Dagens mål är Jyväskylä

På vägen till Jyväskylä hamnade vi allra först i  Outokumpu och vid  den gamla gruvan där. Först trodde jag att den hette Vanha Kaivos men har förstått efteråt att det betyder "gammal gruva".  Här upptäcktes en fyndighet av koppar 1910 och då gruvdriften var i gång var det den största koppargruvan. Om det gällde endast i Finland vet jag inte.  Stor var den i alla fall.

Snyggt och prydligt var det här och av alla informationsskyltar så antar jag att det strömmar till många besökare under sommarmånaderna då besöksgruvan och museet är öppet. Nu var allt stängt, men man kan även kika utvändigt. Fanns mycket att titta på även där. Det var många ungdomar på väg hit, de gick här i skola, men vilken typ av undervisning de hade kom jag inte underfund med.

Stort och pampigt var det.  Gruvan hade totalt mer än 400 mil lång sträcka av gruvkorridornätet. Den djupaste punkten var 430 meter. Gruvan stängde 1989.

Till och med informationstavlorna var dekorativa och här fanns det information även på engelska.

Fast varför den här trappen fanns här var det ingen information om. Den ledde liksom ingenvart.

Många spännande vinklar och vrår här.

Om man tittar på den första inledande bilden så syns det att det är stor höjdskillnad på området och många trappor att traska på. Här har vi kommit en bit på väg upp mot översta nivån men har en lång trappa kvar Så jag passar på att träna min skraltiga fot. Min sjukgymnast skulle ha blivit glad om hon såg mig nu.

Pust! Jag klarade det, fast jag ska ju ner också. Även om en del säger "ner kommer man alltid" så föredrar jag att komma ner i en hel bit. Hur konstigt det än låter så är det svårare att gå nedför med min fot. Men ska det tränas så ska det.

Även om vädret inte var lika strålande som de dagar vi haft hitintills på vår resa i Finska Karelen så var utsikten här uppe inte att klaga på även om det var lite disigt.

Hittade en gruvhiss i en undanskymd vrå.

Här kunde man också beskåda lite krigsminnen.