En skön morgon

I förra blogginlägget hade vi kommit fram till Kvarnen pensionat nära Falkenberg.

Vi kunde inte bo i själva kvarnen för den var redan bokad, men vi fick en liten mysig stuga där vi nästan fick en känsla av att bo i hytte i Norge.

Solen sken och vi passade på att koppla av på uteserveringen med en drink, drinkmenyn var fantasieggande.

Jag valde en French Coffee och maken tog en Dille på dill.

Kvällen avslutades med en god middag och vad ska man inte passa på att äta när man är på västkusten om inte havskräftor. Gott var det, så gott att jag hann äta upp en innan jag kom på att föreviga dem med en bild.

Sedan sov man gott.

Vaknade utvilade till en riklig frukost.

Sedan var det dags att göra av med lite energi på en morgonpromenad, bara att kunna ta en promenad var en bonus på den här resan.

Vi vandrade grusvägen ner mot havet. Ser fyren vid Morups Tånge men väljer vägen som går ända ner till havet.

Några morgontrötta kor kollar in oss.

Men nöjer sig med att bara titta lite trött.

Väl nere vid stranden nöjer vi oss med att ta en titt, ser att det går att bada där för en person simmar redan där ute, syns bara som en liten prick här.

Promenerar vidare och går genom ett sommarstugeområde. Träffar på en kelig katt som också är ute på en morgonpromenad.

Går vidare genom stugområdet.

Vi njuter av det fina vädret och jag njuter framförallt av att jag verkligen är ute och går.

Träffar på två strandskator men de har absolut ingen lust att vara med på bild, de vänder ryggen till och flyger iväg då de får syn på min kamera.

Vi behöver leta reda på ett apotek så efter vår sköna promenad tar vi en sväng in till Falkenberg, passar på att kolla in Tullbron. Den byggdes 1756, är en kullerstensbro som går över Ätran.

Stannar sedan till vid Rian, ett designmuseum som ligger i ett tidigare magasin. Men det som drar blickarna till sig är den konformade byggnaden vid sidan om huvudbyggnaden, den har en gång varit en spannmålstork. När havren skulle torkas lades den ut på rians högbyggda golv, byggt av hålförsedda tegelstenar. Från eldstaden under spred sig sedan värmen upp genom havren och tog med sig fukten ut genom takets topp.

Bredvid rian finns det kvar lite av den gamla stadsbebyggelsen. Här var det nog mycket mer aktivitet då, än i dag. Bostadshusen här har anor från 1740-talet och många var trångbodda då barnkullarna var stora, även hönsen skulle ha plats på gårdarna.

Innan vi lämnar Falkenberg så ser vi att det även finns väggmålningar här. Fast inte på någon vägg.

Vi åker vidare och nu ska vi till Slöinge och besöka Solhaga stenungsbageri, dags att förbereda oss för inför dagens lunch. Köper med oss lite gott som vi sedan ska äta vid vår lilla stugas uteplats vid Kvarnen. 

De tre som står framför bageriet stod där då vi kom och de  stod kvar efter att vi handlat klart. De studerade menyn och kunde tydligen inte bestämma sig för vad de ville ha. Damen som tittar lite surt på mig och även lika surt på damen som fotograferade stugan före mig men hon flyttade inte på sig, så hon fick vara med i bild.

Nu doftar det gott av nybakat i vår bil, men före lunch så tänkte vi titta på lite mer. Det kommer i nästa blogginlägg.

Påskresa - Öland

I dag tog vi vägen över bron,  bron till Öland. Stannade redan i Färjestaden för att kika tillbaka på bron.

Lite onödigt vetande om Ölandsbron är att i Killinggängets komediserie "NileCity" påstås det att det finns 7.428.954 bultar i bron. Det stämmer inte riktigt, den rätta siffran är 64.300 stycken. Dessutom var dessa bultar av fel typ och fick bytas ut eftersom de rostade.

Inte nog med att vi hade en vacker solig dag, det var något lite extra med den här dagen. Min systemkamera fick komma fram ur väskan, inte så mycket men lite grann i alla fall, så i det här inlägget är det lite blandat med mobilbilder och bilder ned Canon 5D m IV. En härlig känsla att kunna hålla i en riktig kamera igen. Utan den kameran hade jag inte hunnit med att få med hägern i den här bilden. Av bilderna här ovanför på vassen och bron så är en med mobilen och en med systemkameran.

Det hade bara blivit hunden utan den andra kamera.

Nästa stopp blir vid Gettinge gravfält som är ett av Ölands mäktigaste. Det har använts i mer än tvåtusen år och här finns gravformer från järnåldern fram till kristen tid.

Gravfältet är två kilometer långt och innehåller över 300 synliga gravar av olika slag.

Dessutom två ståtliga kalkstenshällar.

Jag hade hört att det i mitten på 1800-talet fanns planer på att bygga en hamn på västkusten av Öland. Det blev en två kilometer lång pir men ingen hamn. Det blev helt fel eftersom bygget var felkonstruerat och området runt piren slammade igen. Men tack vare det felbygget är nu Beijershamn ett väldigt fint område för fågelskådning. Vi letar oss ner dit.

Här finns ett högt fågeltorn, där uppifrån kan man se över till Kalmar och även hur piren sträcker sig ut i havet.

Det är inte så mycket fågel här nu men grågässen har fått ungar och pappa gås verkar vilja ropa ut för hela välden.

- Hallå! Jag har blivit pappa!

Tror att de andra gässen är imponerade.

-Kom ungar, nu ska vi bada.

Den lilla familjen simmar iväg.

-Passa er!

Sedan fortsätter vi till Ottenby och Långe Jan. Verkar inte vara högsäsong för fågelskådning just nu, men några med stora tubkikare ser jag.

Sveriges högsta fyr måste ju få vara med i bloggen.

Spanar också ut över havet och ser att sälarna ligger där och vilar.

I Borgholm hade vi tänkt oss en lunch med kroppkakor, men fick höra att det var fel säsong för det.

Så vi återvände till Kalmar.

Wait, wait!

Nu har vi hamnat i Galle som är Sri Lankas fjärde största stad.  Staden har en lång historia och i korta drag så kom 1505 en portugisisk flotta hit, den var på väg till Maldiverna men hade hamnat på fel kurs och tog skydd i Galles hamn. När de nu ändå var här så byggde de en befästning i Galle, Svarta fortet. Handlingskraftiga resenärer på den tiden, vad de som redan bodde där tyckte om det, det förtäljer inte historien.

Det sägs också att det staden fick sitt namn av att de hörde tupp gala och eftersom gala heter galo på portugisiska blev det Galle. Finns flerförklaringar till namnet men den med tuppen är lite roligare än de andra.

Vi tar en promenad i staden, går in genom porten i muren.

Tänker besöka den holländska reformerta kyrkan, men av någon anledning är den stängd i dag.

Fortsätter vår promenad i de trånga gränderna.

Kommer ner till Fyren vid Utrachtbastionen där man kan promenera på murkrönet och få en fin utsikt ut över havet.

Men innan vi kommer dit så stannar jag till vid ett café och läser på skylten utanför, kul text tycker jag och tar en bild. Ägaren står bredvid och frågar var jag kommer ifrån.

Sweden svara jag och då får han bråttom. 

Wait, wait, säger han och försvinner in till sin lilla servering, wait säger han igen innan han försvinner.

Klart jag väntar lite nyfiket på vad det är han vill och ut kommer han med den här skylten som han mycket stolt håller upp.

Trots de lovorden om den allra bästa glassen någonsin så blev det ingen glass för mig då, vinkade till pojkarna i de muslimska skolan och gick iväg för att äta lunch istället.

Sedan tog vi farväl av gruppen och begav oss tillbaka till Colombo för några avslutande dagar på egen hand.

                                                                  föregående

Mnarani natural aquarium

Om man tar en promenad norrut från vårt hotell så kommer man till den allra nordligaste spetsen av Zanzibar och där finns det en fyr.

Där vid fyren ligger Mnarani natural aquarium, "Mnarani"  betyder "platsen för fyren" på swahili. Där har det skapats ett akvarium runt en stor naturlig tidvattenpool i korallstenen. Det här akvariet inrättades  för att rehabilitera och studera sköldpaddor som hade fångats i fiskenät.

Senare utvidgades akvariprojektet för att säkerställa att lokala sköldpaddor skyddades också. Vi betalade och gick in. Man får en egen guide som följer med runt och berättar om anläggningen och verksamheten.

Kan egentligen inte rekommendera stället för det var inte så mycket att se, men om du är i närheten så gå in bara för att stötta verksamheten, har man barn med så är det säkert riktigt uppskattat av dem för man får mata sköldpaddorna också.

De tar också hand om småsköldpaddor som får vara här tills de är 10 månader, dessa sköldpaddor släpps sedan i havet, tillsammans med den största sköldpaddan från akvariebassängen. Vid denna tid har de vuxit till tio tum och deras chanser att överleva till havs ökar dramatiskt.

Det tog inte så långt tid att gå runt här och titta men jag hoppas att den knappa hundring vi betalade i inträde gör lite nytta.

De har en hemsida och vill man läsa mer om det här projektet så finns den här.

Rida på Lofoten.

Förra resan med Hurtigruten var jag iväg på örnsafari, det var jättekul och jag fick både se många örnar och även få bilder på dem. Tänkte testa något nytt den här gången, ridit islandshäst har jag aldrig gjort och rida kan jag inte heller, men det står att ingen ridvana erfordras. Så varför inte testa på något nytt. Att rida islandshäst på Lofoten låter riktigt spännande.

Lite nervöst är det när alla börjar få sina hästar och sitter upp på dem, till slut har jag också en häst, han heter Elfir och ser så snäll ut.

Men Elfir är en liten luring för han vill inte gå fogligt i ledet, han vill gå först. Trots det så räcker jag inte upp handen då det frågas om någon vill rida fort, gissar att Elfir hade gjort det om han haft någon hand.                                        

Han får vackert stanna med mig och beundra solnedgången och rida på i lite makligare takt. Jag vill inte riskera att ramla av.

Vi lufsar på och kommer fram till nästa strand. Inte lätt att fota då man sitter på hästryggen. Min lilla kamera gick sönder på resan så jag har med mig min 70D, egentligen lite för stor för en ridtur. Släpper jag på tyglarna det minsta så börjar Elfir antingen äta eller försöka gå fortare och fortare. Så det får bli några bilder då vi står stilla.

Här kommer snabbryttarna tillbaka.

Trots problem med att hålla sig kvar i sadeln, inte tappa tyglarna när Elfir vill äta så lyckades jag få en bild på mor och dotter samtidigt. Min dotter Carina och barnbarnet Tilda

.

Lite posering också.

Det var roligt att rida på stranden och i den vackra Lofotennaturen, inte ramlade jag heller.

Efteråt tas hästarna om hand och vi återvänder till vårt fartyg.

Vi är lite sena tillbaka vidfartyget vid Stamsund, men har tur och hinner med ändå.