Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Matmarknad i Copacabana.
Matmarknader är alltid kul att besöka. Färgglada och ofta är det ortsbefolkningen som är där för att handla. Inte bara turister.
Glada och trevliga försäljare var det på den här marknaden, ofta erbjöd de ett smakprov.
Utbudet av kryddiga frukter var verkligen rikligt.
Här säljs inte bara grönsaker, gott om fisk är det också.
Många fisksorter som jag inte känner igen.
Jag är lika fascinerad varje gång jag besöker en sådan här matmarknad utomhus för att se både fisken och köttet så här.
Här kan man köpa det mest, korv, kyckling och kött i alla tänkbara styckningar.
Tänk att folk överlever utan alla våra bestämmelser om hur mat ska hanteras och försäljas.
Härliga frukter av alla de slag och allt är så gott.
En kaka till kaffet, kanske. Här finns de i lösvikt.
Och så behövs det väl lite blommor till middagsbordet eller en bukett att ta med om man är bortbjuden. Utbudet är rikligt för det också.
________________________________________
På spåret.
Några kvarter bakom vårt hotell går ett järnvägsspår.
Jag vet inte om det går några tåg där numera, men rälsen såg blank ut så jag antar att linjen inte är helt nedlagd, men den verkar inte vara så rikt trafikerad. De som håller till där har nog koll på tidtabellen.
Just när vi kom dit var det efter lunchtid så aktiviteten vid matstånden var inte så intensiv.
Fast några matgäster fanns det kvar.
Även mat om man skulle vara sugen på något gott.
Disk och förberedelse inför kvällsserveringen pågick.
En del hade packat ihop sin servering helt och hållet.
Medan andra var på väg till nya jaktmarker. Han vinkade glatt till mig och min kamera.
Skönt att pusta ut lite efter ett hårt förmiddagspass.
De gula vimplarna visar att den här mannen har tillstånd att sälja sina varor,, även om hans valda försäljningsställe bara var en kant framför en trappa.
Undrar bara lite hur de har tänkt att det ska gå till att följa det påbudsmärket?
Nattmarknad.
Dags att gå på nattmarknad, få se om vi hittar dit.
Man behöver inte gå hungrig så länge i den här staden. Inte ens på kvällen.
Vi går över en av stadens kanaler.
Och hittar fram till nattmarknaden. Eftersom det står på huset att det är nattmarknad så slank vi in och fann en näst intill tom byggnad. Träffade på några personer, men de sålde inget och trodde att vi var där för att leta reda på toaletten, så den vet jag nu var den finns.
Så vi gick ut igen och hittade marknaden. Vet inte om det var tänk att den skulle vara inne i huset och att det var så nytt så ingen flyttat in eller att lokalerna kanske var för dyra så gatan var bättre plats. Fast det såg inte så nytt ut där inne. Vem vet de kanske hade annat motiv, men marknaden var utefter en stor del av den gatan.
Träffade på en hel del glada människor. En kul sak i Bangkok var att jag fick aldrig ett nekande svar då jag frågade om jag fick ta en bild. Oftast en nick och ett leende.
Hittade en katt bland tidningarna.
Damen i ståndet bredvid såg att jag fotade katten och då ville hon att jag skulle ta en bild på hennes katt också....så det gjorde jag.
Vi fortsätter gatan fram där det vimlar av försäljare av olika slag.
Även om det ser ut så, så var det inte bara mat som såldes här, men hur kul är det att fota kläder.
Bra att ha barnen sysselsatta då mamma och pappa jobbar.
under strecket__________________________________________
-Vad gör du? Får man inte klia sig i fred!
Men du satt ju mitt i gatan. - Ja, är man gatuhund, så var ska man annars sitta?
Matmarknad i Thimphu.
Vi går tvärs över gatan från marknaden och hamnar på matmarknaden. Här är kommersen i full gång.
Här säljs det mat i två våningar.
Folk strosar runt och verkar söka upp sina favoritförsäljare.
Man kan sitta och handla också.
Som sagt, chili är det som det går åt mest utav bland grönsakerna.
Här säljs grönsaker som är helt okända för mig.
Barnen får hänga med på inköpsrundan.
I en hörna sitter en söt liten tant, jag frågar om jag får ta en bild, hon nickar medgivande och efteråt så skyndar hon sig upp för att få se bilden i displayen. Ibland önskar jag att jag hade en liten skrivare med mig så jag kunde dela med mig av bilderna.
I en paviljong vid sidan om den stora byggnaden säljs det ris.
Ris går det åt i stora mängder och köps säckvis. Ser tungt ut det som tanterna bär iväg.
Rosa ris lär vara hälsosammare än det vita riset och gott var det dessutom.
Efter marknadsbesöket är det dags för oss att bege oss till vårt hotell.
Vi bjuds på the, kaffe och kakor i väntan på rumsnycklarna.
Vårt hotell ligger inte mitt i stan utan lite högre upp med utsikt över staden. Lite synd för det är lång väg att gå om man vill gå ner och kolla in kvällslivet i stan, men å andra sidan så har vi varit i farten sedan klockan 03.00 och alla är säkert lite trötta och somnar in ovaggade efter middagen.
Det finns ännu inte så många hotell i Thimphu så man får ta det som är ledigt för stunden. Television och Internet är ganska så nytt här, det kom först 1999. Ändå har vi en stor fin platt-TV på vårt rum, vi har till och med två eftersom vi fått ett stort rum med både kök och vardagsrum och här har vi även internet på rummen. Det hade de inte ens på hotellet i Indien. Mobiltelefon kom för bara några år sedan men ute på stan så ser det ut som det blivit nästan lika vanligt som hemma i Sverige. Vi ser härifrån att det är en skogsbrand lite längre bort.
Hoppas inte att den ställer till något problem för vår fortsatta resa i morgon.
Nere på gården ligger det hundar och vilar, de tar säkert igen sig för att orka skälla hela natten sedan.
Jag kikar in till närmaste grannen men de verkar inte vara hemma.
Geylang serai market & food centre
Vi tar oss en bra bit utanför den stora staden och hamnar i en förort där det mest bor folk som härstammar från Malaysia. Vi kliver in i ett stort hus som mer liknar ett varuhus från utsidan men visar sig vara en klassisk marknad i asiatisk stil när man kommer in.
Fräscha grönsaker och frukter lyser från på hyllorna.
De här små bananerna är så goda.
Ett myller av folk och dofter finns det.
På mattorget eller ett så kallade "Hawker center" kan man välja fritt från de olika köken och sedan äta tillsammans.
Lite duvor tar reda på resterna.
Vissa kök hade långa köer, undrar om det är där som den hemmagjorda jordnötssåsen med 18 hemliga kryddor serveras.
Gott ser det ut att vara, det som folk äter.
Rejäla portioner också.
Någon som hade skor att växa i eller lånat pappas flip flop.
Även här ute i förorten växer det upp spektakulära hus.
Vi hamnar sedan på en gata med idel restauranger där det lagas mat som jag aldrig sett förut. Vad som blir till under de där trattarna vet jag inte. Försökte fråga men det enda svar jag fick var "muslim" så jag gissar på att det är en muslimsk specialitet.
Här paketeras det matpaket till försäljning,
Tvätt på tork. Ett klassiskt motiv, har nog en hel samling med tvättbilder nu.
De här personerna är inga tiggare, även om det står en mugg där vid kvinnan. De har en lunchpaus i skuggan.
Tiggeri är förbjudet i Singapore men vila i skuggan får man.
Sedan var det dags att försöka få tag på en taxi tillbaka till stan, vi hade inte så mycket kontanter på oss men visste att vissa bilar tog Visa och vi försökte få fatt på en av dessa. Det var inte det lättaste här ute i förorten. Folk som också väntade på bil var hjälpsamma och rusade fram till bil efter bil och frågade om de tog kort men fick hela tiden ett nekande svar. Det slutade med att vi gav upp och chansade att våra slantar skulle räcka och tog en bil som bara tog kontanter. Taxi är billigt i Singapore så det gick bra.