Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Gick en sväng.
Äntligen normaltid och dessutom en solig höstdag, så jag och maken tog och gick en sväng på morgonen. Tog med mig kameran, men kände mig lite hemmablind i början på promenaden, fast när jag i Äppelviken stötte på den här skylten så vaknade kameran till liv och jag fick en ny skylt till min skyltsamling.
Undrar vem det är som går omkring i Bromma och skriver Helg lite överallt, visserligen är det helg i dag men texten står där även på vardagar och på många olika ställen.
Redan på 1910-talet började Äppelviken bebyggas av villor och vissa detaljer från den tiden finns kvar, som det här gamla staketet på Rundavägen.
Inget som man verkar vilja bevara eller vara rädd om, ser inte så säkert ut länger.
Vi slinker ner till det väldigt nya Alviks strand.
Här vid Alviks strand har det byggts massor så jag känner inte igen mig.
Här står en Havsvind, skapad av Kent Ullberg.
Fast när vi kommer ner till strandpromenaden så ser det sig ganska likt ut. Barnängens fabrik är sparad men är mer ett kontorshus nu än fabrik.
Här nere vid Mälarens strand träffar vi på "Den unge Strindberg i skärgården" av Carl Eldh, som sitter och gottar sig i solskenet.
Här är det fint att promenera.
Blir man riktigt hungrig på sin promenad kan man slinka in på Sjöpailjongen, fast vi är lite väl tidiga för det och har nyss ätit frukost, så vi fortsätter.
Tittar lite på speglingarna i vattnet.
Undrar hur det är att bo i det nya huset som mer ser ut som det staplats skokartonger på höjden. Det lär vara så väl isolerat att man får gå ut på balkongen för att ringa.
Vi fortsätter promenaden hemåt och konstaterar att det är Hallowe'en i morgon den 31 oktober.
Och marken återhämtar sig.
Vi lämnar Falun och stannar till vid Kärrgruvan i Norberg.
Inte så långt från Norberg ser vi de första spåren efter den stora otäcka branden.
Märkligt är det hur naturen återhämtar sig för lite här och där så ser man hur det spirar grönt.
Det är stoppförbud på vägen så det är tur att jag har en egen chaufför så vi kan respektera förbudet och jag kan ta några bilder med nedvevat fönster. Alla småvägar är avstängda för både trafik och gående, bra det nu när träden står så ostadigt.
Ser att det är fullt arbete med att röja upp i området.
Marken återhämtar sig men det ser väldigt kalt ut eftersom all mossa är bortbränd.
Märkligt att se hur det brunnit runt omkring det här huset och att det klarat sig mer eller mindre oskadat.
Kan tänka mig skräcken och oron som var för de som bor här i området och i närheten när branden härjade.
Inte så långt ifrån får vi syn på det här helt fantastiska huset, var bara tvungen att fånga det på bild. Det ligger där uppe i skogsbacken som ett litet sagoslott.
Vid Ramnäs bruk stannar vi till för även om det är höst och allt stängt så är det fin miljö att titta på.
Vi kikar på Lancashiresmedjan fast bara in genom fönstret.
Syns att det varit en smedja här, till och med på broräcket.
I lördags åkte vi till Falun.
Tar en liten paus från Singaporebilderna och tar lite nutid. Som sagt så skulle vi på en liten tur upp till Falun, det var dags för besök hos svärmor på äldreboendet i Hedesunda och den här gången tog vi en rejäl omväg med övernattning på vägen dit.
Men de stora vägarna där man bara blåser förbi allt, kändes som ett dåligt alternativ. Vi tog lite extra omvägar och blev riktigt trevligt belönade också. På ett ställe trodde vi att det var en påkörd räv som låg mitt på vägbanan men det var bara en räv som valt en ganska ovanlig sovplats men den reste sig och försvann in i buskarna innan vi var på skottavstånd med kameran.
Lite längre bort så fick vi syn på en annan räv som var ute på sorkjakt på en äng. Den var så snäll att stanna kvar en liten stund och posera för en bild också.
Det tackade jag lite extra mycket för. Jag har sett rävar vid flera tillfällen och vi har även en räv som kommer och besöker vår tomt, men inte har jag lyckats fotografera den eller någon annan någon endaste gång. Inte ens en suddig bild har jag fått.
Den här räven stod en liten stund och iakttog oss, bilen är ett bra gömsle. Sedan tyckte den att det räckte och gav sig av i språng.
Förstorar man så blir det bättre, men det vet väl alla numera.
Full fart, så att den hängde i luften ibland.
Men den tyckte nog inte att vi var så farliga ändå för i skogsbrynet stannade den upp och kollade läget.
Det var ett fint möte på väg till Dalarnas residensstad. Där i Falun blev jag lite fundersam över ett annat möte. Är det här en falubo?
Jag var glad att jag tagit vinterjackan med mig.
Eftersom jag är mormor så var det kul att hitta min egna gata här i Falun.