Cyklar i Florens.

Lite minnesbilder från då jag var i Florens och strosade runt.

Det finns olika sätt att strosa på. Ser kul ut men ännu har jag inte vågat testa.

Cykla är nog lättare och det fanns också en hel del cyklar där i Florens.

En tjockdäckad cykel.

Meloncykel. 

En till med tjocka däck, undrar vad de är bra för?

En inte helt fräch cykel som till och med polisen tyckte hade gjort sitt.

Några som fått cyklar i blickfånget.

Söndag på Copacabana.

På söndagar stängs en halvan av Avenida Atlântica av för biltrafik och folket tar över gatan . Avenida Atlântica är den gata som går utefter Copacabana stranden.

Då kommer rullskridskoåkarna...

...brädåkarna.

Även de som inte är så vana cyklister vågar sig ut på en tur.

Den sötaste lilla brädåkaren var nog den här lilla flickan. Hon hade övergett sin sparkcykel och tagit över pappas bräda och kom åkandes i full fart.

På kvällen blir det musik och dans, men redan på eftermiddagen börjar folk förbereda sig för det.

Försäljarna är så klart på plats.

Paraplyförsäljningen gick inte så bra den här regnfria dagen, tur han hade lite solhattar med sig också.

Vädret är så klart i dag så att men ser Sockertoppen och stranden börjar fyllas med solande och badande.

Saknar du baddräkt så är det lätt avhjälpt.

Olika viljor. Hundar är också välkomna på stranden.

Ser en person som nog får en orolig natt.

Har du inte varit förutseende, som den här mannen, och tagit med egen öl...

Så är även det lätt avhjälpt. Serveringarna duggar tätt utefter Avenida Atlântica.

Trots att det ofta varnas för tjuvar och rån, så känns det ganska tryggt att gå här.

Polisen patrullerar på den avstängda gatan...

...och förstora upp och kolla vad polisen där uppe i helikoptern har i famnen.

Det kan även vara jobbigt med en dag på stranden.

Och får man inte sin öl så blir det inte så roligt heller.

Tur att det finns folk som kan liva upp tillvaron för en stund då.

Men nu börjar det skymma...

...och vi drar oss tillbaka till takterrassen och hotellets lounge med en Caipirinha som är en traditionell brasiliansk drink bestående av cachaça (brasilianskt sockerrörsbrännvin), lime, rörsocker och is. Den är både läskande och god.

______________________________________________________

Vi lämnar Agra och tröttheten tar ut sin rätt.

Det är dags för oss att återvända till Delhi efter en lång och innehållsrik dag. Vi kör en sista sväng genom staden Agra och ser lite av folklivet där.

Folk lever inte lika flott här som de gjorde i palatset vi nyss besökte.

Arbetsplatserna är inte så flotta de heller. Jag tror inte ens att de har skyddsombud.

Undrar vad hälsovårdsinspektören skulle säga om den här serveringen.

Food Plaza är ett lite lyxigare ställe att äta på.

Här i myllret hittade jag ett apotek.

Elektronikbutiken. På den här bilden kan man också se hur indierna löser sina elbehov, varför betala dyra elräkningar då man kan tjuvkoppla sig direkt in på elnätet.

Men det jobbas en hel del. Det tillverkas en hel del skor i Agra så det är säkert skor i dessa kartonger.

Svensk bilprovning skulle nog ha några synpunkter på den här lastbilen.

Aporna verkar ha hittat en födkrok här. Jag hittade tio apor på den här bilden, finns kanske fler.

Jobbigast var det att se barnen som jobbade med att samla skräp.

På bron i två våningar är tåget på väg in till Agra, vi gör tvärtom och lämnar det.

Vid vårt bensträckarstopp träffar vi så klart på några hundar igen.

Det finns snälla människor som delar med sig av sina chips till några stackars hungrig hundar.

Där vid parkeringen står en man och spelar och hans dotter dansar.

Den lilla tösen hon dansande och dansade. Jag hade tyvärr inga rupies att ge henne men en lite leksak hade jag som hon fick. Flickan blev glad men jag gissar att pappan hade hellre sett lite pengar.

Efter en tidig och sedan intensiv dag så är det lätt att försjunka in i djupmeditation.

Det var en tidig morgon, en intensiv dag och kort återhämtning efter en lång flygresa, så det var nog inte så konstigt att de flesta somnade i bussen på väg tillbaka till Delhi.

Vid bankomaten.

När några behövde besöka bankomaten och ta ut pengar så krånglade den och jag fick en liten stund för att ta några bilder på livet i Agra.

Är det här det som kan kallas diversehandel, ett digert sortiment har den butiken.

Det händer lite av varje den stunden vi väntar på de med bankärenden. Brödförsäljaren passerar.

Grönsakshandlaren kommer förbi.

Potatis eller om det är lök som ska levereras.

En lite annorlunda cykel som trampas med händerna.

Fint klädda flickor kommer förbi, kanske lunchrast på skolan.

En bräda ska levereras och en blick på de snygga tjejerna hinns med.

Mer folk i färgglada kläder vandrar förbi mig.

En häst i full fart kommer också.

Ett lite ovanligare fordon tuffar förbi. Tror att det är en sådan manick som de pressar saft ur sockerrören med. De brukar stå i gathörnen och sälja till förbipasserande.

En buss av det inte helt moderna slaget.

Hittar en gatukorsning där det är något rörig trafik.

Några skolbarn på väg hem från skolan. Jag skulle inte våga cykla där.

Navkapslar var populära att dekorera fronten på bilarna med.

Oljedunkar på väg någonstans.

En däckverkstad.

När alla var klara med sina pengauttag så tittar vi in på ett ställe där de slipar olika stenar och tillverkar vackra saker i marmor. Stensliparen verkar kunna sitt yrke utan att titta på vad han gör för han är mer intresserad av besökarna som kommer in än att hålla koll på det han slipar. Han håller slipstenen i gång genom att röra pinnen fram och åter.

Här ett exempel på vad de tillverkar.

Vi fick testa att rista in våra namn i den hårda marmorytan.

De små bitarna som slipas, fogas in i marmorn för hand och det används samma hemliga "lim" som användes för att sätta fast marmorplattorna på Taj Mahal. Ett tuff jobb att karva ur marmorn för att få dit de små bitarna, mannen här visade sitt finger och det var alldeles platt där han höll det mot verktyget. Ett sådant mormorbord skulle inte vara så dåligt att ha i trädgården här hemma, tyvärr lite för tungt att ta med i handbagaget.

Inte för att jag vill sticka huvudet i sanden eller doppa det under ytan för att slippa se hur en del lever på vår jord, snarare tvärtom, men det är dags för lunch för oss och för att klara oss mot montezuma's revenge så styr vi kosan till ett närbeläget hotell och slår oss ner vid den stora poolen. Intressant hade det varit att våga testa något av alla gatustånd men eftersom det inte är sista dagen på resan så är det bäst att låta bli.

När lunchen var avklarad började det regna och i det regnvädret beger vi oss till Röda fortet.

Tack för den här gången Skåne.

Så var det dags att lämna Skåne och åka lite norrut. Men inte så långt från Brösarp, där vi bott på gästgiveriet, ligger Glimebodagården, en fyrlängad gård som har anor tillbaka till 1700-talet. Det var nog den vackraste gården jag sett på den här resan.

Här hittade jag en rullebör som Gun-Inger frågade efter. En rejäl och vacker en också.

Innan vi kommer fram till Åhus beundrar vi Vittskövle slott. Det lär vara en av de bäst bevarade  renäsansborgarna i Sverige och är Skånes största borgbyggnad. Släkten Stjernswärd har det som privatbostad och de lär inte behöva trängas med 100 rum till sitt förfogande.

På vår färd norrut kommer vi så till Åhus.

Här tar vi en liten promenad och tittar oss omkring. I det här långa huset har det varit en repslagarbana.

Den här cyklande damen var så hänsynsfull att hon stannade och hoppade av cykeln då hon såg mig och min kamera, snällt för hon kunde ju inte veta att jag bara blev glad om det blev lite folk och mer liv i bilden.

Sankta Maria kyrka