Ollantaytambo

Ollantaytambo är en stad i Den Heliga dalen och är en arkeologisk fyndplats från Inkatiden, Arkeologerna ser Ollantaytambo som det enda välbevarade exemplet på förcolumbiansk stadsplanering och är den enda staden från inkatiden i Peru som fortfarande är bebodd.

Byggnaderna och gårdarna lika väl som de smala gränderna har sin ursprungliga form. De raka, trånga gatorna bildar i dag femton fyrkantiga kvarter, eller canchas, som har en öppning till en central gård som omges av hus.

Ett antal vackra kolonialhus är konstruerade på välarbetade murar från inkatiden av mörk sten. De var otroligt skickliga på att fila till stenarna för att passa in mot varandra,  måste ha krävt  en hel del tålamod i alla fall.

De var också tidiga med att bygga ordentliga avloppssystem. 

Uppe på berget Pinkuylluna finns det en hel del ruiner efter förrådsbyggnader. Har man tid och god kondition så kan man gå upp dit och beundrar utsikten över staden och de omgivande bergen. 

Jag gick inte upp där, men är imponerad av de som byggt husen där uppe och även mödan ned att få dit skörden och även hämta hem den när det var dags. 

Den som klättrade högst upp till toppen med flaggstång och hissade indianernas flagga var nog inte höjdrädd. På bilden med hela berget kan man ana den vid förstoring. 
 

Indianernas flagga sitter också på turistinformationens hus.

Vi vandrar vidare i de mysiga gränderna. 

Även här får vi följe av en liten hund.

Fast nu ska vi gå på besök hemma hos en familj och dit får inte vår nya lilla vän följa med. Alla bilder går att förstora. 

På taket till huset sitter det ett kors och några figurer,  även två oöppnade ölfkaskor. Antar att det är en gåva till Gudarna. 

På andra sidan av staden finns det en fästning från inkatiden, den byggdes för att de skulle kunna skydda sig emot angrepp från de djungelindianer som var ett permanent hot emot imperiet.

Ollantytolla ligger på 2 792 m.ö.h så det tar lite på krafterna att gå upp dit. I vår grupp var det bara två kämpar som tog den utmaningen. Jag var inte en av dem, sparade krafterna till nästa dags utmaning. 

 Jag och några till hittade en trevlig servering istället. 

Där passade vi på att svalka oss lite. Den färgglada drinken heter Macau Picchu.  Passande namn eftersom Inkaleden börjar inte så långt härifrån.

Vem vågar slänga skräp i de här papperskorgarna?

Nu ska vi åka och prova öl, får bli som en sängfösare det.

Marknadsdag i Thimphu.

Nu är det dags att besöka Thimpus helgmarknad.

Den här marknaden vänder sig i första hand till lokalbefolkningen men den lockar även oss turister. Det finns mycket att titta på här.

För att komma till själva marknadsplatsen måste man över floden och gå genom den här vackra bron.

Bron är smyckad med mängder av böneflaggor...

...och i dag blåser det ganska mycket så de fladdrar för fullt.

Här uppe på bron så håller en del försäljare till.  Jag frågar de här flickorna om jag får ta en bild, de nickar jakande men blir sedan lite generade.

Pust! Den stenen var tung, bäst att vila lite och ta ett nytt grepp om den.

På andra sidan bron är marknaden i full gång, så vi kliver nedför trappen och kollar in vad som säljs där.

Utbudet är ganska varierande. Bland de här prylarna känner jag igen de små bönekvarnarna.

Det är inte många turister här. Kvinnornas nationaldräkter är så vackra. Inte alla men många går omkring i dessa till vardags.

Vackra sjalar.

En del föremål ser ut att vara gamla.

Andra nytillverkade, som kylskåpsmagneter och nyckelringar.

En liten parvel som undrar vad jag är för filur.

De här svärden i sina träfodral trodde jag var leksakssvärd i trä, ända tills den här mannen drog fram en riktig kniv ur det.

Vi tar oss upp på bron igen och går över floden...

...för att sedan gå över gatan till grönsaksmarknaden.