Cusco och en speciell sten.

Cusco ligger på cirka 3 400 meters höjd över havet så när man tar en promenad där går man inte så fort, men vi tar en liten promenad för att få se hur staden ser ut.

Det finns många legender om ursprunget till Cusco. En av dem berättar om Manco Capac och hans maka Mama Ocllo som blev nedsända från himlen på en solstråle på en ö i Titicacasjön. Solön, som ligger i den delen av sjön som numers tillhör Bolivia. Han fick en guldstav som de skulle sätta ned i marken var de än gick och där staven sjönk ned i marken och försvann skulle de bygga sin stad. De vandrande och vandrande innan de kom fram till den plats där Cusco nu ligger och där slog de dig ner.

Många i Peru och även Cusco verkar försörja sig på att visa upp sig i sina vackra och färgrika kläder och även ha ett djur med sig. Tanken är att turisterna ska fotografera dem mot betalning. Selfis med någon är också populärt.

Vi fortsätter gatan fram och kommer till Plaza Mayor.

Med katedralen Templo de la Sagrada Familia.

och även kyrkan Iglesia de la Compañía de Jesús.

Här vid torget vajar också indianernas flagga.

Skulle man mot förmodan bli sugen på peruanskt majsöl så vet vi nu att den här röda plastpåsen visar var den serveras.

Vi besöker katedralen istället.

Den är stor och pampig med massor av olika avdelningar och intressanta målningar. Där inne får man inte fota.

Men den söta hunden som håller vakt utanför får jag fota.

Därefter beger vi oss till Coricancha vilket var inkaindianernas soltempel. Soltemplet i Cusco var det mest storslagna av inkafolkets byggnader. Det var täckt av guldplattor och inne i templet fanns dessutom guldornament och statyer. I tempelträdgården stod statyer i guld och silver, föreställande såväl tama som vilda djur, till exempel lamadjur, fåglar och växter i naturlig storlek.

Det som i dag är kvar av Soltemplet är delar av grundmuren. När de spanska conquistadorerna hade intagit Cusco, revs större delen av templet  och stenen användes till spanjorernas husbyggnader. Över det gamla tempelområdet uppförde sedan spanjorerna konventet Santo Domingo. Konventet blev senare förstört i en jordbävning och då upptäckte man flera inkamurar från det gamla inkatemplet som varit okända.

Det var även fotoförbud där inne, men en bild på innergården, kantad med mängder med blommor, smög jag mig till. Personerna i mitten var en grupp som hade någon form av meditation där.

Men hur var det nu med den där speciella stenen. Jo den ska vi ta och se om vi hittar.

Vi letar oss in på smågatorna där de flesta hus är byggda på grundmurar från inkatiden.

Det vi letar efter är "Stenen med de 12 hörnen" och det är en sten i en mur, den har blivit så känd just för att den har 12 stycken hörn. Fast först så träffar vi på en Inkahövding. Kan det vara en reinkarnation av inkan Pachakutiq, han som står staty på torget.

Vi lyckas hitta stenen. Det är egentligen inget märkvärdigt med den stenen mer att den har just tolvkanter. Den ser i övrigt ut som alla andra stora släthuggna stenar i Cusco med omnejd, fast alla de andra har inte tolv hörn. Antar att någon har gått runt och räknat hörn och kommit fram till att den här är unik. Vi kontrollräknar och det stämmer, den har tolv hörn. Räkna gärna du också.

Efter den här promenaden går jag direkt tillbaka till vårt hotell och kryper till sängs med en praktförkylning som är på väg mot lunginflammation. Lätt att få på hög höjd. Får piller och sover i ett och ett halvt dygn och känner mig sedan pigg för nya äventyr.

Bra med stöttor ibland. 

I inkarikets spår

Jag har varit ute och rest, inget ovanligt men den här resan på två veckor hade så många upplevelser och intryck i bagaget så det är lite svårt att sålla bland  dem alla och landa i verkligheten här hemma i Sverige. Vet egentligen inte var jag ska börja så jag börjar lite trevande med första dagen på resan, men jag kan inte lova att hålla mig kortfattat eftersom jag är så full av intryck.

Vi landade i världsarvstaden Lima vid Stilla havskusten i Peru efter 12 timmar i luften efter att ha gjort ett byte i Amsterdam. Då var det kväll och efter en välkomstdrink på Perus nationaldrink Pisco Sour drog vi oss tillbaka för att vara pigga inför nästa dags stadsrundtur.

En natt sömn och vi var redo för att lära känna tiomiljonerstaden Lima som är Perus huvudstad. Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro 1535. Vår rundtur började dock med ett stopp på en halvtimme för att släppa fram ett demonstrationståg.  Demonstrationer och strejker är vanligt i Peru det lärde vi oss under resans gång.

Vårt första stopp var vid Franciskanerklostret, San Francisco de Asís.

Vi var precis inte ensamma om att göra ett besök där, det var någon slags helgdag och många skolklasser, som var klädda i sina paraduniformer, hade bestämt sig för att göra studiebesök där.

Inne i klostret får man inte fotografera så det får bli bilder utifrån i stället. Det som imponerade mest var nog katakomberna under kyrkan som var kyrkogård fram till 1810. En lite skrämmande plats med alla ben som var arrangerade  ganska "konstnärliga" former och mönster i de olika rummen.

Även biblioteket med sina cirka 25 tusen volymer var imponerande, synd bara att man inte kan läsa i dem för de är så sköra att om man rör dem så kan de gå sönder.

Utanför klostret var det liv och rörelse och många försäljare försökte få oss att köpa kokablad, eftersom vi var på havsnivå så kändes det inte så angeläget att införskaffa dem ännu.

Vi tog en  promenad till Katedralen.

Träffade på en trött vakthund.

Vandrade förbi regeringsbyggnaderna och det låter ju ganska rimligt att man inte får ta med sig pistolen in där.

Här var det vaktavlösning och många som tittade på.

De här byggnaderna ligger vid Plaza Mayor de Lima med sina många fina gula byggnader.

Innan vi går in i katedralen så var jag bara tvungen att ta en bild på de tuffa gardet av damer som stod uppradade utanför.

Spanar också in Perus flagga.

Fortsättning följer...

Grace Cathedral

Grace Cathedral är USA:s tredje största biskopskyrka och ligger i San Francisco. Den började byggas 1910 men var inte färdig förrän 1964.

Den är byggd i gotisk stil men uppförd i stål och betong för att kunna stå emot de seismiska rörelserna i området. Går man in på långsidan så ser man ett lite speciellt fönster ovanför dörrarna där.

Inget jag sett i någon kyrka förut. Det är i lite dova bruna och gula färger.

Altaret.

Det finns flera små kapell inne i kyrkan, men på de flesta platser är det för mörkt för att fotografera.

Målningar som speglar livet i San Francisco förr kan man beskåda utefter väggarna.

Här finns också en lite speciell labyrint, träffade på något liknande i Brasilia. Det sägs att om en besökare följer mönstret och går i labyrinten så kommer man att hamna i ett meditativt tillstånd. Den här ska vara en kopia av en som finns i Chartreskatedralen i Frankrike. Seden med sådana här labyrinter härstammar från medeltiden och ska efterlikna själens resa mot frälsning.

Vi kom in på långsidan av kyrkan och går ut genom huvudingången och ut i solen igen.

Catedral de São Sebastião do Rio de Janeiro.

Den här pampiga och lite speciella katedralen byggdes mellan år 1964 och 1979  och ligger nere i Rios centrala delar. Katedralens diameter är 96 meter och högsta höjd är 75 meter.

Katedralen är designad av Edgar Fonseca i en mycket modern stil liknar som mayafolkets pyramider i stilen.

Dagen har hitintills bjudit på regn och ganska så molningt, men nu så klarnar det upp lite och vi får en skymt av Jesusstatyn uppe på berget Corcovado.

Nu går vi in och kikar på katedralen.

Det är söndag och mässa pågår så vi tassar runt lite försiktig i de bakre regionerna av kyrkan.

Klicka gärna på den här länken för att vara med på en liten del av mässan.

Eftersom det är katolsk kyrkoordning och på portugisiska så förstår jag inte så mycket av vad som händer.

Stora och färgrika fönster.

Väggarna är genombrutna för att släppa in luft och ljus, rutorna och vinklarna gör att det inte regnar eller stormar in.

Taket med sitt ljusinsläpp och belysning är utformat som ett kors.

Utanför speglas katedralen i det moderna huset.

Huset med de ovala fönstergluggarna är en skola, i Brasilien har hundratals liknande skolor byggts.

__________________________________________

Såg några silkesapor.

Marmosett en slags silkesapa. De här två sprang omkring på ledningarna, öppnade snabbt fönstret i bilen och slängde iväg ett skott.

Det som liknar en elefantsnabel högst uppe på husgaveln, är tydligen en populär målning i Rio, såg den på flera ställen.

Ett av alla trendiga fik i Sant Teresa.

Bara ett fönster.

Även den här typen av klotter återkom på mängder av ställen.

Vi är nu på väg ner till stan.

Men stannar först till för att se hur Framtidsmuseet växer fram.

Där ute håller marinen till.

Bron över Guanabara bay.

Ser hur renoveringen av spårvägen fortskrider.

Även Rio har stora moderna hus med glasfasader.

Vi parkerar bilen och hoppar ut för att besöka katedralen.

Mer om den i nästa inlägg.

________________________________________