Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Gå på Donken i Shanighai.
Nä, vi gick inte på Mc Donalds men när jag fick höra att kineserna brukade beställa hamburgare med ris så blev jag nyfiken på deras meny. Får väl säga att den såg lite annorlunda ut än den vi är van vid.
Ett anat ställe som också lockade min nyfikenhet var M&M. Jag såg person efter person kom med kassar därifrån så vi kikade in.
En hel butik i två våningar med bara godis. Den här hörnan kallades för The Great Wall of Chocolate.
Lite godisrelaterade saker fanns det också.
Mer matnyttigt kan man hitta ute vid gatustånden som Chi cken steak, fast jag såg inte så många som köpte kyckling.
Road trip north XIV - Hemåt
Ibland händer det något oväntat, ibland kan det vara något trevligt men andra gånger något som man kunde ha varit utan.
Orsaken till Kirunabesöket var, som jag sa i förra inlägget, att hälsa på släkten och framför allt den äldre generationen. Min näst äldsta morbror bor i Vittangi och dit styrde vi kosan den här morgonen.
Strax efter Kiruna finns det en viltövergång, men renarna verkar inte använda bara den för att ta sig över vägen, för vi såg en hel del påkörda renar ligga utefter vägen.
Klart släkten där också ska vara med i min blogg, kusin Kicki följde med på besöket, här i samtal med moster Gunvor.
Den obligatoriska gruppbilden med morbror Gustav. Så glad över att få träffa dem.
Morbror Gustav ville visa något i källaren och det var då det oväntade och onödiga hände, det bara small till i mitt knä och gjorde otroligt ont, jag kunde inte stödja på benet sedan. Jag halkade inte, ramlade inte utan något gick bara sönder. Bara så där...
Det blev en smärtsam men ändå så trevlig kväll och natt hemma hos kusin Kicki i Skaulo. Vi pratade och pratade minnen och njöt av att äntligen få rå om varandra. Skaulo är gannbyn till Puoltikasvaara där bodde min mormor och morfar, de bodde i det röda huset i mitten på bilden. Så här såg byn ut när jag var liten och tillbringade alla somrar där.
Det här är min morfar som var lappskomakare, på den här bilden är han 80 år och syr fortfarande lite. Han hade inte gått i skola så många år men klarade ändå av att sköta även posten i byn.
Efter en övernattning i Skaulo med mycket prat och många gemensamma minnen så blev det snabbare resa hemåt. Fotostopp blev det inte många och de få som blev var bara från bilen.
Akkats kraftstation i närheten av Jokkmokk.
I Jokkmokk hade jag tänkt mig ett längre stopp, men i brist på gånghjälpmedel så blev det en liten tur med bilen i byn. En promenad var inte ens att tänka på, kunde ju inte stödja på mitt ben och inte böja knät heller. Önskade att jag haft kryckorna med, men efter att ha varit bra så länge och kunnat gå hur mycket som helst var det inte något jag ens funderade på att packa med. Fin kyrka har de i alla fall i Jokkmokk.
Snygg rondelldekoration av snö också. Fast den var nog snyggare innan det börjat töa.
Så kom vi till Polcirkeln på svenska sidan.
Ingen aktivitet där nu på vintern.
Å så varnades det för ren. Förr var det alltid svarta plastsäckar som satt uppe för varning, nu var de ofta blå.
Och renar på vägen var det ofta på den här sträckan. Man fick köra försiktigt.
Väglaget var som gjort för dubbdäck.
En vacker vit ren, men den ser lite avklädd ut utan sina horn.
Gång efter gång dök det upp renar på vägen.
När vi kom till trakterna av Arjeplog var det mer tyska bilar som vi behövde akta oss för. De kom i karavaner om 6-7 bilar, på väg till testbanan i Arjeplog.
Många bilar var maskerade, jag trodde först att de var täckta med snö och inte maskeringstape.
Vid avtagsvägen till Arjeplog hade vi tur för strax efter att vi hade passerat så smällde det där. Lastbil och personbil. Vägen är hal så man får ta det varligt, är man inte van vid det väglaget så kan det gå illa. Så gjorde det för den här tyska testbilsföraren.
Vi stannade inte utan jag tog bara en snabb bild genom fönstret, de övriga i karavanen hade redan vänt om och tog på sina reflexvästar och hjälpte till att varna övrig trafik. Ingen var skadad mer än bilen. Vi for till vårt hotell i Vilhelmina. Jag hade så ont i mitt knä att det var nog med att ta sig till hotellmatsalen för att få lite mat.
Ett lite speciellt ljusfenomen. En regnbåge rakt upp.
Jag tycker att de här ledningsstolparna ser ut att ha krage och slips.
Övernattade i Bollnäs och fick lite tröst på hotellet.
När man går sakta och måste stanna och pusta ibland så ser man lite mer, det här lustiga "avloppet" fick jag syn på i korridoren på hotellet. Hade mobilen i fickan så det blev en bild.
Ingen promenad men vi hade utsikt från hotellet.
Nästa dag blev det raka spåret hem och så direkt till akuten där jag fick veta att det var menisken som gått sönder. Så onödigt. Kryckor och sjukgymnastik en tid framöver för är du inte i 20-årsåldern blir det ingen operation. Tröstande att få veta att det tar ungefär 6-12 månader innan man är bra igen, men jag hoppas på att kunna ställa undan kryckorna tidigare.
En tripp till nostalgins högborg.
I går sken solen och lockade iväg oss på en liten tripp. Efter Södertälje letade vi oss bort från de stora vägarna och hamnade nästan under ett helt lass med bilar, fast de var också på väg någonstans.
Bilarna svängde åt ett håll och vi åt ett annat. Åker man småvägar kan man träffa på fordon som gör att man känner sig ganska liten.
Efter att ha slingrat oss fram i ett sommarfagert landskap kom vi fram till dagens första mål, nämligen Nostalgimuseet i Sparreholm. Håll i er för nu blir det mycket bilder.
Femtio kronor i inträde var inte så blodigt.. ...och jag tänkte att lite bilder och ett blogginlägg kunde vara bra reklam för dem, men fru Gråfors var lite smågrinig och tveksam för att vara med på bild. Efter en del diskussion om värdet med bilden och om jag tänkte sälja den eller ej så gick hon med på att vara med ändå.
Vi var de första besökarna för dagen och blev välkomnade med positivspelande.
Stefan Gråfors berättade att han började samla redan som treåring och då var det apelsinpapper som gällde. Här visar han oss en raritet från samlingens begynnelse.han var mer villig att posera framför kameran.
Apelsinpapper minns jag att även min bror samlade på; själv höll jag mig till klippdockor.
Samlingarna här är verkligen rikliga och spänner över de flestas intresseområden. Gillar man burkar så finns de i mängder.
För att inte tala om gamla kameror; där var hyllorna välfyllda.
En sådan här manick minns jag att vår granne hade då jag var barn och det var en högtidsstund då hon plockade fram den och vi fick titta på bilder med djup i.
Det här kan man nog kalla för tjock tv.
Här finns också en fullmatad varuautomat.
Vem minns väl inte slogan, "Ta det lugnt, ta en Toy!"
Godis kan också vara hälsosamt.
En hel färghandel finns inrymd här på museet.
Gamla skyltar är kul.
Vet inte om jag skulle våga sätta mig en sådan manick för att bli permanentad.
Ett helt rum fullt med leksaker.
På väg ner till källaravdelningen ser jag något som jag inte sett tidigare, gissar på att det är något slags rullskidor men ser mer ut som att höra till en stridsvagn.
Här kommer vi till godisavdelningen. Godis av alla de sorter, en del kommer jag ihåg, andra har jag aldrig hört talats om och en del skulle vara förbjudet i dag.
Här nere finns också en hel del fordon samlade.
Som den här Blomster 1902, 50 CC. Det är Sveriges äldsta 2-taktare. Förgasaren till den här ska vara byggd av en cykelpump av Blomsters son.
Minns att min första cykel såg ut som någon av de här.
ock vem samlade inte på sådana här vimplar på 50 och 60-talet.
På baksidan av huset finns det en hel bensinmack.För den som vill besöka Nostagimuseet så finns det en hemsida här.
Vi fortsatte vår färd och hamnade vid en museispårväg.
Får ta och kolla tidtabellen om det kommer någon spårvagn.
Vi har tur för se där, nu kommer det en vagn.
Den rundar väntkuren.....och återvänder till Malmköping.