Från min altan.

Någon frågade mig en gång om vi aldrig är hemma, jo det är nog så att vi är mer hemma än ute på resa. Dessutom så trivs jag väldigt bra här hemma och då gillar jag att sitta på verandan och titta på naturen och djurlivet här. Naturligtsvis så består djurlivet mest av fåglar, även om det då och då dyker upp några fyrfota djur också. I bland har jag kameran med mig ut, fast oftast sitter jag bara och tittar och njuter.

Nötväckan är en flitig gäst vid fågelbordet, när barnen var små så döpte vi den till Sprättolle eftersom den verkar vara så kräsen och sprätter iväg frö efter frö innan den tycker att den hittat något som är tillräckligt gott.

Ibland kommer de med sina små också, de ser lika stora ut som föräldrarna men tigger friskt för att bli matade.

Tofsmesen är ingen flitig gäst, men varje år så brukar det dyka upp någon. Den är lite mer försiktig av sig än nötväckan.      

Vi har några holkar på tomten och de vanligaste gästerna i dem är talgoxe och blåmes, men några år på raken så har flugsnapparen lagt beslag på de två närmast huset. Han brukar jobba och slita för att locka till sig någon tjusig dam, men lyckas inte så bra. Jag har ännu inte sett något lyckat frieri för honom. I år var det dessutom så att talgoxen vann kampen om holken.

Den som jag tycker är allra sötats och fin är nog den näpna rödhaken, blir så glad då den kommer och hälsar på. Den är ingen villig fotomodell och de gånger jag fått någon bild på den är lätträknade. Men ibland sitter den still tillräckligt länge för att fastna  på bild.

Busen bland fågelgästerna är nog skatan, fast de är ganska vackra de också.  Även en skata kan bli törstig.

Ska man våga.

Ska man våga sig på en liten smakbit?

Är man en SKA TA så är det väl bara ett ta för sig.

Jakobstad.

Fortsätter resan norrut i Finland, eftersom jag har en god vän som kommer från Jakobstad så vill jag naturligtvis stanna där och se hur det ser ut i hennes barndomstad.

Det första jag ser då vi kommer det är en bolmande pappers- och massafabrik.

Som tur är ligger den lite utanför själva staden för där luktar det inte så gott. 

Jag vet att Jakobstad är tvåspråkig och grundad av Ebba Brahe år 1652, hon var änka till Jakob De la Gardie. Det är därför staden heter Jakobstad. Jag vet också att Johan Ludvig Runeberg är född här. Inne i stan är det lugnt och nästan folktomt, vet inte om folk sover fortfarande eller om de är på jobbet.

Vi parkerar bredvid en stor och pampig tegelbyggnad som är ett tobaksmagasin. Där är nu en utställningshall för konst och kulturhistoria.

På väg till Skata som  den gamla trähusbebyggelsen kallas för, ser jag den här lådan. Kan det vara så att Jakobstadsborna förvarar sina hundar där. Jag vågade inte öppna locket och titta efter.

Skata är ett fint gamal trähusområde med grusvägar.

Höll på att säga att det var så folktomt så inte ens en katt var vaken, men så var det inte. Den här kissen om jamandes och ville kela. Riktigt gosig var den.

Det här är Jakobstads Svenska Samlyceum. Där har min goda vän gått i skola, så den ville jag  ha med på bild.

Den här stora klockan var nog det första som jag fick syn på då vi kom in till själva stadskärnan och den gjorde mig verkligen nyfiken. Den såg enorm ut.

Fick reda på att det är Strengbergs tobaksfabrik som grundades redan 1762. Under 1920-talet var det här den största tobaksfabriken i hela Norden.

Det är inte helt folktomt här.

Åh, se där, ett riktigt fint kameramärke är även representerat här.