Hur man skaffar sig nya och dyra vanor - men det får inte bli en vana.

Jag tycker inte om whisky, det vill jag å det bestämdaste hävda... men i dag ska vi besöka ett whiskydestilleri för att se hur det går till när man tillverkar den. Vi beger oss till ön Islay som ofta brukar kallas för "Drottningen av Hebriderna".

Som vanligt så kommer vi sjövägen.

Vita och pampiga byggnader liggger här vid stranden. Från början var de två bröder som startade destilleriet Donald och Alexander Johnston.

Vi startar rundturen här. Bara att följa pilen.

Först lite allmän information framför wiskeytunnorna. Maltwhisky tillverkas av tre ingredienser: korn, vatten och jäst.

Först blötläggs kornet i några dagar och sedan får det ligga och torka. Det finns två sätt att torka kornet på. Antingen som här, att det får ligga i en "kölna" där varm luft strömmar in underifrån.

Där måste man vända på kornet med den här krattliknande tingesten. Hans tyckte inte att det var svårt men lite tungt att dra den.

Då eldar man torv eller kol under golvet i en stor ugn och låter den varma röken sippra genom golvet. Det ger malten en distinkt smak av rök. Vi fick smaka på de rökta och torkade kornen och de var riktigt goda, lite söta och krispiga. Skulle kunna användas som snacks. Det moderna sättet är att göra det på är att använda ugnar och maskiner för vändningen av kornet. Värmen gör att kornet börjar jäsa och gro och stärkelsen omvandlas till socker. Den här proceduren kallas för mältning.

En viktig del i wiskytillverkningen är torven.

Det här verktyget används då man tar upp torven.

Sedan är det dags för mäskningen. Då mals kornen till en mjölliknande konsistens som kallas för gröpe. Den blandas med hett vatten i stora mäskkar.

Mycket sker numera maskinellt.

Nu tillsätter man färsk jäst och låter vörten jäsa i jäskar. Så här långt är processen lika med hur man tillverkar öl.

Men efter det så skiljer det sig på hur man tillverka öl och whisky. Den grumliga brygden hälls i kopparpannor  för att bli whisky, men den får inte kallas whisky förrän den lagrats minst tre år på ekfat.

Jag passar på att göra en så kallad "selfie", medans guiden berättar om tillverkningen.

Maltwhisky destilleras oftast två gånger i kopparpannor, vars karakteristiska form ser ut så här. Det är väldigt varmt här inne.

Laphroaig är den enda whisky som fått utmärkelsen Kunglig hovleverantör. Det är prinsen av Wales som belönade dem med den titeln då han var hit på besök. Något de tydligen är mycket stolta över för det fanns en hel vägg med bilder från det besöket.

Efter destilleringen är det dags att fylla destillatet i ekfat som de lagras i.

Sedan är det dags för provsmakning, men jag tycker inte om whisky. Jag tänker att kan jag ta hostmedicin så ska jag väl klara av att smaka på whisky också. Men något märkligt händer, det doftar härligt rökigt och det smakar ju gott. Smakar nästan som de hikorymarinerade revbensspjäll som min man brukar laga. Hur gick nu det här till, för konstigt är det, men jag tycker om whisky.

Så när det erbjuds att bli medlem i "Friends of Laphroaig" alldeles gratis så tvekar jag inte. Inte nog med att jag nu äger en kvadratmeter mark på  ön Islay,  jag fick en liten miniatyrflaska med mig hem också.

Förra inlägget om ett grillparty - Nästa inlägg då vi gör den sista turen