På spåret.

Några kvarter bakom vårt hotell går ett järnvägsspår.

Jag vet inte om det går några tåg där numera, men rälsen såg blank ut så jag antar att linjen inte är helt nedlagd, men den verkar inte vara så rikt trafikerad. De som håller till där har nog koll på tidtabellen.

Just när vi kom dit var det efter lunchtid så aktiviteten vid matstånden var inte så intensiv.

Fast några matgäster fanns det kvar.

Även mat om man skulle vara sugen på något gott.

Och mer råvaror kom det.

Disk och förberedelse inför kvällsserveringen pågick.

En del hade packat ihop sin servering helt och hållet.

Medan andra var på väg till nya jaktmarker. Han vinkade glatt till mig och min kamera.

Inget tåg i sikte ännu.

Skönt att pusta ut lite efter ett hårt förmiddagspass.

De gula vimplarna visar att den här mannen har tillstånd att sälja sina varor,, även om hans valda försäljningsställe bara var en kant framför en trappa.

Undrar bara lite hur de har tänkt att det ska gå till att följa det påbudsmärket?

under strecket__________________________________

Tredje delen av Little India i vilken vi går på matmarknad.

Mat är gott och hur och vad man äter i andra länder är intressant så vi slinker in på matmarknaden. En skolklass är också på väg att besöka den.

Här inne är det full rulle.

Många som ska äta lunch.

Renlighet är en dygd och skyltar är kul. Inga tummar i maten och peta inte i näsan då kan du bli rapporterad.

Vi strosar runt och tittar på vad som erbjuds.

Är det bara jag som tycker att drakfrukterna här ser ut som små grisar. Kanske ska köpa dessa till jul istället för marsipangrisar.

Man kan bli trött av att handla mat då man är liten.

Det är också kul att försöka se vad folk äter.

Teh tarik är en ljummen indisk dryck. Den har fått sitt namn genom hur man häller upp eller liksom "drar" drycken under tillagningen. Finns i en oändlig variationer av smaker.

Här inne finns till och med ett litet altare. Många offergåvor där och jag kan inte låta bli att undra vad som händer med dessa.

Man blir hungrig att titta på mat så vi beslutar oss för att det är dags även för oss att äta. Lite indisk mat skulle vara gott.

Det finns många ställen att välja mellan. Känner inte för get i dag.

Undrar om det är personalen eller gästerna som måste ta av sig skorna?

Känner inte heller för att sitta ute och äta.

Här ser det ut som om de välkomnar oss med öppna armar och dessutom så berättade vår taxichaufför att det var stans bästa indiska restaurang.

Mycket folk här så det stämmer nog.

Maten serveras på bananblad och trots att jag väljer en maträtt med bara en enda chilifrukt som symbol på menyn så är det verkligen tryck i den. Tur att jag inte tog någon med tre frukter. Men gott var det.

Efter maten blir det kaffe med kanel istället för sked.

Chinatown Singapore

I dag tar vi en tur till Chinatown.

Redan 1822 tog Sir Stamford Raffles fram en stadsplan som delade upp Singapore i klart definierade kvarter, områden som är synliga än i dag. Den största etniska gruppen i Singapore är kinesisk men inte lika stor som den var på 1800-talet.

Namnet Chinatown är det bara de icke kinesiska Singaporeborna som använder. Kineserna själva kallar området för Niu Che Shui, som betyder något som blir ungefär oxdragarvattnet. Det kommer sig av att  Chinatown var det område som skötte vattenförsörjningen för staden, främst med oxdragna vagnar. Syns inte många oxar här nu, faktiskt inte en enda, men den gatan där vi hoppar av vår taxi  är fint dekorerad med blommor.

I mitten mellan filerna är det ett överdåd av blommor och figurer.

Fast vi lämnar den stora huvudgatan för att komma in i det riktiga Chinatown. Det känns inte så ruffigt utan är nog uppfräschat en hel del sedan Ing-Marie var här för 30 år sedan.

En kul detalj som jag inte sett någon annanstans än här är de hållare för tvätt som finns på de flesta hus. Såg att det finns färdiga hållare på själva huset för tvättspröten.

Annars kan man ställa torkställningen direkt på trottoaren också.Men vi vill in till själva saluhallen och titta, så vi får kolla var de med kassar kommer ifrån.

Så slinker vi in i gränderna och det första vi träffar på är ett stånd med durianfrukter. Dit kan man hitta på lukten.

De luktar så illa så man inte ens får ta med dem på tunnelbanan.

Först är det en massa kläder.

Ser en liten tös som fått en färgglad fläkt, hon står och håller sin  sin pappa i handen och flickan har fått syn på en tidningsförsäljare som även säljer godis.

Flickan och försäljaren får ögonkontakt och vad händer då. Jo, försäljaren tar en liten godispåse och går fram och ger henne den. Hon är lite blyg men vågar till slut ta emot påsen.

Vi har inte hittat ner till själva saluhallen ännu men matmarknaden hittar vi.

Populärt ställe ser det ut som.

Vissa stånd är det alldeles tomt vid...

 ...och vid andra är köerna långa.

Här är det nog middagsmaten som ska tas med hem.

Äggen fick tydligen inte plats inne i matståndet.

Alla har visst inte mobiltelefon.

På jakt efter saluhallen så hamnar vi utomhus igen och jag börjar svettas bara jag ser hur rejäla kängor dessa båda herrar har på sig. De tycker nog att det är kallt för den ena har även en extra tröja på sig.

Men se där! Där bakom cykeln ser det ut som det finns det som vi letar efter.

Vi kilar ner dit.........men det tar i morgon.

Yamal och hans faciliteter

Följ med på en liten rundvandring på Yamal.

Vi börjar nere i föreläsningssalen som ligger i fören. Så här glest befolkad var den aldrig under en föreläsning då var det alltid fullsatt. Det blev väldigt varmt där och den varma luften gjorde att man lätt kunde nicka till...även om föreläsningen var hur intressant som helst så var det svårt att hålla sig vaken. Det stående skämtet var att på de två första raderna fick man inte sova.

David som berättar om sina målningar och arbete.

När vi ändå är nere under däck så kan vi fortsätt att gå runt och se hur det ser ut där nere. Isbrytaren är stor och det var inte så lätt att hitta runt. Hände ofta att jag virrade runt lite och gick fel.

Här nere i de långa gångarna är trösklarna höga. En del så höga att det behövs ett extra trappsteg för att kunna kliva över dem. Med jämna mellanrum sitter också Geiger -Müller mätare.

Vi fortsätter och kommer till idrottsavdelningen, där ligger också simbassängen. Den med det nollgradiga vattnet.

Eget tvätteri finns det också ombord.

Det var varmt där nere så vi går ut en liten sväng och svalkar av oss lite. Fast ställer man sig framför de här luckorna vid maskinrummet så blir det ingen svalka. Där strömmar överskottsvärmen från reaktorerna ut.

Vi tar en sväng upp på bryggan, där var det tillåtet att vara bara man inte gick ivägen för personalen.

Här finns också radiorummet.

Nummer 35 är våran hytt och vi har havsutsikt genom ventilfönstret.

Även en liten shop finns det ombord. Fast några mössor kunde man inte köpa där, de försvann någonstans i Murmansk och kom aldrig tillrätta. Var vanligt att vissa varor aldrig nådde butiken.

Inredningen i biblioteket var lite sommarbetonad.

Strax utanför biblioteket hade vi baren med svenske bartendern André. Vad sägs om att beställa dagens drink som är "Nuclear Glow". Om någon undrar varför alla sitter uppradade vid baren så är det inte för att vänta på att den ska öppna. Nej, de är hungriga och väntar  på att dörrarna till matsalen ska slås upp. Jag tror egentligen inte på att de var hungriga för det gick absolut ingen nöd, matmässigt på oss. För maten var riklig och severades ofta. Det var nog snarare så att maten var så god som förorsakade en ivrig väntan.

Vi serverades frukost, lunch och middag varje dag. Dessutom en riklig kak- och tårtbuffé på eftermiddagen och var någon mot förmodan hungrig eller sugen däremellan fanns det kaffe och kaffebröd dygnet runt att hämta i lilla pentryt.

Första dagen ombord uppmanades vi att alltid ha en hand fri för att kunna hålla i oss. Speciellt när vi kommit in i isen. Dessutom berättade de att det inte var av snålhet som vinglasen inte fylldes fullt upp. Handen fri, var av säkerhetsskäl för det skumpade och hoppade rejält när vi tuggade oss fram genom isen. Hur det var med vinet i glasen såg vi. Man behövde inte lyfta glaset från bordet för att spilla, det sköttes helt av sig själv.