Trecking till Chimi Lhakhangtemplet.

Vi ska nu iväg på en liten vandring till ett lite speciellt tempel, det heter Chimi Lhakhang men det namn som oftast hörs är Fertilitetstemplet. Vi börjar vandringen i byn där vi åt lunch och i början passerar vi förbi en del butiker och gästhus.

Vi går förbi vackert och i våra ögon lite originellt dekorerade hus.

Vet inte om jag vågar mig in till det rummet.

Sedan börjar vandringen mot templet.

Vi går förbi torra risfält där det nu verkar lite otroligt att något kan växa. Det ser mest ut som torr lera på dessa åkrar, men när regnet kommer börjar det snart spira där.

Vi går förbi gröna vajande fält.

och vi går...

...och vi går...

...och går...

...förbi vetefält...

...vajande böneflaggor...

...ser ett vackert staket i bambu...

...små pittoreska hus och bönekvarnar...

...så kommer vi fram till en annan liten by.

En ko betar nere vid risfälten.

Oanade möjligheter att göra av med reskassan dyker upp.

Kan bli spännande souvenirer att ta med hem.

Här pustar vi ut en liten stund innan vi tar oss backen upp till själva templet. Vi är på lite högre höjder än vad vi är vana vid hemifrån så en vila med att titta in i butikerna kan vi unna oss.

Skörd

I dag ska vi resa vidare till nästa mål på vår asienresa, men förmiddagen har vi ledigt för egna aktiviteter. Vad passar inte bättre än en Tuk Tuk-tur ut ur staden då.

Vi åker långt ut och ber vår förare att stanna så vi kan kliva av och ta en promenad. Han gör som vi vill, och vi går medans han kommer åkandes sakta efter oss. Jag försöker komma fram mellan husen för att se ut över odlingarna av vattensparris som skymtar fram bakom dem. Någon av byborna föreslår att jag ska gå ner på den rangliga bron, som syns till höger nere i bild. Den känns något osäker, så jag avstår.

Lite längre fram kan man se husen ute i odlingarna och hur de som bor där, kommer paddlandes in hit.

Mycket folk i rörelse.

Vi går en bit till och den här "loftgången" känns betydligt säkrare att gå ut på.

Där är det fri sikt ut över vattnet och odlingarna.

Skörden är i full gång.

På land sitter folk och väntar på att ta hand om den.

De som jobbar här ute behöver säkerligen inte någon extra motion, men för de som inte har så hårt jobb finns det motionsredskap på strandpromenaden inne i staden.

 Några övergångsställen finns det också här. Kul varningsskylt.

En ledig förmiddag går fort och nu är det dags att åka vidare.

Innan vi landar hinner det bli mörkt, men innan dess skymtar jag en liten solglimt över Mekong.

Framme i Ho Chi Minh-staden möts vi av en trevlig skylt.

Nu är vi alltså i Vietnam och dess största stad  Ho Chi Minh-city. Många Vitnameser kallar den fortfarande för Saigon och kallar sig också för saigoneser.

Ska bli spännande att se hur det ser ut här, när ljuset återkommer i morgonbitti.

भक्तपुर

Vi tar en liten tur till newarstaden Bhaktapur (skrivs så här på nepali भक्तपुर) som var huvudstad i Khatmandudalen under 1300 till 1500-talet. Bussen åker genom ett vackert landskap där risskörden är i full gång. Även här i staden syns det att det är skördetid, för på väldigt många ställen så ligger det ris utbrett för torkning. Hönorna passar på att förse sig av de nya godsakerna som dykt upp.

På en del ställen är det nästan lite svårt att ta sig fram.

Jag tycker att det är spännande att se hur de arbetar med skörden på gammalt vis.

För mig blev det som ett skådespel men jag antar att de här kvinnorna och männen inte håller med mig. De skulle säkert föredra ett mindre arbetskrävande sätt att få in skörden på.

Här vaktar jag! Den hunden såg ut att ha tagit sin uppgift på allvar.

Sköter man sitt jobb, så kan det sedan komma en belöning. Slaktaren verkar vara populär bland stadens hundar.

Även högt uppe på hustaken är det skördearbete. Här är vi uppe på fjärde eller om det var femte våningen.

Byggnadsarbete på gång. Jag är imponerad av byggnadsställningen till höger. Det här är också högt uppe på ett hustak.

Vi har hela förmiddagen på oss och hinner gå runt en hel del.

Ska man hinna uppleva hela staden så får man nog tillbringa flera dagar här, en förmiddag räcker inte långt. Jag har varit här förut men upplevde nya saker och platser denna gång. Det finns många gränder att upptäcka. En del så djupa och trånga att solen aldrig når ända ner och fukten kändes ända ut på gatan utanför. Ändå var det här en varm och solig dag.

Då är det säkert skönare att ta igen sig i solen.

Eller varför inte charma till sig en karamell av någon turist.

Den här lille killen snappade blixtsnabbt åt sig karamellen, men hade ett fasligt sjå med att få av pappret på den.

Sedan ska vi titta på hur tillverkningen av handgjort papper går till, men det får bli i morgon.

Somoramo

Den svarthalsade tranan såg vi tidigare på resan, den sägs komma med budskapet att det är dags för  skörd.  Här i Sakya är det skördetid. Budskapet verkar ha gått fram, eller om det är tvärtom att tranan kom i rätt tid.

Här skördas det på gammalt sätt, det enda som verkar ha bytts ut är slagan, nu kör de med traktor i stället.

Jag vet inte vilket sädesslag de odlar här, men antar att det är korn. Mycket hantverk är det.

Agnarna strös för vinden.

Allt tas tillvara.

Barnen är också med, den stora flickan  kom från skolan och gick direkt ner till skördeplatsen. Hon testade sin engelska på oss innan hon försvann ner för att ta hand om sin lillasyster.

Jag gillar det här redskapet, det verkar vara en kombination av kratta och grep.

Den här lite äldre damen kom upp från området bärandes på en säck. Kanske var det hennes del av skörden. En annan äldre dam kommer fram till mig och pekar på skördeplatsen och säger "somoramo". Inser att hon försöker berätta vad skörd heter på tibetanska.

Sakya är ingen stor stad, men det finns några små butiker. I den här säljer de saker. 

De har även några res tauranter, vi åt inte här utan på vårt hotell.

Undrar om de som bor i den här stan har lika kallt i sina hus som vi har på vårt hotel. Ser ut som de har någon form av eldstad,  kaminrören leds ut genom fönstren.

Rejäla spisar finns till salu. Funderar lite att köpa en till hotellrummet, men kommer fram till att det är ganska skönt att ha svalt i sovrummet och varma långkalsonger.

Staden omges av höga berg där man kan se rester av klosterbyggnader som förstördes under kulturrevolutionen. Några är återuppbyggda igen. Dessa byggnader var säkert vackrare än den stora, i kinesisk stil, som syns i förgrunden på bilden. Den platsen var tydligen någon form av samlingsplats för ungdomar, de här ungdomarna som satt där skilde sig inte så mycket från våra västerländska, av ölflaskor och burkar att döma.

I övrigt  domineras stadsbilden av det stora Sakyaklostret. Det är grått och byggt i en stil som liknar ett fort.

I morgon ska vi till klostret.