I vår Herres hage!

När jag vaknade i morse och tittade ut så trodde jag först att det var räven som brukar besöka vår tomt som stod precis utanför staketet. Hade inte fått på mig glasögonen ännu och tyckte att den såg lite annorlunda ut.

För två år sedan föddes ett litet rådjur på vår tomt, det lilla kidet skadade sig senare och bröt benet. Troligtvis hade hon varit i närkontakt med en bil, viltvårdaren var här och sökte efter henne men då höll de sig undan, men vi såg henne halta omkring här många gånger. Stundtals hoppade hon omkring på tre ben. Det blev som viltvårdaren trodde, benet läkte ihop och hon kunde gå på alla fyra, men hon fortsatte att halta lite så därför känner vi igen henne. Finns ett inlägg om det här.

När jag fått på mig brillorna och även hämtat kameran så såg jag att det här var varken räven eller ett rådjurskid utan vårt lilla halta rådjur hade fått tvillingar.

Hon verkade vara en fin och omtänksam mamma.

-Vänta, du har en fläck till där.

Den lilla familjen upptäckte att vi röjt en hel del busk och vildvuxet och trodde nog att vi lagt ut lite mat till dem, dit tågade de nu iväg.

Mums vad gott.

Den lilla familjen stannade kvar vid vår tomt ett bra tag så vi tog vår frukost inne i köket och inte ute på altanen, så att de fick äta i fred.

Vi får ofta besök på tomten av rådjuren det syns ganska tydligt om  man tittar på våra odlingar, eller brist på odlingar. Vid ett tillfälle hade vi alla fem rådjuren på besök samtidigt på tomten så om alla håller ihop i fortsättningen så kan det bli sju rådjur samtidigt. De fem finns att se här.

Visst är de söta...

Bedårande och riktigt söta är de, de små ekorrarna. 

För visst kan det vara dekorativt med en liten ekorre i blomkrukan då blomman gett upp.

De skuttar runt i trädgården och ser allmänt söta och gulliga ut....eller?

Men de där små söta liven är ganska hungriga och energiska av sig också. Den här fågelmataren i trä blev kortvarig här hemma. Det här var tidigt vår och den hade redan blivit rejält naggad i kanterna.

Så nu sitter där en i plåt istället. Hacke har lärt sig att knacka på den då den är tom, det ekar i kvarteret och då vet jag att det är dags att fylla på.

Jag har tidigare berättat om vår fyndiga ekorre som klarar av att lyfta på lock och förse sig med frön från förrådet på altanen.

Ibland blir den tagen på bar gärning.

I år har jag solrosfröna i en större tunna och för att ekorren inte ska kunna lyfta på locket så hade jag lagt en säck med 18 kg blomjord ovanpå. I går morse när jag kom ut så hade ekorren lyckats flytta på säcken och ta sig ner till solrosfröna. Det är mig en gåta hur den klarade av att maka undan säcken på 18 kg? Numera heter den ekorren Arvid, som i Starke Arvid.

Men tydligen fick den träningsvärk för i morse när jag kom ut så fick jag se att den jobbat på ett nytt sätt. Kan gissa att den har en del jord i munnen, så ser ni en ekorre här i Bromma som ser lite jordig ut och tämligen rund om magen så vet ni var den varit.

Kan inte annat än beundra den för sin kämpaglöd och idoghet. Skulle faktiskt ha varit intressant att se hur den jobbade. Jag vaknade vid fyratiden och då hade den redan jobbat klart.

-VA? Beskyller du mig för det där, kan aldrig vara sant.

Ett litet tips också. Jag har inte hittat någon bra pryl för att fylla på fågelmaten med, har en manick som är som en slags vid tratt med spärr men den fungerar dåligt så när rapsoljan var slut så fixade jag till den här. Skar av toppen och värmde plasten lite för att forma till en pip. Öser nu lätt upp fröna i den och det går fort att fylla på i matarna.

Smutsig? ja det är ekorrens fel, den blir så av att ligga i en massa jord.

Stadspromenad.

Ibland blir bilderna bara kvar i kameran och upptäcks först när det är dags att använda kameran igen och jag tänker formatera minneskortet. Tog en promenad inne i stan en skön augustimåndag och dessa bilder kan ju få vara med som ett blogginlägg, inte så ofta jag har kameran med mig inne i stan.

Det här är ungefär vad jag såg.

Det byggs en hel del och en byggjobbare kan behöva en liten paus ibland.

Flaggallé fram till slottet.

Övergångsstället framför Grand hade en egen ordningsvakt, undrar vad som händer om man går mot rött.

Några kryssningsfartyg har anlänt.

Passade på att titta på Tullhuset innan det byggs och förändras där.

Ett Nobelcenter är tänkt att byggas här och byggstarten var planerat till 2016 men efter protester så har ännu inget hänt.

Ser att ett tyskt segelfartyg i modell större har lagt till vid Nybrokajen.

Folk flanerar i solen.

Andra sliter lite extra för kropp och kondition.

Östermalmshallen renoveras.

Under tiden kan vi handla i den tillfälliga paviljongen.

Jag fortsätter mot Hötorget och ser att Nick Brandt ställer ut på Fotografiska.

Ser också att PUB är ett minne blott.

Kikar in innan vi åker hem.

På kvällen får vi en otroligt färgad solnedgång, så jag kilar upp på översta balkongen och tar några bilder bort mot Nockebybron.

Efter en stund försvinner solen bakom skogen på Färingsö, som ett stort rött klot. en riktig augustimåne.

Se så stor jag blivit.

Om någon kommer ihåg så hade vi naturens eget BB här vid vår tomt för en tid sedan. Om inte så finns det här. Tiden har gått och jag har inte sett till det lilla kidet, men hinden har varit här på tomten regelbundet och mumsat i sig av mina blommor. Så här ser det ut där det ska växa blommor. Ska även finnas rester av en klematis och några tagetes i den där krukan.

Vill jag behålla blommorna så då får jag hänga upp dem högt.

Det mesta av växterna försvinner på natten.

Här finns det inte heller så värst mycket kvar av den stora lobelian som jag planterade där. Pelargonerna brukar klara sig men i år stryker även de med...

...men det är ju klart, är man liten och ny här på jorden så kan man ju inte veta att pelargonier inte smakar så bra utan måste smaka och så kan man ju spotta ut det sedan.

För i dag när jag kom ut så ser jag rådjuret stå under äppelträdet, jag tror att det är hinden men hon är på grannens tomt och det visade sig att nu har hon lilla kidet med sig även på dagtid. Mamman hoppar raskt över staketet och följer sitt lilla barn ut genom grinden från vår tomt.

Där stannar de och tar för sig av lite vilda rosenbuskar.

Hinden är inte så stor hon heller och kidet kommer nog växa ifatt henne ganska fort.

Kidet har fortfarande spår kvar av de söta fläckarna i pälsen.

Sedan tackar de för sig och traskar lugnt iväg.

Jag börjar nästan tro på det där, att rådjuren inte tycker om gula blommor. Eller så är det så att slumpen gjort att de gula jag har är av den sort som de inte tycker om, för när jag tittar mig omkring så har jag bara gula blommor kvar.

Fast om jag har gula tulpaner så försvinner även de.

En sak är i alla fall säker, jag behöver inte lägga ner så stor möda på att försöka få en blomstrande trädgård. Jag njuter hellre av de fina rådjuren.