Brittas balkong och Kungliga palatset i Luang Prabang.

Som sagt i det förra inlägget så fick vi sovmorgon i dag men nu är det dags att se till att allt bagage åker före oss ut till flygplatsen. Vi kollar och räknar och upptäcker att en väska fattas.

Men ingen fara en väska kommer tillbaka då en grupp som åkt iväg fått en för mycket med sig....fast det här var inte rätt väska. Men lugn, den rätta väskan kommer till rätta den har också åkt iväg med fel grupp till flyglpatsen. Tur att det är en liten flygplats och med folk som är uppmärksamma på väskorna.

Magnus räknar in oss och nu är det en person som fattas. Britta är inte här för hon sitter på sin balkong och kan inte komma därifrån. Dörren har gått i baklås. Britta lyckas få en städerska uppmärksam på sin situation fast det tog lite tid innan städerskan förstod att Britta behövde hjälp och inte bara ville vara vänlig och vinka. Men hjälp anländer till slut, problemet är bara att Britta har satt på säkerhetskedjan på sin dörr in till rummet så den vägen kan ingen komma in. Tur att laoisterna är små för en kille klättrar upp till balkongen och lyckas tränga sig in genom en liten, liten springa i dörren och släppa in Britta. Härligt att Britta är med på resan och skapar lite dramatik.

Nu är vi redo för att åka till det gamla kungliga palatset. Palatset byggdes av fransmännen 1905 och ersatte då ett mindre träpalats.

För att få komma in där måste man ta av sig skorna och kameran får inte heller följa med in.

Vi traskar runt i bara strumpfötterna och beskådar hur den kungliga familjen levde.  Fanns en hel del intressant att titta på, men allt bevarat i minnet eftersom fotografering var förbjudet. Efteråt gäller det att hitta sina skor igen.

Utanför gör Magnus oss uppmärksammade på den trehövdade elefanten.  Den vita elefanten (som tidigare var symbol i flaggan, nu utbytt mot en vit cirkel) är symbol för kungligheter i  Sydostasien och de tre huvudena syftar på de tre kungarikena ur vilka Laos skapades. Alltså Vientiane, Luangprabang, och Xiengkhoung.

Men var är elefanten?

 Där!

Jaha där!

Vi tittade även på det kungliga garaget, de gyllene vagnarna gick det bra att fota.

Vet inte hur det var med den här dammiga bilen men damen som satt vakt där sa inget så jag tog en bild. Däremot var det förbjudet att fota de bilar som stod inne i garaget.

Egen besinpump hade de kungliga på gården.

 Nu är det bråttom ut till flygplatsen............trodde vi. För vad vi inte visste var att Lao Airlines hade ändrat vår avgångstid till tre timmar senare. Det var en speciell dag i flygbolagets historia, deras första Aribus skulle landa och därför hade flera flygavgångar ställst in och passagerarna hade blivit inbokade på premiärflygningen med Airbus. Det var så speciellt så att även TV var på plats och filmade. Men vår väntan blev ganska lång.

Vi frågade vår lokale guide om Lao Airlines var ett bra flygbolag...Det är det enda, svarade han. Men det verkar vara säkert för sedan år 2000 så har inga olyckor eller incidenter inträffat.

Så kommer äntligen planet.

...och vi kommer iväg och landar sedan i Vientiane.  Landets huvudstad.

Där öste regnet ner, eftersom vi kommer så sent är det dessutom mörkt. Rundturen genom staden går trögt eftersom vissa gator är översvämmade av vatten. Vår chaufför lyckas hitta en liten lucka där han kan stanna, trots att han inte får det, så att vi kan springa ut i regnet och mörkret och få en grynig bild på triumfbågen.

Så mycket mer såg vi inte av huvudstaden för det var mörkt när vi kom och mörkt när vi for. Här borde programmet läggas om så att det blir en hel dag i Vienitaine, den är värd lite mer uppmärksamhet än så här.

Morgonpromenad Luang Prabang.

I dag har vi sovmorgon, ska inte lämna hotellet förrän halv 10, så jag utnyttjar tiden till att ta en morgonpromenad och se hur staden vaknar till liv. Många är redan i full gång och på väg in till arbeten och skola.

De vanligaste färdmedlen är motorcykel och Tuk Tuk.

På motorcyklarna färdas man oftast hela familjen. Här är det bara fyra på en cykel, det mesta jag såg var sex stycken och de hade även med sig sina väskor. Hjälm är det bara föraren som har, i bästa fall.

Så här lite utanför stadskärnan är inte husen lika fina och butikerna är lite mindre.

Folk både bor och arbetar i dessa hus.

Ett lokalt apotek finns här, bra medicin hade de som fick stopp på min hosta och förkylning. Fick en riktig dunderkur mot den.

Några sitter redan och äter frukost.

Här vankas det nystekt korv.

...och lite annat smågott.

Det doftade väldigt gott.

I början på vår resa tyckte jag att de hade väldigt fina och utsmyckade fågelbord och så snälla de var som matade fåglarna med ris och andra godsaker, men jag såg aldrig några fåglar där. Sedan kom jag underfund med att det var små privata altare där man offrade till gudarna.

Såg även att det inte bara var ris som offrades, här har någon offrat sin Peppsi och även varit så omtänksam att man satt i ett sugrör.

En av de större butikerna utefter gatan.

...och en av de mindre.

Det här var den populäraste butiken.

Barberare hittade jag också.

Nedanför barberaren fanns den här lilla plätten med odlingar, titta på trappan som är utgrävd i jorden, visst är den fin.

Grossisterna är ute och distribuerar apelsiner.

 Nu är det dags att återvända till hotellet för att packa, för i dag ska vi flyga vidare, men först blir det ett besök på det kungliga slottet.

Vad man kan göra med elefantdynga i Xang Khong Village.

På knaggliga vägar åker vi ut till en liten idyllisk by vid Mekongfloden, där ska vi få se hur man tillverkar papper.

Först börjar man med att slå sönder fibrerna i det som ska bli papper.

Nästa steg i tillverkningen är att fördela ut massan i en ram.

Se till att det finns massa över hela ramen.

Sedan ska det blivande papperet dekoreras.

Därefter ställs ramen på torkning i solen i fyra timmar.

Sedan kan man göra en mängd olika produkter av det färdiga pappret. Jag köpte mig en röd fin fotoram, i den ska jag ha en bild från den här resan.

Det går bra att göra papper av en hel del olika material, det mest extrema är kanske elefantdynga.

Jag kollade, det luktade inte av det färdiga pappret.

Byn har också ett sidenväveri.

Hundar finns det överallt och de flesta söker mat. Den här hittade något ätbart i skräpkorgen.

 Ja just det; om du ska gå över gatan här i Laos så måste du titta efter Fru Gårman.

Jakten på gröna dammsugare.

Det är soligt och varmt så varmt att man helst bara vill sitta i skuggan under en palm och vila men är man på resa så gäller det att vara en duktig turist och hinna med att uppleva alla sevärdheter. Därför beger vi oss till stadens heliga berg. Berget är 100 meter högt och 328 trappsteg tar dig upp till en vidsträckt utsikt över staden. Låter inte så högt och inte så jobbigt om man bortser från att det är varmt. Väldigt varmt.

Med friskt mod tar vi oss an den första trappan på 138 steg. Rejält svettiga når vi avsatsen där man betalar avgiften för att komma upp till toppen. Riktigt smart att lägga den här för har man kravlat sig upp för den första trappen är det nog få som vänder och går ner igen utan att gå ända upp till toppen.

Nu är det bara 190 trappsteg kvar till den hägrande utsikten. Titta på stolparna på ömse sida om trappen där har någon skrivit hur många trappsteg det är.

Här uppe kan man se hela staden Luang Prabang.

Floden Mekong syns också häruppifrån.

Vi går ner igen och när jag nu räknar trappstegen får jag de övre trappstegen till 191, antingen har de blivit fler eller så är det solen som spelar mig ett spratt.

Här nere så börjar nu jakten på de gröna dammsugarna, vi är i backpackerskvarteren där det finns en mängd med små lodger och massor av butiker och serveringar.

Gulligt med chockrosa fåtöljer på internetfiket.

Här hitter vi slutligen Scandinavian bakery. Där finns gott kaffe och svenska bakverk, klart jag måste ha en kaffe latte och en grön dammsugare, tror nästan att det var godare än hemma.

Är du riktigt hungrig går det bra att få en svensk pizza också, även att bläddra i Svensk Damtidning .

Men vi har inte åkt rill Laos för att äta svenskt utan vi beger oss iväg för att äta en riktg laoistisk lunch. Får i dag smaka korv som är typiskt för området. Gott!

På väg dit ser vi hur man gör en rosa Buddha.

Många i Laos bor inte så komfortablet som i de här husen. Bor man här så har man kommit upp sig en bit på samhällsstegen.

 I nästa inlägg ska jag berätta vad man kan göra med elefantdynga.

Luang Prabang

Vaknar av en ilsken telefonsignal tidigt, tidigt. Det är fortfararande mörkt ute och jag vet att det inte blir någon frukost på ett bra tag för vi ska iväg och titta på munkarnas morgonritual. Vi står i mörkret och väntar och väntar, folk börjar samlas med burkar med sticky rice på andra sidan gatan, ris som de ska skänka till munkarna och bli välsignade.

Jag funderar på om de inte skulle ha blivit gladare om de fick en Turkey Dinner Sandwich istället, men 34.000 är kanske i lite häftigaste laget till frukost. Men man får sås till också. 

Fast nu är det inte vad man skänker utan hur man skänker som är det viktiga.  Har man många synder att få välsingnelse och förlåtelse för är det bäst att ladda upp med mycket gåvor.Många munkar var det som vandrade förbi, en del var riktigt små.

Vi återvände till vårt tjusiga hotel för frukost. Beundrande blommor.

..och upptäckte några vilda djur.

På den här semestern ligger  vi inte på latsidan så vi hastar vidare till nästa sevärdhet och Magnus manar på oss så att vi inte ska slöa till. "Kom igen nu", ser vi honom vinka i vänstra hörnet av bilden , då vi blir lite för slöa vid besöket vid Wat Xieng Tong templet.

Det här är stadens äldsta och viktigaste tempel. Det byggdes 1560 av kung Setthathirath och är ett av de få som inte förstördes av Black Flag Haw invationen (sent 1800-tal) Detta berodde till stor del på att dess ledare ledare, Deo Van Tri hade studerat här som munk och han använde det som högkvarter vid plundringarna av Luang Pabrang.

I det här huset förvaras kung Sisavong Vangs begravningsvagn.

Det här kallar jag för "Fotografens bön", förmodligen ville han bara ta en bra bild men nog ser det ut som om han tillber några högre makter för att få sin bästa bild.

Jag vet inte vilka levnadsregler som munkarna måste lyda under men jag trodde inte att de fick röka, men hade tydligen fel...eller så är det någon som tjuvröker.

När kung Sisavong Vang avled 1959 lät hans son Savang Vatthana dekorera templet med spegelmosaikbitar från Japan. Inne i huset där begravningsvagnen förvaras finns den här.

Inne i templet Sim finns det många fina Buddhastatyer.

Och på baksidan av det templet  finns en spegelmosaik föreställande "Livets träd".

Taket på templet här har inte drakfigurer utan är dekorerade med ormen Naga.

En stor regnbuddha står i en egen liten byggnad. Att det är en regnbuddha ser man på hur han håller händerna.

Toalett! Fast skylten var lite missvisande man behövde inte gå bakom den här busken, det fanns en avskild en liten bit bort.

Även munkar behöver tvätta ibland.

I dag lärde jag mig en massa nytt men en sak av det jag lärde ska jag testa här hemma i Sverige till sommaren. Det här är apelsinskal som ligger på tork. Sedan när det torkat ordentligt tänder man eld på dem och använder för att hålla myggen borta. Ekologiskt och bra myggmedel.

I eftermiddag ska vi jaga gröna dammsugare och klättra upp på Phou Si Hill.