Det kunde ha varit en idyll.

Vackert odlingslandskap, leende människor som gärna är med på bild. Tvätten på tork vajar i vinden, hundar  leker och folk  har arbete. Känns som en idyll,men är det bara en illusion?

Vi åkte iväg till två av de mest jordbävningsdrabbade byarna, Bungmati och Khokana. Vi har en lokal guide som visar oss runt. En förmån att få följa med honom på en promenad genom byarna. Han verkar känna alla där och presenterar oss för byborna och berättar om livet i byn.

En fördel är att vi inte kommer i en stor grupp utan vår bil släpper av oss i utkanten av byn där vi först beundrar utsikten och sedan promenerar in i byn. 

Vid en första blick så ser byn ut att må bra, en del hus är riktigt fina.

Fast andra hus er inte ut att vara bostäder, men är det ändå.

Hundarna i byn hälsar oss välkomna.

Frisören har en kund som vet hur han vill ha det klippt.

Träsniderskan visar glatt upp sitt arbete och hennes lilla dotter är med. De bor även i det här huset.

Flinka fingrar och tår.

Skolan är stängd för barnen har vinterlov.

Det ser ut som om byn har klarat sig bra från jordbävningen.

Men än så länge är vi bara i utkanten av Khokana och har bara börjat vår promenad.

Vi hälsar på i den lilla restaurangen.

Vi presenteras för en man som sett tusen fullmånar, då får man sätta en sådan här guldring i örat. han visade upp sin ring med stolthet och berättade att han var 81 år. Anses som en hedervärd ålder då medelåldern för män är 68 år.

Vi hälsar också på i byns lilla skönhetssalong. I korgen ligger hennes lilla baby.

Slakteriet är öppet, det är kyckling som är den vanligaste varan, det är överproduktion på kyckling så priset är lågt nu.

Vi har mycket kvar att se innan dagen är slut och vi promenerar vidare.

Innan vi kom hit så fick vi veta att dessa två byar här hade drabbats hårt av jordbävningen.

.

Förra inlägget om Nepal.

Vi fortsätter på promenaden i favelan.

Efter att ha lyssnat på de plåtburkstrummande killarna och dansande småpojkarna fortsätter vi vår promenad i favelan och de vindlande gränderna. En sak är säker och det är att jag skulle inte ha hittat runt här på egen hand. Då skulle jag nog ha irrat runt där fortfarande utan att hitta ut.

Marcelo leder oss vant in i labyrinten av trappor och trånga passager.

Vi träffar på en hel del folk som alla hälsar glatt på oss, den här damen säljer vykort.

I de små rummen vi passerar arbetas det med diverse sysslor.

Trångt är det och nedför går det nu.

Gränderna leder oss till en öppen plats där det gäller att inte kliva ut i gatan och komma i vägen för någon motorcykel.

Favelorna är som en stad i staden och de sköter sig mer eller mindre på egen hand där.

Killen i elhandeln har det lite lugnt i dag.

Alla som bor i favelan har samma adress.

Posten levereras till den här lådan.

Sedan kommer en dam som bor i närheten och sköter utdelningen. Hon avlönas av dem som bor där.

Efter informationen om hur postgången är utformad i favelan slinker vi in i nästa gränd.

Det är inte bara vänliga människor vi möter, även några hundar. Den här skäller och står i så man ska tro att den är riktigt farlig, men viftar sedan på svansen och hela kroppen för att visa att den vill leka och kela.

Fast den här med stackelhalsband vågade jag mig inte fram till, den vaktade sitt hus.

Man får passa sig var man sätter ner fötterna i dessa gränder, underhållet är inte av bästa sort.

Men vi slingrar oss fram även om det är både trångt och brant ibland.

Avloppssystemet är inte av den bästa sorten här och sopsortering och renat avfallsvatten är det ingen som bryr sig om.

Fast Marcelo berättar att det görs försök att få ordning på det, men de flesta slänger bara ut skräpet i dikena med avfallsvatten som rinner genom området.

Problemet är att kunna lösa transporterna i de här trånga gränderna och att få folk att bära ner sina sopor till början av favelan verkar vara ett svårlöst problem. När barnen ser att föräldrarna bara slänger ut sina sopor så är det inte så lätt att få dem att ändra beteende.

Nu när vi kommit ner en bit kan vi se hur husen är byggda och tillbyggda. De liksom klättrar ovanpå varandra.

Att få upp en nyinköpt soffa till översta våningen kan vara ett heldagsprojekt.

I dag är det tydligen en dag med vattentillgång.

Vi fortsätter vandringen efter att fått tagit del av de logistiska problemen med sophantering.

De här killarna var jag osäker på om det var tillåtet att fotografer och Marcelo var för långt fram för att hinna fråga. Blir en bild i smyg.

Yngsta lilla favelavandraren.

Efter ett tag träffar vi på den här glade mannen, han tycker att jag ser tysk ut och vill gärna vara med på en bild.

Sedan vandrade han vidare med sin börda.

Det gjorde även vi.

________________________________