Ekorren och muggen.

Berättade i mitt förra blogginlägg att ekorren på landet inte klarade av ekorrmataren. Han lyckades visserligen att lyfta på locket men från fel håll och när locket sedan föll ner var det stor risk för att han skulle klämma tassarna. Eftersom ekorren såg så sugen ut på fågelmaten och inte klarade av att hoppa över till den så löste vi det med en liten plastmugg på verandaräcket. Lite försiktigt närmande han sig muggen. Ekorrarna på landet borde komma hit till Bromma och lära sig hur det går till, den som undrar vad en ekorrmatare är kan se det här.

-Vem vet, det kan ju vara en fälla. Bäst att vara försiktig.

-Men det doftar gott där inifrån.

-Törs jag?

-Jag gör ett försök.

Sedan dyker han ner i muggen.

-Mmmm så gott det var!

-Äpple är också gott.

-Hej till publiken.

Solrosfrön i all ära men kottar är också gott för en liten ekorre. Så för att få lite omväxling i kosten hoppade han upp i tallen ibland och plockade några kottar.

Vi hade en väldigt fin och solig sommar på landet, men ibland kom det en liten skur. Vår ekorre var hungrig även då. Blöt men söt ändå.

Visst är de söta...

Bedårande och riktigt söta är de, de små ekorrarna. 

För visst kan det vara dekorativt med en liten ekorre i blomkrukan då blomman gett upp.

De skuttar runt i trädgården och ser allmänt söta och gulliga ut....eller?

Men de där små söta liven är ganska hungriga och energiska av sig också. Den här fågelmataren i trä blev kortvarig här hemma. Det här var tidigt vår och den hade redan blivit rejält naggad i kanterna.

Så nu sitter där en i plåt istället. Hacke har lärt sig att knacka på den då den är tom, det ekar i kvarteret och då vet jag att det är dags att fylla på.

Jag har tidigare berättat om vår fyndiga ekorre som klarar av att lyfta på lock och förse sig med frön från förrådet på altanen.

Ibland blir den tagen på bar gärning.

I år har jag solrosfröna i en större tunna och för att ekorren inte ska kunna lyfta på locket så hade jag lagt en säck med 18 kg blomjord ovanpå. I går morse när jag kom ut så hade ekorren lyckats flytta på säcken och ta sig ner till solrosfröna. Det är mig en gåta hur den klarade av att maka undan säcken på 18 kg? Numera heter den ekorren Arvid, som i Starke Arvid.

Men tydligen fick den träningsvärk för i morse när jag kom ut så fick jag se att den jobbat på ett nytt sätt. Kan gissa att den har en del jord i munnen, så ser ni en ekorre här i Bromma som ser lite jordig ut och tämligen rund om magen så vet ni var den varit.

Kan inte annat än beundra den för sin kämpaglöd och idoghet. Skulle faktiskt ha varit intressant att se hur den jobbade. Jag vaknade vid fyratiden och då hade den redan jobbat klart.

-VA? Beskyller du mig för det där, kan aldrig vara sant.

Ett litet tips också. Jag har inte hittat någon bra pryl för att fylla på fågelmaten med, har en manick som är som en slags vid tratt med spärr men den fungerar dåligt så när rapsoljan var slut så fixade jag till den här. Skar av toppen och värmde plasten lite för att forma till en pip. Öser nu lätt upp fröna i den och det går fort att fylla på i matarna.

Smutsig? ja det är ekorrens fel, den blir så av att ligga i en massa jord.