Highland Park Distillery.

I Kirkwall på Orkneyöarna finns det två whiskydestillerier, det är Scapa och Highland Park. Det senare låg på promenadavstånd från vårt hotell, så en dag då det inte såg ut som om det skulle börja regna vilken sekund som helst, tog vi en promenad till utkanten av staden. Vi traskade förbi den lilla butiken med närodlat; där utanför på barnbänken satt en lite bortkommen figur.

Vi fortsatte promenaden  ut bland villorna.

Torkväder i dag.

Ser att det har varit badväder.

Så har vi kommit fram till det stora området med Highland Park Distillery.

Doften som sprider sig i luften skvallrar om vad som tillverkas här. Det är absolut ingen obehaglig doft.

De har öppet för besökare och vi går in.

Tillverkningen här skiljer sig inte så mycket från den vi såg vid vårt besök hos Laphroaig på Islay; så den som vill läsa om hur det går till kan klicka på länken.

Vi tar en promenad på området istället. De håller på och städar upp, väntar kanske turistanstormning.

Målningar fräschas upp.

Färgen på byggnaderna kan man inte beskylla för att vara annat än enhetliga. Grått och trist tycker en del jag tycker att det har sin charm.

Fönster samlar jag på.

Nu är vi inne i den del av husen där det lagras whisky och även där det finns en hel del redskap från äldre tider och vi kan få en inblick i hur tunnorna tillverkades.

Många dyrbara droppar som förvaras i dessa tunnor...

Kan det vara dessa droppar som orsakar den explosiva atmosfären.

Vi lämnar whiskydestilleriet och går ut för att titta på utsikten över Kirkwall. Highland Park ligger ganska högt uppe så vi får en vidsträckt utsikt här uppifrån.

Utsikten tar vi i ett annat inlägg.

Hoppa på och hoppa av.

Ett bra sätt att upptäcka en ny stad är att ta en tur med Hop on - Hop off bussarna.

Vi hoppar på en och får en av de turer som har levande guide. En trevlig skotte som börjar med att berätta på gäliska men övergår snart till engelska fast med skotsk brytning.  Han berättar att en svensk dam vid någon tur, avbrutit honom och frågat vilket språk han talade egentligen.

Turen startar vid George square där även stadshuset finns.

Vi kommer förbi det äldsta huset som byggdes redan 1471. Det var från början en del av ett närliggande sjukhus. Det kallas för  Provand's Lordship, men barnen i staden kallar det för Harry Potter-huset.

Glasgow är en universitetsstad. Det huvudsakliga universitetsområdet ligger på Gilmorehill, ett mycket stort område med mängder av byggnader. Det i mitt tycke finaste huset av dem, var det här.

Glasgow ska vara värd för "The Commonwealth games 2014" och Kelvingrove Lawn bowls ska hålla i bowlingtävlingarna. Har förstått att bowling här inte är samma sak som bowling inne i bowlinghallarna. 

Det här påminner mer om boccia och boule, spelas på gräsplan med asymmetriska klot.

Vid Glasgow botaniska trädgård har solen lockat ut lite människor som har picknick i parken.

Vid sidan av banorna för lawn bowl ligger Kelvingrove Art gallery and museum. En riktigt pampig kåk.

Det här är The People's Palace and  Winter Garden. På 1800-talet då det byggdes var det här den mest överbefolkade och ohälsosamma delen av staden. Tanken var att skapa ett kulturcentrum och vid invigningstalet  förklarade Lord Rosebery: "Det här ska vara ett palats av glädje och fantasi kring vilka människor kan forma sina känslor och som kan ge dem ett hem där deras sinne får vila". Han förklarade byggnaden "Öppen för människorna i evighet".

För de som vill känna doften av whisky så finns det möjligheter till det även här.

Glasgow består inte bara av gamla vackra pampiga byggnader även här har det vuxit upp köptempel.

Men nog är det, det gamla som drar mina blickar till sig de allra flesta gånger och när man sitter högt upp som i den här bussen kommer man dekorationerna på husen väldigt nära.

En del av dem har tunga bördor på sina skuldror.

Skyndar mig för att hinna få en bild på moderna museet och får med lite av ryttarstatyn framför byggnaden. Den har dagen till ära blivit utsmyckad med en hjälm av en trafikon, en pappersrustning och även en skotsk flagga. Kan det vara en kamp i den skotska självständighetskampen!

Så kommer vi till den gamla katedralen men där hoppade vi av så det kommer vi till sen.

Mera Glasgow och ändå mera

Hur man skaffar sig nya och dyra vanor - men det får inte bli en vana.

Jag tycker inte om whisky, det vill jag å det bestämdaste hävda... men i dag ska vi besöka ett whiskydestilleri för att se hur det går till när man tillverkar den. Vi beger oss till ön Islay som ofta brukar kallas för "Drottningen av Hebriderna".

Som vanligt så kommer vi sjövägen.

Vita och pampiga byggnader liggger här vid stranden. Från början var de två bröder som startade destilleriet Donald och Alexander Johnston.

Vi startar rundturen här. Bara att följa pilen.

Först lite allmän information framför wiskeytunnorna. Maltwhisky tillverkas av tre ingredienser: korn, vatten och jäst.

Först blötläggs kornet i några dagar och sedan får det ligga och torka. Det finns två sätt att torka kornet på. Antingen som här, att det får ligga i en "kölna" där varm luft strömmar in underifrån.

Där måste man vända på kornet med den här krattliknande tingesten. Hans tyckte inte att det var svårt men lite tungt att dra den.

Då eldar man torv eller kol under golvet i en stor ugn och låter den varma röken sippra genom golvet. Det ger malten en distinkt smak av rök. Vi fick smaka på de rökta och torkade kornen och de var riktigt goda, lite söta och krispiga. Skulle kunna användas som snacks. Det moderna sättet är att göra det på är att använda ugnar och maskiner för vändningen av kornet. Värmen gör att kornet börjar jäsa och gro och stärkelsen omvandlas till socker. Den här proceduren kallas för mältning.

En viktig del i wiskytillverkningen är torven.

Det här verktyget används då man tar upp torven.

Sedan är det dags för mäskningen. Då mals kornen till en mjölliknande konsistens som kallas för gröpe. Den blandas med hett vatten i stora mäskkar.

Mycket sker numera maskinellt.

Nu tillsätter man färsk jäst och låter vörten jäsa i jäskar. Så här långt är processen lika med hur man tillverkar öl.

Men efter det så skiljer det sig på hur man tillverka öl och whisky. Den grumliga brygden hälls i kopparpannor  för att bli whisky, men den får inte kallas whisky förrän den lagrats minst tre år på ekfat.

Jag passar på att göra en så kallad "selfie", medans guiden berättar om tillverkningen.

Maltwhisky destilleras oftast två gånger i kopparpannor, vars karakteristiska form ser ut så här. Det är väldigt varmt här inne.

Laphroaig är den enda whisky som fått utmärkelsen Kunglig hovleverantör. Det är prinsen av Wales som belönade dem med den titeln då han var hit på besök. Något de tydligen är mycket stolta över för det fanns en hel vägg med bilder från det besöket.

Efter destilleringen är det dags att fylla destillatet i ekfat som de lagras i.

Sedan är det dags för provsmakning, men jag tycker inte om whisky. Jag tänker att kan jag ta hostmedicin så ska jag väl klara av att smaka på whisky också. Men något märkligt händer, det doftar härligt rökigt och det smakar ju gott. Smakar nästan som de hikorymarinerade revbensspjäll som min man brukar laga. Hur gick nu det här till, för konstigt är det, men jag tycker om whisky.

Så när det erbjuds att bli medlem i "Friends of Laphroaig" alldeles gratis så tvekar jag inte. Inte nog med att jag nu äger en kvadratmeter mark på  ön Islay,  jag fick en liten miniatyrflaska med mig hem också.

Förra inlägget om ett grillparty - Nästa inlägg då vi gör den sista turen