Livet på landet.

Har tillbringat några stillsamma veckor på landet. Bara kopplat av och även kört träning för mitt knä med lyckat resultat. Kameran var med men användes ganska sparsamt, har med andra ord haft en skön och fin sommar. Kanske var det lite för fint väder, för de få regndroppar vi fick räckte inte till för att kantarellerna skulle ploppa upp. Några få och små fick vi innan allt torkade bort.

Lite djurliv fick vi njuta av också. Redan samma dag vi kom ut till landet så kom den stiliga råbocken och hälsade på. Han blev nog lite snopen då det var folk i huset, gissar att han ansåg att det var hans mark och att vi var inkräktare på reviret. 

Vi fyllde på fågelmatbehållaren och sedan dröjde det inte länge innan det var full fart vid fågelrestaurangen. Först ut var nötväckan.

Tätt följd av hackspetten.

Sedan fylldes det på med andra fåglar. Lilla tofsmesen.

Grönfinken.

Många fågelungar kom också på besök, fast de satt mest och tiggde mat från sina föräldrar.

En del hade lite problem med landningen.

Andra fixade det galant och hade tagit tiggandet till sin yttersta spets. Det gäller att se liten och hjälplös ut.

Även en duva hittade till fågelmaten.

Ekorrarna här på landet var inte så rädda av sig, de kom och ville också ha del av fågelmaten men den hängde så till att de inte klarade av att ta för sig där. Hur de än försökte så var det för svårt.

En nyinköpt ekorrmatare var lite för svår också. Var tvungen att ta bort den innan ekorren klämde sönder sina små tassar. Lösningen blev en liten plastmugg på verandaräcket. Kanon tyckte Kurre.

Mer om ekorrarna och muggen senare.

Från min altan.

Någon frågade mig en gång om vi aldrig är hemma, jo det är nog så att vi är mer hemma än ute på resa. Dessutom så trivs jag väldigt bra här hemma och då gillar jag att sitta på verandan och titta på naturen och djurlivet här. Naturligtsvis så består djurlivet mest av fåglar, även om det då och då dyker upp några fyrfota djur också. I bland har jag kameran med mig ut, fast oftast sitter jag bara och tittar och njuter.

Nötväckan är en flitig gäst vid fågelbordet, när barnen var små så döpte vi den till Sprättolle eftersom den verkar vara så kräsen och sprätter iväg frö efter frö innan den tycker att den hittat något som är tillräckligt gott.

Ibland kommer de med sina små också, de ser lika stora ut som föräldrarna men tigger friskt för att bli matade.

Tofsmesen är ingen flitig gäst, men varje år så brukar det dyka upp någon. Den är lite mer försiktig av sig än nötväckan.      

Vi har några holkar på tomten och de vanligaste gästerna i dem är talgoxe och blåmes, men några år på raken så har flugsnapparen lagt beslag på de två närmast huset. Han brukar jobba och slita för att locka till sig någon tjusig dam, men lyckas inte så bra. Jag har ännu inte sett något lyckat frieri för honom. I år var det dessutom så att talgoxen vann kampen om holken.

Den som jag tycker är allra sötats och fin är nog den näpna rödhaken, blir så glad då den kommer och hälsar på. Den är ingen villig fotomodell och de gånger jag fått någon bild på den är lätträknade. Men ibland sitter den still tillräckligt länge för att fastna  på bild.

Busen bland fågelgästerna är nog skatan, fast de är ganska vackra de också.  Även en skata kan bli törstig.