En tur på Tonlé Sap.

Tonlé Sap är sydostasiens största sötvattensjö. Den har en yta på 2.700 - 16.000 km² beroende på årstiden. Vid regnperioderna fyller överflödsvattnet från Mekong på sjön och det blir ofta översvämningar. Dessa översvämningar är inte bara negativa. Vattnet för med sig näringsämnen som är bra för odlingarna som ligger vid sidan om sjön.  Floden som har förbindelse med Mekong och sjön heter också Tonlé Sap och efter regnperioden byter den riktning. Vi ska nu ut på en tur i sjön för att besöka de flytande byarna.

Vi kliver ombord, två små pojkar verkar vara matroser och hjälper oss så att vi inte ska falla överbord. När vi lagt ut visar det sig att de är även massörer och de gör sitt bästa för att tjäna en extra slant.

Klart man blir trött när man jobbat hårt och är ganska liten. Då är det skönt att somna i hängmattan bak i aktern.

Vi hinner inte så långt innan den första båten med försäljare dyker upp. De vinkar så sött till oss så det är klart att vi vinkar tillbaka, fast vi vet ju inte att de tar det som ett tecken på att vi vill handla.

Vi tuffar på över lite öppet vatten och ser lite märkliga byggnader ute i vattnet, någon slags mast och hus. Kommer ihåg att det är högvatten nu och förmodligen ligger det här på torra land i vanliga fall.

Det är lite spännande att få se de flytande öarna och folket som lever där. De är Vietnameser, de som lever här ute på vattnet.

De flesta lever på fisket och här ser dagens fångst ut att ha varit god. Se de små, små fiskarna som fortfarande sitter kvar på nätet.

Även de här har haft en god fångst, korgen vid flickan är nästan helt full av små fiskar.

Många försäljare kommer då de ser vår båt anlända men ingen är påstridig eller otrevlig, vill vi köpa eller ge en peng är de glada annars paddlar de bara iväg.

Den här damen paddlade frenetiskt för att komma ifatt vår båt, då hon närmade sig oss vek hon upp skynket.  Jag trodde det var för att visa upp sina varor.

Men där inunder hade hon två små barn som låg och sov. Lägg märke till leksaken som hänger över barnen. Ett sköldpaddsskal. Det hon hade att sälja var lite öl.

Storlek och form på bostäderna här ute varierar ganska mycket och det är fascinerande att se hur de kan lägga till en båt extra eller flotte när behov av mer utrymme finns.

Det kanske finns behov för mer utrymme då barnen växer till sig.

Eller om matlagningen blir lite för osig.

Jag vet att många här ute på sjön är väldigt fattiga och har säkert inte råd eller någon möjlighet att skaffa sig bättre eller större utrymme.

De lever inte bara på fisk så en extra utbyggnad är ofta bra. Syns det vad som finns här inne? En liten nyfiken nos sticker ut.

Fler som är nyfikna.

Fler husdjur.

Här ute i sjön finns det mesta; affärer.

Båtvarv och vad är naturligare här än att hoppa i vattnet då propellern behöver tillsyn.

Restauranger och ölbarer.

Här några glada som varit ute och roat sig. Det var kul att se att folket här ute inte var irriterade över att vi turister kom för att se hur de levde, utan de vinkade glatt från sina båtar.

 Inte ens för att gå i skolan behöver de åka till fastlandet. Det finns flera skolor här.

Efter skoldagens slut kommer skolskjutsarna och hämtar barnen.

 Alla barn har det inte så bra att de får gå i skolan, många måste jobba och hjälpa till med försörjningen i familjen. Analfabetismen är hög i det här området.

Gissar på att pappan här är ett offer för en mina.

Det kan inte vara så lätt att sköta alla dagliga sysslor när man bor på en sjö, även om det ibland kan bli en illusion av radhusidyll och hemmafruar som umgås över "staketet".

Men tvätt och disk kan var lite riskfyllt.

Även då man mekar kan det vara lite vanskligt, tänk bara om han tappar den här maskindelen och måste ner och fiska upp det igen.

Sophämtningen ser ut att fungera.

Det här området är så speciellt. Svårt att välja ut några bilder som visar hur det är; det får bli lite extra kavalkad så här på slutet.

 Nu ska vi till en skola för handikappade.

Siam Reap i Kambodja och på väg till Tonlé Sap.

Åter en morgon med tidig väckning. Klockan 4.40 plingade telefonen och vi studsade upp för att äta frukost för att strax därefter sitta på bussen ut till flygplatsen. Flyget går nu via Pakse därför att där finns kontrollen för utresa vilket inte finns i Vientiane. Därför får vi en mellanlandning med lite pappersifyllande.

Här är det viktigt att vi har med oss de dokument som vi fick vid inresan uppe vid flodövergången från Thailand. Har man tappat bort dessa så är det bara att återvända till den gränskontrollen för att få nya

.

Nu är vi klara och beredda att resa vidare till Siem Reap i Kambodja. Mest känd är den för ruinstaden Angkor, men i dag ska vi till en annan sevärdhet, nämligen Tonlé Sapsjön. Men lika sevärd som själva sjön, med sin flytande bebyggelse är, så upplevde jag vägen dit också som en eget litet äventyr. Eftersom det är mycket vatten i dessa områden just nu, så var vägen dit vi skulle en enda lervälling och inte alls så lättforcerad för vår buss. Ibland var det tveksamt om vi skulle ta oss fram överhuvudtaget.

Så här skumpade vi fram i en halvmil ungefär.

Nu var det inte bara själva vägen som var intressant på väg ut till sjön, utan även livet och bebyggelsen där utefter var lite annorlunda än vad vi sett innan. Ställningen med flaskor till vänster i bild är inte någon läskförsäljning utan bensin.

Det smugglas en del bensin från Vietnam där det är lite billigare än i Kambodja och den säljs i lite varierande sorter av flaskor. Det gäller att inte ta fel då man ska köpa Coca cola.

Översvämningarna gör att det finns gott om vatten att fiska i.

Vid varje dike ser vi barn som är ute och fiskar, som de här pojkarna med sina fiskenät. Det syns antagligen inte här i bilden, men det är ett litet dike framför dem.

Det kan se idylliskt ut ibland.

Som här.

Men i verkligheten är det mycket fattigt och inte så lätt när allt är blött runt omkring.

En del hus har till och med försvunnit ner i vattnet.

Den som byggt det här huset verkar ha kommit upp sig lite, men har även de lite problem med att ta sig hem.

De flesta verkade ta problemen med ro och har man inte så många kunder kan man ta igen sig lite, som den här ägaren till bil-och cykelverkstaden.

Har man tvätteri så är det ingen brist på vatten så här års. Det här är inte den vanliga hushållstvätten utan damen som står där och hänger tvätt har ett tvätteri och tar emot tvätt för 1 dollar kilot.

 Nu ska vi ut på sjön och solhatt anbefalles.