Dop och örn.

Pandemin har satt sina spår på tillvaron för många. Själva har jag och min man levt ganska så isolerade fram tills vi var fullvaccinerade. Fast nu verkar det som om vi behöver även en tredje spruta för att vara skyddade mot deltavarianten.

Hörde på nyheterna i dag att det börja bli kö för dop nu. Många har väntat för att släkten skulle få vara med. Vårt yngsta barnbarnsbarn skulle också döpas. De unga föräldrarna väntade också tills så många som möjligt var fullvaccinerade. Dessutom hade de dopet utomhus, eftersom både dopbarnets mamma och storebror Harald är döpta i vår trädgårds så kändes det lämpligt att även lille Hektor skulle döpas där. Många var tydligen svältfödda på evenemang så alla tillfrågade ville komma och det var nog över 50 personer som samlades i vår trädgård, där vi kunde hålla avstånd och följa alla kvarvarande restriktioner.

Vi hade verkligen tur med vädret, solen sken och det var en helt underbar julidag.

Dopklänningen har hängt med ända sedan 1949 då jag döptes i den. Visserligen var jag tvungen att sy om den lite, för efterkrigstidens tyger var inte så hållfasta. Men blommorna med dopbarnets namn och datum har klarat sig och fylls på för vart barn som döps i den. Hektors blomma är lavendel.

Välsignelsen. Hektor verkar lite tyngd av stundens ansvar.

Hektor var lite  förundrad över vad som var på gång.

Dags för själva dopceremonin.

Faddrarna tar sitt uppdrag på allvar.

Hektor charmar prästen.

-Jag döper dig Hektor, Håkan, Rune i faderns....

Då händer något ovanligt, en havsörn  svävar plötsligt upp över oss. Jag har inte det ultimata objektivet på kameran men slänger iväg ett skott ändå. 

Hos indianerna är det vanligt att man uppmärksammar när något djur visar sig vid speciella tillfällen och det blir ens totemdjur. Kan det vara så att Hektors totemdjur nu är en havsörn.

Örnen: Står för mod, frihet och ett högre seende. Lyft och flyg vidare, var inte rädd. Modet du behöver för att gå vidare finns inom dig. Framtiden ligger öppen, släpp det gamla och gå vidare. Din inre visdom leder dig rätt. Var inte rädd!

Då storebror Harald döptes kom det en ekorre på besök, så båda bröderna fick besök av ett djur på sitt dop.

Ekorren: Står för framsynthet, idoghet och hamstrande. Vi behöver förverkliga våra planer och arbeta aktivt för att nå vårt mål. Engagera dig helhjärtat i allt du gör, men glöm inte nuet. Du kan inte skapa en trygghet bara i framtiden utan du måste börja här och nu.

Örnen flög vidare och Hektor fick sitt dopljus tänt.

Stolt mamma med lille Hektor.

Så här såg det ut för två år sedan då storebror Harald döptes.

Utflykt med fåglar och krigsminnen.

Omgivningarna runt Molde är värda att undersöka, så vi gör en dagsutflykt.

Vi har hamnat i Bud, en liten fin fiskeby.

Där träffade jag på en gåsakarl.

Han var lite nyfiken och kom och kollade vad jag var för en. Vred nästan halsen ur led när han skulle inspektera mig.

Han var inte så ensam i sin damm som det såg ut, utan av allt väsen som han förde lockades lite damer upp också.

Men det var inte populärt för gåsakarlen, han ville vara ensam herre på täppan och damerna fick sig ett tjuvnyp och lång tunga.

Vi lämnade gässen och fortsatte till Ergan kystfort. Det ligger högt upp och med fin utsikt över omgivningen.

Fortet byggdes av tyskarna under andra världskriget 1941-1945, är man intresserad av krigshistoria så finns det mer information att läsa här.

På berget upp mot fortet häckar det en hel del fåglar, tretåig mås antar jag att det är.

Fast vi tar och kollar in fortet lite, finns en hel del utrustning kvar från krigstiden.

Var nog inte så trevligt i dessa fina små byar under ockupationstiden.

Den gula bygganden bakom det här fästet är Bud museum och där inne kan man få mycket information om belägringstiden och fortet.

De har även humor, för så här ser toaskylten ut.

Vi lämnar fortet men  jag vill kika lite mer på fåglarna, ser att jag är inte ensam om att vara nyfiken på fåglarna,

Blev det någon bra bild?

Fåglarna verkar inte bry sig om att vi kikar på dem, de ruvar lugnt vidare.

Verkar lite sömnigt där på hyllan.

Grannsämjan är god.

Ovanför sitter pappa mås och håller koll.

Vi lämnar måsarna och fortsätter färden utefter kuststräckan, kommer till Kjeksa  och ute på en klippa sitter det en örn. Eftersom det är ute vid havet så antar jag att det är en havsörn.

Den sitter inte där så länge, den flyger iväg.

Flyger bort över klipporna.

Färden går vidare och det är kul att se hur en del löst infarten till huset.

Lite ostadigare väder i dag, men moln är också fint.

Vi återvänder till Molde och även en molnig dag så är det fint att blicka ut över havet.