Atomograd.

Fortsätter promenaden i spökstaden Prypjat och har nu kommit till nöjesfältet Luna park, som aldrig hann bli ett riktigt nöjesfält. Det var alldeles nytt och skulle ha öppnat den 1 maj samma år som olyckan.

Nu står det här och förfaller, jag tror att den platsen i Prypjat är den mest fotograferade av alla. Speciellt då pariserhjulet. Men även dessa radiobilar som numera kan gå under namnet Radio-aktiva-bilar.

Karusellen som aldrig fick snurra och roa barn, rostar nu sönder och förfaller.

Här skulle det ha kunnat vara en fin plats för lek och avkoppling för barnen och föräldrarna sitta och vila, titta på de stojande barnen och njuta av blommor.

Vi tittar lite närmare på pariserhjulet.

En av korgarna är intressantare än de andra.

Varför då, undrar någon. Jo där hittade vi områdets högsta nivå av alla hot spot.

Vi avstår från att åka och köper inte någon biljett. Ser ändå ut som om om biljettförsäljaren avvikit.

Vi går vidare, det här ser ut om en lekstuga. Där har en björk hittat sig en väg rakt ut genom väggen.

Fortsätter förbi taggtråden och den rostiga stolpen.

Går genom en park...trodde vi.

Efter den vildvuxna parken kommer vi fram till fotbollsstadium.

Och när vår guide visar en bild av hur det såg ut här förut, så förstår jag att den vildvuxna parken var fotbollsplanen.

Det är läktarna vi står vid, trots att de är ganska förfallna, så går det bra att gå upp där.

Bänkarna är inte så sittvänliga länge.

Jag kikar in i gångarna under läktarna.

Följer sedan löparbanan bort till....

...den forna entrén.

Bänkar där ingen vill slå sig ner mer.

Fortsätter till idrottshallen, inte så lätt att spela basket här längre då golvet mer ser ut som om man tänker spela plockepinn.

Simhallen en trappa upp...

...har även den sett sina bästa dagar.

Dags att vandra tillbaka till vår lilla buss för att åka till Duga radar.

Stockmarknes

Nästa hamn som vi ska till är Stockmarknes.

Stockmarknes fick privilegier som handelsplats 1776, med årliga marknader från 1851 till 1939. År 2000 fick den stadsprivilegier.

Fint läge på de röda husen.

Namnet Stokmark härstammar troligen från ett gammalt norsk ord som betyder "skog och en plats för att hugga timmer". 

Stokmarknes har en speciell plats i Hurtigrutens historia. Det var i Stokmarknes som redaren Richard With  grundlade Vesteraalens Dampskipbsselskab år 1881. Företagets ångdrivna kustfartyg trafikerade den första Hurtigrutlinjen, 1893. 

Här finns Hurtigrutenmuseet.

Hurtigrutens museum en av Stokmarknes sevärdheter. Det gamla fartyget "Finnmarken" ligger vid kaj och besökare är välkomna ombord.

Hon håller på att rustas upp nu.

Livbåtarna var lite enklare på den tiden.

En fin bro har man även här.

Jag tror att troll och broar är lika vanliga här i Norge.

Hittade en hjärtlig bänk.

Även lite konst.

mer konst? Nä ett trasigt fönster.

Vi for norrut

En fredag i slutet på maj packade vi bilen och for norrut. Inte så långt men i alla fall mot mitten av Sverige. Sitter man och åker bil en massa mil så är det skönt med en bensträckare då och då. Den första blev vid Gimån.

Enligt en skylt så brukar det finnas strömstare här men den såg jag inte till.

Men det gjorde inte så mycket, för platsen var vacker och det fanns en hel del gångvägar iordninggjorda ut i ån.

Vandrar man Pilgrimsleden så kommer man förbi här och kan ta sig en välförtjänt vila på Pilgrimssoffan.

Här kan man också läsa sig till information om platsen och att Gimån utgör sockengräns mellan Bräcke och Revsund. Namnet Gim härrör troligtvis från ordet gap eller öppning och det gör att namnet kan tolkas som "ån som har en gapliknande dalgång".

Här finns stenlämningar från gamla bron och minnen från timmerflottningsepoken.

Dags för oss att dra vidare.

Fiket som serverar älgburgare är stängt, är det maj så verkar det mesta i turistväg vara stängt i Sverige.

Gissar på att älgarna vi senare träffade på tyckte att det bara var bra.

Tittar man noga så ser man  mamma älg i bakgrunden bland buskarna som vakar beskyddande över sin teling.

Strax efter mötet med älgarna kommer vi fram till målet för dagen. Vi är nu 6 mil nordväst om Östersund i närheten av Landön och vi ska se om det går att få se björn i Sverige.

Campen ligger mycket vackert.

Men innan det är dags att bege sig till gömslet vankas det middag och Margareta som i dag serverar oss min favoriträtt, röding, ska verkligen ha en eloge för sin matlagning. Det var så gott.

Efter middagen och iordningställande av matsäck för kvällen och morgonen så bär det iväg ut till gömslet. Johan öppnar upp luckorna och vi gör oss hemmastadda inne i gömslet.

Spännande att se om det kommer någon björn.

Highland Park Distillery.

I Kirkwall på Orkneyöarna finns det två whiskydestillerier, det är Scapa och Highland Park. Det senare låg på promenadavstånd från vårt hotell, så en dag då det inte såg ut som om det skulle börja regna vilken sekund som helst, tog vi en promenad till utkanten av staden. Vi traskade förbi den lilla butiken med närodlat; där utanför på barnbänken satt en lite bortkommen figur.

Vi fortsatte promenaden  ut bland villorna.

Torkväder i dag.

Ser att det har varit badväder.

Så har vi kommit fram till det stora området med Highland Park Distillery.

Doften som sprider sig i luften skvallrar om vad som tillverkas här. Det är absolut ingen obehaglig doft.

De har öppet för besökare och vi går in.

Tillverkningen här skiljer sig inte så mycket från den vi såg vid vårt besök hos Laphroaig på Islay; så den som vill läsa om hur det går till kan klicka på länken.

Vi tar en promenad på området istället. De håller på och städar upp, väntar kanske turistanstormning.

Målningar fräschas upp.

Färgen på byggnaderna kan man inte beskylla för att vara annat än enhetliga. Grått och trist tycker en del jag tycker att det har sin charm.

Fönster samlar jag på.

Nu är vi inne i den del av husen där det lagras whisky och även där det finns en hel del redskap från äldre tider och vi kan få en inblick i hur tunnorna tillverkades.

Många dyrbara droppar som förvaras i dessa tunnor...

Kan det vara dessa droppar som orsakar den explosiva atmosfären.

Vi lämnar whiskydestilleriet och går ut för att titta på utsikten över Kirkwall. Highland Park ligger ganska högt uppe så vi får en vidsträckt utsikt här uppifrån.

Utsikten tar vi i ett annat inlägg.

Konstnärlig strandpromenad.

Man kan inte bara sitta och åka buss hela dagarna, utan vi drog iväg på en uppfriskande promenad utefter stranden för att få lite vind i håret och även en dos motion. Vi lämnar vårt hotell och börjar söka oss tillbaka till den strandpromenad som jag såg från bussen.

Det är friska vindar i dag, så man får hålla i hatten om man har någon vill säga. Här nere vid stranden så kan vi se både Signal Hill och stadion.

Den är byggd för att klara av de kraftiga vindar som kan bli i Kapstaden.

Det är iordninggjort en mycket fin strandpromenad där man kan gå utefter havet en lång sträcka.

Det är rejäla klossar som ligger och hindrar vågorna att erodera stranden.

Den här mackapären som sticker upp ur havet såg jag förra gången jag var i Kapstaden. Då visste jag inte vad det var utan trodde att det var något rör från avlopp eller vattenintag, nu vet jag att det är rester från ett fartyg som led skeppsbrott strax här utanför. Det var ganska lugnt väder då fartyget gick ut men det blåste snabbt upp och vågorna blev så höga att de släkte elden i pannan och de hade ingen möjlighet att manövrera sin farkost. Ingen överlevde och det här är rester från det fartyget.

Här kan man också se Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år. Från början var det där som fartygen lade till innan Kapstaden fick en riktig hamn. Namnet robben kommer från holländskan och betyder säl och gott om sälar är det här.

Nu har vi traskat på en stund och det kan vara dags att slå sig ner och vila benen lite.

Vila? Är inte det där en skulptur? Jo, visst är det så, men även en bänk.

Vi går vidare och funderar på vad man får göra och inte får göra här. Kan det vara så att det bara är blå hundar som inte får följa med på promenaden här. Sova går nog bra om det inte är nymåne.

Mellan husen kan man här se hur Lion's Head sticker upp. Det heter så eftersom berget bakom dessa hus ser ut som ett liggande lejon.

Som sagt var så blåser det ganska mycket i dag och vågorna piskas upp mot strandpromenaden.

Man får passa sig för att inte bli helt genomblöt på den här promenaden.

Nu har vi traskat på och kommit fram till den vackra fyren vid Gren Point. Det är den första fasta fyren på den Sydafrikanska kusten och den är fortfarande i drift. Den har dessutom en mistlur som hörs vid dåligt väder.

Här i parken är de omtänksamma mot hundarna, på flera platser finns ställen där de kan få en slurk vatten.

Dessutom har de väldigt duktiga hundar också, som om de bara hade händer så skulle de plocka upp efter sig själva. Så har de även speciella tider då de får skälla.

Vi traskar vidare.

Tittar på lite spontankonstverk.

Träffar på en lekpark där de flesta av lekredskapen är skapade av naturmaterial.

Dessutom har den en järnväg som går runt hela lekparken, ser lite rostig ut så jag tror att den är nedlagd. men pass på, där kommer ett tåg.

Den var inte alls nedlagd, det är Old Lady som tuffar fram med lokförare och passagerare också.

De har inte bara tänkt på barnen här utan de vuxna kan få vila benen vid lite kul bänkar. Varför inte ta och göra en pudel.

Eller sitta hos en anka...

...eller en säl.

Där intill står de "Fem vita hästarna", en skulpturgrupp som är inspirerad av havet och ett skepps förlisning när konstnären var barn. Skeppet hade, förutom den övriga lasten även White Horse Whisky och små vita plasthästar. Dessa små hästar flöt iland och barnen roade sig med att samla in dem vid den här stranden.

De här hästarna har en vuvuzela i munnen och en i baken, genom dem är det tänkt att man ska kunna viska meddelanden till varandra. Man kan även få känna sig lite barnslig en stund och rida bort till fantasins värld.

Här i parken finns också hjälpen för dem med stora synproblem. Det är kanske så här stora glasögon jag behöver för att få bukt med mitt dubbelseende.

Vill man höja sina matupplevelser till en hög och snurrande värld så kan man ta sig upp till den här restaurangen som snurrar när man sitter och äter och man kan få beundra utsikten åt alla håll.

Innan vi hoppar på bussen för återfärd, så får jag syn på någon som förmodligen låst sig ute.