förstördes och boskap dödades. 

På höjden av sin våldsamma aktivitet slängde vulkanen iväg jättestenar, några som vägde flera ton flög iväg mer än en kilometer. Nu kunde vi se stora runda kratrar som dessa stenar skapat. Mellan 1968 och 2010 var Arenal  extremt aktiv den slängde iväg heta stenar och det välde ut rök, aska och lava från dess topp nästan varje dag. Ingen av explosionerna var dock i jämförelse med den 1968. Sedan dess har lokalbefolkningen tagit försiktighet när det gäller att bygga sina bosättningar och gårdar för nära vulkanen. För närvarande ligger alla städer, hotell och  på säkert avstånd från Arenal.

Har man gått upp så får man även gå ner och det är lite jobbigare. I alla fall för knäna.

Träffar på en myrautostrada, det måste förevigas.

En häst har tappat något och det gillas av myrorna.

Vi fick en härlig vandring den eftermiddagen, slapp regnkläder och inte förrän vi var nere vid bilen igen så kom det några regndroppar.

Sedan var det tänkt att vi skulle bada i varma källor, finns en hel del sådana här tack vare vulkanen. Men har man redan besökt och badat i Blå lagunen på Island så tyckte vi att det räckte att få titta in hur det såg ut och känna lite på vattnet.

Något prassel i buskarna är tydligen inte tillåtet här.

Innan vi återvänder till vårt hotell så ser vi att det finns lite apor även här.

Där, på vårt hotellrum har städerskan åstadkommit något exotiskt djur av extrafiltarna.

                                                                föregående

Lunch vid varma källor.

Vi ska göra ett lunchstopp vid Jargal Jiguur hot spring. När jag hör att vi ska stanna vid varma källor och kunna bada, där så kommer genast Blå lagunen på Island upp i mina tankar.

Campen vi stannar vid är en ganska enkel sådan, den enda som finns här vid de varma källorna.

Men har man badat i Blå lagunen, så känns det här som ett litet badkar. Vi träffar på det Amerikanska paret igen och jag får en bild på något mer än en tom pool. Vattnet var varmt och skönt, ska vara välgörande för kroppen också.

I väntan på maten tar vi en promenad  och träffar på en mongoliskt katt .... fast det är nog egentligen bara en katt i Mongoliet.

Vi tänkte gå bort till källorna, men floden fram till den sista ön var för djup och strid för att komma över torrskodda. Trots att vi hoppat och skuttat och byggt små egna övergångar med sten så ger vi upp och går tillbaka till campen och den väntande maten. Rören som går där borta, är de som leder det varma vattnet upp till campen och dess bassäng. Man får passa sig för att ta på rören, för de är heta.

Fast innan så passar vi på att hälsa på jakarna.  En av dem tar sig ett skönhetsbad.

De andra tittar bara lite förvånat på oss.

Jag brukar inte tycka att dumplings är goda, men de vi fick här var mycket goda.

Efter lunch tar vi bilen över floden och kollar in den varma källan. Här är det tvätt på gång.

Sköljer gör man som förr, i det rinnande vattnet.

Vattnet i hålet är väldigt varmt. Amdraa försöker känna efter hur varmt, men 70 grader stoppar man inte ner fingrarna i.

Vi lämnar de tvättande och åker vidare.

                                                            föregående --- nästa