Den fascinerande berättelsen om Loch Ard-klyftan.

-

Vi har stannat vid Loch Ard-klyftan, den har fått sitt namn efter ett fartyg som förliste här 1878. Efter en strapatsrik resa från England så gick det inte bättre än att fartyget gick i sank vid den här kusten. Av de femtiofyra passagerarna var det bara två som överlevde, den ena var en femtonårig pojke vid namn  Tom Pearce och en irländsk sjuttonårig flicka  som hette Eva Carmichael. Båda två spolades i land på den här platsen.

Här finns en liten grotta dit de två sökte skydd, Eva som var klädd i bara nattlinne stannade kvar i grottan när Tom gav sig iväg för att försöka få hjälp. Grottan ser inte så stor ut och jag hade gärna velat ha en person där inne i grottan för att visa storleken, men man fick inte gå in dit.

Tom lyckades få hjälp av lokalbefolkningen och räddade Evas liv. Nu var det här på 1800-talet och eftersom man tyckte att Tom sett Eva så lättklädd så borde de gifta sig. Tom friade men Eva avböjde frieriet. Hon återvände sedan till England; får väl hoppas att hon hade släkt kvar där eftersom resten av hennes familj omkom i förlisningen. Tom däremot stannade kvar i Australien och kallades ofta för en hjälte. Här finns också två klippelare som tidigare var sammanbundna och kallades för Arch Archwaybågen men den delen rasade 2009. De här två pelarna kallas nu för Tom och Eva.

Det var lite lockande att stanna kvar där nere vid stranden, men det finns mer att se här så jag tar trapporna upp igen, får syn på lite blommor halvvägs upp, stannar för att ta någon bild på dem. Borde jag inte ha gjort för där ligger nu mitt bakre linsskydd. Lite för billigt att riskera livet för att klättra ut och hämta.

Är man utrustade med stor kassa kan man flyga helikopter över området.

Vi går över till Razorback eller rakbladet istället. Det är en klippa som väder och vind sliter hårt på.

Klippan är ganska stor och det går inte att komma till någon annan vinkel än den här för att fota, inte ens mitt 16 mm tar in hela klippan. Det får bli ett litet albumblad med delar av klippan.

Har du sett filmen Pirates of the Caribben så kanske du känner igen dig för delar av den  spelades in här.

Vi är nu bara några minuter från De tolv Apostlarna och dit ska vi så klart.

Trondheim.

Tror inte jag är en av dom som går så lite.         

Bara tolv minuter, då går vi nog lite längre än till torget.

Så vi gick och vi gick. Här går vi förbi Rockheim, som är natonalmuseet för populärmusik. Det ska man egentligen se när det är mörkt, men det blir inte så speciellt mörkt i maj så det får duga med en bild i dagsljus. 

Vi gick förbi järnvägsstationen och alla tåg.

A.Dahl & Co hade stängt butiken, för ganska länge sedan. 

Hittade inte heller Kjeldbergs kaffe, men fin skylt hade de.

Gich förbi en vågig skulptur...

...med fåglar på.                          

Då var vi nära Nidälven med sina stolphus.

Där borta skymtar vi gamla bybron.

Åt andra hållet ser vi Backe bro.

Vi kom fram till cykelhissen, som var avstängd på grund av gatuarbeten.

Då kan en liten elbil vara praktiskt att ha.

Cykelhissen är en finurlig uppfinning, just när vi passerade den kom det ett gäng tyska turister som fick sig en demonstration i hur den fungerar, då den fungerar. Man sätter foten mot en platta och låter den fösa en uppför backen.

Turisterna blev så glada när de såg att jag fotograferade, så jag fick ta en bild till.

Vi och alla cyklister gick uppför backen och de som skulle nedför backen fick följa en uppmaning om att rulla pent.

Högt uppe på backen kom vi till Kristanstens fästning Från 1600-talet.

Den byggdes efter stadsbranden 1681 för att skydda Trondheim mot angrepp från öst. Angreppet kom faktiskt 1718 då den svenske generalen Carl Gustav Armfeldt d.ä. anföll staden med 10.000 man.

Fästningen fyllde sin roll och svenskarna var tvungna att retirera. Fast 1816 hade fästningen spelat ut sin roll och kung Carl Johan beslöt att lägga ned den. Under andra världskriget och tyska ockupationen, avrättades då ett 30-tal norska motståndsmän där. Fast under perioden 1816  till 1940 var fästningen främsta funktion att dess kanoner skulle varna Trondheimsborna vid bränder.

Här uppe på berget kan man skåda ut över staden.

Regnet hängde i luften och märkliga moln visade sig på himmelen.

Så vi gick ner igen. Nidarosdomen har vi besökt förr så dit behövde vi ju inte gå, men gjorde det ändå.

Här fick vi veta att det är 0 km kvar till Nidaros, bra att veta om man är på pilgrimsvandring.

En del turister undrade vad det här skulle föreställa.

Jag tittade på alla helgon.        

Norge är inte med i EU och vill tydligen inte det heller.

Tröndelag teater gick vi också förbi.

Hittade några fina gränder.        

Om det börjar regna kan man söka skydd här, men trots de hotande molnen så hade det inte gjort det ännu.

På Kongens gate står Olav Tryggvason staty.

Så hamnade vi nere vid Nidälven igen.

Där är det strömt och vill man ro uppströms så får man ta i ordentligt.

Några hade roat sig med att kasta prick med mynt på en av pålarna i älven.

Någon verkade tycka att det var lite futtigt med mynt och offrade sitt kreditkort istället.

Här nere vid älven finns något som jag skulle ha velat komma in i, tyvärr var det stängt. Det är ett Camera Obscura.

Camera Obscura är ett stort, mörkt rum med vitmålade väggar och golv, med en spegel och en lins på taket. Gennom det vridbara «periskopet» fångas en bild av omgivningen och visas på golvet i rummet. Kameran har också ett klassisk «pinhole» placerat i dörren, som förvandlar rummet till en 180 graders avbildning av värden utanför.

Man blir hungrig av att gå omkring, så vi börjar leta efter ett bra matställe. En bar av en husvagn var en kul idé.

Mat hittade vi, fast inte på Café blåbär.

Tack för i dag.

Kommer inte färjan snart?

Eftersom vi är i Stromness så passar vi på att kolla in färjekön.

När vi kommer ner till kajen är det redan några som står där och väntar.

Kön fylls på.

Försök inte att komma och tränga er före!

Utkiken sänds upp.

Nä, färjan verkar vara sen i dag.

Då tar jag flyget istället.

Vänta! Vi hänger med.

Hallå killar, nu kommer den! Jag ser den där borta.

Jag ser den också.

Sisten ombord är en mes...ööh mås.

Ny kamera och midsommar i regnet.

Det var inget vidare trevligt midsommarväder i år, men med ny kamera så var jag ju tvungen att få testa den lite ändå.

Mina stora vallmo blommar för fullt nu och eftersom jag inte är bortskämd med blommande blommor i min trädgård så var jag tvungen att föreviga dem. Orsaken till att det inte finns så mycket blommor är förstås rådjuren som tycker om att vara i min trädgård och tror att allt som jag planterar är bara till för att de ska ha mat, förvisso så kan jag tänka mig att bjuda på lite blommor men de kan väl låta dem slå ut först. Har lite stora och härliga blåklockor som brukar blomma lagom till midsommar, lite sena i år trodde jag, tills jag såg att det var bara skaften som stod kvar, knopparna hade redan blivit rådjursmat.

Syrenerna sjunger på sista versen men doftar fortfarande härligt.

Midsommar firar vi på landet och umgås med släkten.

Festen på midsommarängen regnade in i år, men det hindrar väl inte att man kan ha fiskdamm ändå. Man får improvisera lite.

Det nappade bra.

Fridolf firade också midsommar med oss.

Även om det regnar så kan man ta promenad med kameran.

Det var inte mycket folk ute, bara några blåklint som stod givakt utefter dikeskanten.

Testade närgränsen på nya kameran, det gick ju fint att gå nära, måste prova macro sedan.

Som synes så vräker regnet ner, men det fanns en badgäst nere vid badet ändå.

Man behövde inte hoppa i för att bli blöt.

Fiskmyran heter vår badsjö, långt där ute simmar lommen med sina små.

Lite vattenkonst.

Sedan var det dags att duka fram det obligatoriska som hör midsommar till.

Jordgubbar med socker på är också viktig midsommarmat.

Stadspromenad i Kapstaden.

Det är inte bara promenadstråk utefter havet som lockar till promenader, tog även en liten runda på stan. Passerar en bensinstation på väg dit och ser att här behöver man inte gå ut för att tanka själv, såg att de även kollar däcktrycket.

Vi går en runda och tittar lite.

Gammalt och nytt möts.

Sådana här små mobila polisstationer finns det utställda ute på stan.

Där bakom har måsarna hittat ett bad med egen dusch.

Ser flera små stånd med skomakare.

Parkeringsböter är aldrig roligt att få, såg att här gick parkeringsvakterna ensamma. Kanske inget konstigt i många länder men jag har sett att i Stockholm så går de alltid två och  två eller till och med tre.

En märklig staty.

På torget håller försäljare av hantverk till, en populär produkt är målade strutsägg.

Utanför järnvägsstationen kan man rama in sig själv med Taffelberget som bakgrund, i dag är det dessutom molnfritt på berget.

Avslutar med en blomma till alla läsare. ;)