Aguas Calientes

Dags för en av resans höjdpunkter, tidig väckning för att ta bussen till järnvägsstationen i Ollantaytambo. 

Vi ska ta tåget upp till Aguas Calientes.

Aguas Calientes är ett ofta använt “smeknamn” för tätorten Machupicchu Pueblo och som är det samhälle som är närmast beläget de berömda inkaruinerna Machu Picchu. 

Tåget har stora fönster och även fönster i taket så vi kan beundra landskapet vi åker igenom.

Vi får en intressant resa med både vacker utsikt, fikaservering och nästan flygplanskänsla när försäljningsvagnen kommer rullandes.

Aguas Calientes blev till år 1928 när järnvägen mellan Cusco och Santa Ana byggdes som ett centrum för rallarverksamheten, men i dag är det centrum för turismen som ska till Machu Picchu.

Turismen till Machu Picchu har ökat kraftigt under senare år och samhället har expanderat okontrollerat. Någon biltrafik finns inte inne i det mycket kompakt byggda samhället utan transporter sker till fots.

Det är en ganska backig stad och på flera ställen är gatorna trappor.

Från Aguas Calientes går turistbussarna upp till inkastaden Machu Picchu. Färden tar cirka 30 minuter. Hade jag gjort den här resan för tretton år sedan, då jag för första gången började fundera på att åka hit, så hade jag med all säkerhet bestämt mig för att vandra Inkaleden istället. Den tar 4-5 dagar och man har ett pass på 4.500 meter att ta sig över. Den vandringen kallas ibland för Inca jail istället för Inca trail. Den är jobbig med andra ord. Då hade jag inte kommit hit till Aguas Calientes utan nått Machu Picchu via solporten.

Men nu ska vi ta bussen på den slingrande vägen upp till Machu Picchu, det är redan lång kö till bussarna. Här är det bäst att kolla att alla ha kommit ihåg att ta passen med sig och bussbiljetten den måste vi vara rädda om annars så får vi gå tillbaka efter besöket vid Machu Picchu. det är ovanligt mycket folk här i dag eftersom det varslats om strejk av tågpersonalen i morgon. Den kommer att pågå i minst två dagar så alla som tänkt sig att åka hit har omdisponerat sina resor, även vi har gjort det.

Kön ringlar sig fram och bussar anländer i skytteltrafik, vi passerar under bron som vi gick över för en stund sedan. Den ser inte så förtroendegivande ut när man kikar på den underifrån.

En peruansk nakenhund skyndar förbi när vi köar, den ska jag spana efter då vi kommer tillbaka.

Vår färd mot dagens mål har startat och trots lite smutsiga fönster och solblänk så försöker jag få några minnesbilder från färden med mig hem.

Långt där nere kan vi skymta Aguas Calientes.

Här uppe vid Machu Picchu finns det ett enda hotell, Belmond. Är man ensam på plats så vet man att ta betalt, ett dubbelrum kostar från 7.000 kr. Vi funderade på att boka en övernattning där, bara för att få de eftertraktade morgonbilderna över Machu Picchu men tyckte att dessa pengar kunde man lägga på något annat. Tur var det för på grund av strejken så blev vår resa lite omdisponerad och vi hade nog blivit kvar där uppe.  Jag hade tänkt mig att gå in och titta men bor du inte där så kommer du inte in.

Vill man hoppa över bussfärden ner så kan man välja att gå vandringsleden ner till Aguas Calientes så startar den leden här.

Men nu ska vi inte tillbaka dit, nu är jag spänd på Machu Picchu som jag drömt om att få se i så många år.

Som ni förstår så blev det mååånga bilder så Machu Picchu får ett eget inlägg.

Ollantaytambo

Ollantaytambo är en stad i Den Heliga dalen och är en arkeologisk fyndplats från Inkatiden, Arkeologerna ser Ollantaytambo som det enda välbevarade exemplet på förcolumbiansk stadsplanering och är den enda staden från inkatiden i Peru som fortfarande är bebodd.

Byggnaderna och gårdarna lika väl som de smala gränderna har sin ursprungliga form. De raka, trånga gatorna bildar i dag femton fyrkantiga kvarter, eller canchas, som har en öppning till en central gård som omges av hus.

Ett antal vackra kolonialhus är konstruerade på välarbetade murar från inkatiden av mörk sten. De var otroligt skickliga på att fila till stenarna för att passa in mot varandra,  måste ha krävt  en hel del tålamod i alla fall.

De var också tidiga med att bygga ordentliga avloppssystem. 

Uppe på berget Pinkuylluna finns det en hel del ruiner efter förrådsbyggnader. Har man tid och god kondition så kan man gå upp dit och beundrar utsikten över staden och de omgivande bergen. 

Jag gick inte upp där, men är imponerad av de som byggt husen där uppe och även mödan ned att få dit skörden och även hämta hem den när det var dags. 

Den som klättrade högst upp till toppen med flaggstång och hissade indianernas flagga var nog inte höjdrädd. På bilden med hela berget kan man ana den vid förstoring. 
 

Indianernas flagga sitter också på turistinformationens hus.

Vi vandrar vidare i de mysiga gränderna. 

Även här får vi följe av en liten hund.

Fast nu ska vi gå på besök hemma hos en familj och dit får inte vår nya lilla vän följa med. Alla bilder går att förstora. 

På taket till huset sitter det ett kors och några figurer,  även två oöppnade ölfkaskor. Antar att det är en gåva till Gudarna. 

På andra sidan av staden finns det en fästning från inkatiden, den byggdes för att de skulle kunna skydda sig emot angrepp från de djungelindianer som var ett permanent hot emot imperiet.

Ollantytolla ligger på 2 792 m.ö.h så det tar lite på krafterna att gå upp dit. I vår grupp var det bara två kämpar som tog den utmaningen. Jag var inte en av dem, sparade krafterna till nästa dags utmaning. 

 Jag och några till hittade en trevlig servering istället. 

Där passade vi på att svalka oss lite. Den färgglada drinken heter Macau Picchu.  Passande namn eftersom Inkaleden börjar inte så långt härifrån.

Vem vågar slänga skräp i de här papperskorgarna?

Nu ska vi åka och prova öl, får bli som en sängfösare det.

Tunupa

Hittade en blomma som mer ser ut som en flaskborste. 

Vi hade stannat i Tunupa för att äta lunch, finns väl inte så mycket att säga om den, mer än att det var gott och inga marsvin som serverades.

Men lunchställe hade en väldigt fin trädgård med betande alpackor och en flod.

På en bänk nere vid floden hittade jag denna lilla flicka som satt och vilade sig.

Efter lunchen for vi vidare i det vackra landskapet. 

Förundrades över alla fågelbon som satt på ledningarna. 

Passande graffiti.

Ollantaytambo var nästa mål på dagens tripp.

Ollantaytambo är den enda staden i Peru från inkatiden som fortfarande är bebodd.