Wait, wait!

Nu har vi hamnat i Galle som är Sri Lankas fjärde största stad.  Staden har en lång historia och i korta drag så kom 1505 en portugisisk flotta hit, den var på väg till Maldiverna men hade hamnat på fel kurs och tog skydd i Galles hamn. När de nu ändå var här så byggde de en befästning i Galle, Svarta fortet. Handlingskraftiga resenärer på den tiden, vad de som redan bodde där tyckte om det, det förtäljer inte historien.

Det sägs också att det staden fick sitt namn av att de hörde tupp gala och eftersom gala heter galo på portugisiska blev det Galle. Finns flerförklaringar till namnet men den med tuppen är lite roligare än de andra.

Vi tar en promenad i staden, går in genom porten i muren.

Tänker besöka den holländska reformerta kyrkan, men av någon anledning är den stängd i dag.

Fortsätter vår promenad i de trånga gränderna.

Kommer ner till Fyren vid Utrachtbastionen där man kan promenera på murkrönet och få en fin utsikt ut över havet.

Men innan vi kommer dit så stannar jag till vid ett café och läser på skylten utanför, kul text tycker jag och tar en bild. Ägaren står bredvid och frågar var jag kommer ifrån.

Sweden svara jag och då får han bråttom. 

Wait, wait, säger han och försvinner in till sin lilla servering, wait säger han igen innan han försvinner.

Klart jag väntar lite nyfiket på vad det är han vill och ut kommer han med den här skylten som han mycket stolt håller upp.

Trots de lovorden om den allra bästa glassen någonsin så blev det ingen glass för mig då, vinkade till pojkarna i de muslimska skolan och gick iväg för att äta lunch istället.

Sedan tog vi farväl av gruppen och begav oss tillbaka till Colombo för några avslutande dagar på egen hand.

                                                                  föregående

Vad gör man i Nora?

När vi skulle åka till Nora var det många, eller nästan alla, som frågade; Vad gör man i Nora?

Ja vad gör man i Nora....Äter glass så klart.

I 90 år har man serverat och tillverkat Nora glass. Lite historik om hur det började kan man läsa här.   Vi drog iväg ner till Strandstugan och beställde oss varsin maffig glass. Min man tog "Konditorns kolagömma.

Jag slog på stort och tog "Bergslagens bästa". Ska jag äta glass så ska det vara det bästa, fick en älg på köpet.

Goda var de men alla ni som åt glass i Säter, den glassen var minst lika god om inte godare.

Det var inte bara vi som var sugna på glass, vi hade en liten spanare också. Den satt där och väntade på att vår glass skulle serveras.

   Det såg ut som om den slängde onda ögat på oss.  

Glassen tillverkas varje dag och det som inte säljs slängs, den är alltid dagsfärsk.  Den tappas upp i 10-liters hinkar och levereras till glasskiosken och Strandstugan i dessa hinkar. Det här var en söndag så jag gissar att den kockmösseförsedda killen som vi såg på lördagen var ledig, så damen i röd tröja skötte leveransen istället.

Det är här inne som glasstillverkningen sker.