Petters brygga och stavkyrka

Vi lämnar Trollhättan, tar en sväng förbi fallen som just då inte är några fall. Vatten är dyrbart och sparas på tills det behövs till el. Så några bilder på de torra fallen blir det inte, de får symboliseras med en bild på en bild av fallen. 

Första stoppet vi gör är vid Gräfsnäs Slottspark. Den parken har en lång och spännande historia från skilda epoker. Den har varit en praktpark i barockstil och även en i klassisk engelsk stil. Tyvärr fick parken förfalla efter att slottet brunnit ner i tre tillfällen med 100 års mellanrum. 

Från början var det här ett praktfullt slott med vallgravar, torn och vindbrygga byggd i svenskfransk renässansstil. Nu är det endast en ruin, vallgraven är torrlagd. Det byggdes under mitten av 1500-talet men övergavs under slutet av 1800-talet. 

Den senaste som bodde på slottet var en fiskare som hette Nils Andersson, han betalade hyran i fisk. Efter hans död använde traktens ungdomar slottets gästabudssal för fest och dans. Prästerskapet såg inte på det med blida ögon så taket revs vilket var början till det totala förfallet. Numera vårdas det som finns kvar av slottet av Alingsås kommun.

Finns en hel del myter och sägner om Gräfsnäs slott som skapats och levt kvar i generationer. En av dem är om en kvinna som jobbade i tegelbruket med att älta murbruk, alltså trampa lera med bara fötter. Hon hyste av någon anledning agg mot släkten Lilliehöök-Leijonhufud som var ägare till slottet på 1500-talet. Kvinnan ska ha utlyst en förbannelse om att ingen ägare skulle besitta slottet i mer än tre led och slottet skulle brinna tre gånger med 100 års mellanrum och efter det skulle slottet förbli öde i all evighet. Spådomen har tydligen slagit in. 

Hit till Gräfsnäs kan man åka tåg under sommaren, då det inte är brandfara så är det ånglok som drar vagnarna.

Där vid vägen kan man nog plocka smultron om de inte torkat bort, lär bli stora smultron för så här stora smultronblom kan jag  inte påminna mig att jag sett förr.

Strax efter Alingsås ser vi en skylt om en stavkyrka. Har vi kört fel, för dessa kyrkor brukar vi se i Norge. Har inte sett någon i Sverige förut, det måste undersökas. Vi svänger in och kommer fram till Hedared stavkyrka, på en skylt läser jag att det är Sveriges enda bevarade stavkyrka. Inte så konstigt att jag inte sett någon annan i Sverige om det här är den enda.

Som de flesta kyrkor numera så är även den här låst så vi kan inte gå in.

Vi får nöja oss med att titta utvändigt.

Vi tar sedan en sväng in till Borås, stan är känd för sina väggmålningar och några av dem vill jag se.

Tar en liten sväng på stan också, men det är skolavslutningar och studenten den dagen så stan är knökfull med folk och dessutom är et någon som grillar lite väl häftigt på en balkong, så häftigt att det blir brand och de centrala stadsdelarna utryms. Lika bra att åka vidare.

Pausar vid Viskan en stund.

Sedan styr vi kosan mot Petters Brygga. Funderar fortfarande på hur det kommer sig att Google maps satt ut den som en sevärdhet värd att besöka, fick inte heller någon förklaring över varför den heter just Petters brygga. Vet i alla fall att folk åker hit för att bada, stränderna intill är tydligen långgrunda och här kan man hoppa från den här bryggan direkt ut på djupt vatten.

En ganska vinglig spång leder ut till bryggan, jag lät bli att gå ända ut. Ska inte ha några fler brutna fötter nu.

Fint var det, så vi passade på att ta vår lunchpaus och det såg ut som om även måsarna gillade att luncha där.

En del nötboskap betade runt omkring, några tyckte tydligen att det var kul att kolla in turister. De kom i långa led.

I min värld är de alla "kossor" men vid närmare koll så tror jag att det här är kvigor.

De är mer nyfikna än klappvänliga, ingen kommer riktigt nära. Men när de studerat mig en stund går de tillbaka till ängen.

Vi lämnar bryggan och "kossorna" för nu är det inte långt kvar till vårt natthärbärge, Kvarnen.

Jädraås och ångtåg

Det var en söndag i augusti, vi var i Gävle, solen sken och vad var då lämpligare än att åka till Jädraås och titta.

Järnvägen här har en lång historia men för att göra den kort så var det för att bland annat sänka de fortfarande höga malmtransportkostnaderna beslutade bolaget att bygga en järnväg mellan gruvan i Wintjern och masugnen i Jädraås. Den började trafikeras i september 1881 och den 2 oktober 1970 lämnade det sista ordinarie tåget Jädraås. Som tur är så finns det en livfull förening som driver museijärnvägen i Jädraås.

Vi börjar besöket med att kika in i lokstallarna.

Vi lovar att inte smutsa ner oss och går in och tittar på de fina loken och vagnarna där inne.

Loket Korsån är byggt 1902 och är museeieföreningens första lok. Den gick mellan gruvan i Vintjärn, masugnen i Åg och sjön Hinsen.

Ångvagnen Majorn byggdes 1888, en riktig skönhet tycker jag.  Avsikten med den var att kunna köra persontrafik utan att binda upp ett lok för denna tjänst. Namnet fick den efter beställaren, ägarbolagets direktör och major i reserven John Samy Nisser.

Inspektionsdressinen Austin Ten är mycket fin den också.

Utanför stallarna står den här lilla motordressinen, den används för personal- och materieltransporter, inspektioner och är inget museifordon.

De finns mycket att titta på här och för killar med tåg i blick är det lätt att fasta på detaljer. De här två var helt uppslukade av något spännande.

Borta vid stationsbyggnaden började det nu samlas riktig mycket folk. Personalen var på plats, alla jobbar ideellt.

Praktiskt med godsvagn, där lastades alla barnvagnar in.

Dags att köpa biljett inne i den fina biljetthallen.

Jag frågade om jag fick ta en bild lite närmare och det gick så bra, fick även ett fint leende.

Men ännu finns det inget lok framför tåget, fast nu är det visst på gång.

Under puffande och rök kommer loket närmare.

och kopplas in framför vagnarna.

Så där nu är det körklart och dags för passagerarna att gå ombord.

En del har klätt upp sig dagen till ära, tre riktigt stiliga damer skulle ut och finåka.

Det kom så mycket folk som ville åka, så hastigt och lustigt fixades det fram en extra vagn så att alla skulle få plats.

Så där nu finns det plats även för de fina damerna.

Klart för avgång.

Tåget tuffar iväg och vi som inte åkte med kan titta lite mer på omgivningen. Ett anat tåg står här till beskådan. 

Lastat med lite livsnödvändiga ting.

Gamla skyltar är alltid kul. De här sitter på stationsbyggnaden.

Vi tog en promenad i Jädraås, men tar det i ett annat blogginlägg.

Den som vill veta mer om föreningen och Ångtågstrafiken i Jädraås kan läsa mer om det på deras hemsida här.