Kvällen sänker sig över Kapstaden.

 Vår sista kväll här och ett märkligt ljus och dis tornar upp sig borta vid Taffelberget.

När så solen går ner helt och blå timmen övergår i mörker så sveps hela staden in i ett mystiskt dis.

Jag får en lite märklig dickenskänsla när jag tittar ut. Kan det vara några personer från det förgångna som vandrar där nere.

Utsikt från en balkong.

Morgonstund har guld i mund, sägs det och det känns även så här i Kapstaden när solen färgar Taffelberget i guldljus.

En säl bestämmer sig för att testa bryggan nedanför vår balkong.

Den hoppade runt på bryggan ett tag innan den bestämde sig för att det var bättre nere i vattnet.

Det är tomt och tyst vid de stora båtarna som ligger vid kaj. Ingen har vaknat ännu.

Några scouter ger sig ut på en båttur.

Staden börjar vakna och byggjobbarna kommer för att bygga klart på bryggan.

Segelbåten som tar ut turister på tur kommer.

Vad finns det att göra en dag i Kapstaden, med en bruten fot.

Ja, just det, vad hittar man på en dag i denna stad då man inte kan gå så långt och då det gör ont att gå överhuvudtaget. Sitta på balkongen och titta på båtarna och folket under kan väl vara kul ett tag. Jag linkar ut på stan och där träffar vi på en glad och även pratglad försäljare av helikopterturer. Skulle vara kul och eftersom det är lågsäsong, stålande fint väder och en flygglad pilot som vill upp i luften och priset på flygturen prutas ner en hel del så slår vi till och tar en tur. Det här är vår helikopter.

Jag får bli co-driver och sitta där fram.

Det är en fasligt massa knappar och instrument som piloten ska hålla reda på, så det är nog tur att jag inte får någon egen spak att ratta farkosten med.

Så bra att vi har en pilot som fixar den delen.

Upp i luften bär det av.

Kul att få se staden från ovan och få ett lite annat perspektiv på hur de olika platserna ligger. En nackdel med att fota från helikoptern är att det blir en massa reflexer och blänk från fönstret.

Där nere ser jag vårt hotell...

...lite längre bort stadion.

Kusten bort mot Camps Bay.

Här uppifrån ser man vilka rev det är utefter strandpromenaden, som vi gick en av de första dagarna.

Vi fortsätter utefter kusten med de många vikarna som inte har fått några namn utan heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

Utefter den här sträckan på havssidan så får man inte bygga högre hus än i nivå med vägen.

Det här är baksidan av Taffelberget och De Tolv Apostlarna som bergskedjan där bakom kallas för. Lite lustigt för det är sexton stycken och inte tolv. Högst uppe på Taffelberget syns kabinbanestationen som en liten fyrkantig låda.

Nedanför Taffelberget breder staden ut sig och upp mot sluttningen får man inte bygga höghus, men en byggherre lyckades hitta ett kryphål och byggde de tre höghusen som sticker upp i mitten på bilden. De anses vara en bland de fulaste husen i stan och kallas för salt, peppar och senap.

Lion's Head.

Bergskedjan som breder ut sig mitt i staden brukar kallas för lejonet. Silhuetten av berget liknar ett hukande lejon. Huvudet till höger och Lion's Tail (Singnal Hill) till vänster.

Hamnen och här uppifrån kan man se hur ombyggnaden av silon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, fortskrider.

Innan vi landar ser jag att ett stort kryssningsfartyg lagt till.

En sista blick över Waterfront. Efter landning var de så snälla så vi fick åka golfbil tillbaka till vårt hotell.

Rundtur i Kapstaden.

Förra gången vi var i Kapstaden åkte vi runt med sightseeingbussen och trodde att det kanske inte skulle vara lika intressant att göra dessa turer nu, men så fel vi hade, för nu hade de lagt om linjerna och det fanns dessutom flera att välja på, så vi hoppar på en av bussarna och åker iväg.

Den här turen tar oss runt mot vindistrikten och även på baksidan av Taffelberget.

Guidningen i lurarna är på svenska vilket inte är vanligt på många ställen i världen. Det tyder på att Sydafrika och Kapstaden är ett populärt resmål för oss svenskar.

Vi kommer förbi en väderkvarn byggd i holländsk stil. Den kallas för  Mostert's Mill och är byggd 1796 och är den äldsta och enda bevarade väderkvarnen i Sydafrika.

Turen fortsätter på baksidan av det pampiga berget och tar oss till området som beboddes av Khoikhoi-folket. Det är ursprungsbefolkningen och kallades av kolonisatörerna för Hottentotter. Khoe betyder människa.

Skogen är tät och träden ger välbehövlig skugga på varma sommardagar.

Här kan man hoppa av bussen och göra en tur runt bland vingårdarna och prova lite fina viner.

Uppe på berget framför oss klättrar kåkstaden Imizamo Yethu. Det var ett område med stora problem men ett stort arbete har gjorts för att förbättra för innevånarna här. En liten kul detalj i det arbetet är T-bag designs där helt otroliga konstverk skapas med hjälp av tepåsar.

Märkliga byggnader finns det även här. Högt uppe på berget ovanför Hout Bay ligger ett slottsliknande hus, Lichtenstein Castle. Det är byggt som en kopia av ett slott i Tyskland. Det var privatbostad förr men omvandlades till hotell. Det finns även en berättelse om detta hus, om en dotter som blev kär i en person som inte var accepterad av föräldrarna. Kärlekshistorien fick ett olyckligt slut och dottern lär spöka där i huset sökande efter sin käresta. Om ryktet är sant så köpte en rysk miljonär huset för 23 miljoner Rand.

Vi stannar en stund vid Hout Bay och njuter lite av havsluften.

Kul skyltar kan jag inte låta bli.

Här finns en fin sandstrand.

En grupp skolbarn har kommit för att njuta av en dag på stranden, det blåser ganska rejält och de söker skydd bakom klipporna.

Barnen verkar tycka att det är badväder trots blåsten och sanden som yr. Här är det bäst badväder på vintern, på sommaren är det vindar från Antarktis som blåser hit det kalla vattnet och det är då isande kallt med bad. På vintern är det frånlandsvindar och bättre badtemperaturer.

Vi lämnar de badande barnen och fortsätter kustvägen runt. Havet här är både oberäkneligt och lömskt; vi kikar bakåt och guiden gör oss uppmärksamma på något som sticker upp bakom klippan längst bort.

Det är en kran, värd flera miljoner dollar som förlist, men bärgningen skulle bli dyrare ändå så den får ligga kvar där.

Kustsidan av Signal Hill, där ligger de dyra bostäderna. Alla vill bo med havsutsikt så husen ligger tätt och vägen är smal.

I Gren Point finns det många pubar och attraktiva restauranger. Där finns även den här fina fyren från 1824. Den är fortfarande i drift.

Här finns också en fin strandpromenad och de konstverk som finns där lockar till en närmare undersökning och en promenad dit senare under dagen.

Där har ni ju redan varit.

Ja, varför sitta hemma och rulla tummarna när det finns så mycket att se ute i världen. Det damp ner ett lockande erbjudande med posten och jag och maken nappade på det och gav oss iväg.

Efter en ganska lång flygresa så började vi se målet för resan där under oss. Det ser inte så bebyggt ut men jag ser en del vackra berg.

Molnen bullar upp sig som ett lager med sockervadd, men i en glipa ser jag att det inte är ödemark där nere.

Sockervadden glesnar för en stund och ett bördigt landskap breder ut sig.

Så tätnar molnen igen och det blir bulliga vita moln; de är riktigt vackra.

Flygplanet sänker sig ner och nu är vi under molntäcket.

Här ser de ut som om de bygger ett fort, men det är nog bara ett grustag.

Vi hoppas på att få se det klassiska landmärket för den här staden, men det är täckt av moln i dag.  Men man kan ändå se hur den här staden är omsluten av berg och hur själva stadskärnan ligger som en skål nere i dalen.

Det berg jag hade hoppats på att få se vid landningen, var det här. Från sidan ser det ganska platt ut, men när man kommer upp dit så är det inte lika platt. Det berget kallas för Taffelberget, dit upp kan man åka kabinbana om man vill.

Den som inte har kikat i förväg har nog redan förstått att vi hamnat i Sydafrika och Kapstaden.

En av mina vänner sa, när jag berättade att vi skulle åka dit, men där har ni ju redan varit. Ja just därför, blev mitt svar. Det är en trevlig stad och nu kom vi ner precis innan vintern började. Lite kul med de omvända årstiderna. Hemma var det vår och här höst.

Det är den 14 april då vi hamnade här, men jag har haft lite annat för mig sedan vi kom hem så dessa bilder har fått vänta. Det här området i Kapstaden kallas för Waterfront.

Här har de ramat in Taffelberget men som sagt, så var det moln över det i dag.