Livet på landet.

Har tillbringat några stillsamma veckor på landet. Bara kopplat av och även kört träning för mitt knä med lyckat resultat. Kameran var med men användes ganska sparsamt, har med andra ord haft en skön och fin sommar. Kanske var det lite för fint väder, för de få regndroppar vi fick räckte inte till för att kantarellerna skulle ploppa upp. Några få och små fick vi innan allt torkade bort.

Lite djurliv fick vi njuta av också. Redan samma dag vi kom ut till landet så kom den stiliga råbocken och hälsade på. Han blev nog lite snopen då det var folk i huset, gissar att han ansåg att det var hans mark och att vi var inkräktare på reviret. 

Vi fyllde på fågelmatbehållaren och sedan dröjde det inte länge innan det var full fart vid fågelrestaurangen. Först ut var nötväckan.

Tätt följd av hackspetten.

Sedan fylldes det på med andra fåglar. Lilla tofsmesen.

Grönfinken.

Många fågelungar kom också på besök, fast de satt mest och tiggde mat från sina föräldrar.

En del hade lite problem med landningen.

Andra fixade det galant och hade tagit tiggandet till sin yttersta spets. Det gäller att se liten och hjälplös ut.

Även en duva hittade till fågelmaten.

Ekorrarna här på landet var inte så rädda av sig, de kom och ville också ha del av fågelmaten men den hängde så till att de inte klarade av att ta för sig där. Hur de än försökte så var det för svårt.

En nyinköpt ekorrmatare var lite för svår också. Var tvungen att ta bort den innan ekorren klämde sönder sina små tassar. Lösningen blev en liten plastmugg på verandaräcket. Kanon tyckte Kurre.

Mer om ekorrarna och muggen senare.

Från min altan 2

Skrev i ett annat inlägg om hur skönt det är att sitta på altanen och titta på fåglarna, fågellivet är ganska varierande och ibland kommer det även någon lite ovanligare fågel bland besökarna. Det här är en som inte kommer så ofta.

När den här dyker upp så brukar det bli ett förskräckligt liv bland de andra fåglarna. Fast en morgon då jag kom ut så satt den i granen vid tomten. Jag skyndade mig in för att hämta kameran och just då jag skulle ta en bild så flög den sin kos innan jag hann med att få någon bild.

Nu kom den tillbaka vid ett annat tillfälle så jag fick föreviga den så att jag kunde jämföra med fågelboken och konstatera att det var en sparvhök som var på besök.

Fast då vid första besöket så trodde jag att det var en duvhök, träffade på grannen och berättade för henne hur jag sett en (vad jag då trodde) en duvhök. Berättade att den satt i granen där borta och hur jag rusat in efter kameran men inte hann med att ta någon bild.

En svarade hon, det satt fem i trädet där borta häromdagen, sa hon. Utan att notera min tappade haka fortsatte min granne att prata om något annat, ända tills hon hejdade sig och frågade. Sa du hök?

Hon trodde att jag sett en duva och rusat in efter kameran, vad tror hon om oss fotografer. Visst är duvor charmiga men inte lika svårfångade och ovanliga gäster som hökar. De som brukar vandra runt på min gräsmatta ser mer ut som gemytliga små gummor.

Ganska så kärleksfulla kan de också vara. Turturduvor? ;)

Att det var en sparvhök som kom, hörde jag på lätet...

...och är det inte en sådan så finns det nog någon här som berättar för mig vad det är för sort.