Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Buss från Lima till Paracas.
Från Cusco tog vi flyget till Lima, merparten av vår grupp skulle åka hem några skulle vidare till Galapagos och vi var fyra som skulle åka till Paracas för nya äventyr. I Lima var det redan julpyntat.
Direkt från flygplatsen åkte vi till busstationen för att checka in.
Väskorna checkades in, så dem behövde vi inte bekymra oss om sedan.
Tur att vi inte hade några djur att checka in, för de fick inte åka med.
Vi hade några timmar att slå ihjäl innan vår buss skulle gå. Jag bänkade mig på serveringen, var inte helt pigg ännu, och de andra drog ut på stan. Jag fick en fin blomma som tröst.
Dags för passkontroll och biljettkontroll, säkerheten var rigorös.
Vi letade reda på våra sittplatser och slog oss ner i bekväma flygplansstolar. I våra papper hette det att vi bokat lokalbuss, då hade vi sett framför oss hur vi packade in oss i en enkel buss med getter och höns. Hade visserligen varit spännande, men det här var betydligt bekvämare. Det här var ju rena rama lyxvarianten med både filmkanal, internet och matservering.
Fast med maten fanns det lite mer att önska, ena sträckan bestod den av en torr dubbelmacka på vitt bröd utan smör och där emellan låg det en svettig ostskiva, en söt kaka fick vi också. Drickan bestod av Coca cola eller Inca cola.
Allt serverat i en liten söt pappask.
Som tur var hade vi ätit innan.
Landskapet vi passerade fick mig att tänka på Robban Brobergs "Öken Lyrics"
Vi passerade genom en del samhällen också.
En del hus behövde stöttas upp.
Renlighet är viktigt, men tvättvattnet kan man slänga ut på gatan.
Trodde först att de här små husen var hundkojor, tills jag såg korsen på dem och insåg att det var små altare.
Efter en tur på cirka fyra timmar var vi framme i Paracas. Det som framifrån såg ut som ett litet, litet hotell...
...visade sig vara ett mycket trevligt ställe att avsluta de sista dagarna i Peru på. Det låg vid stranden till Stilla havet och med flera pooler att svalka sig i.
Kväll i Lima.
I 60 år har det byggts och planerat en väg utefter Perus kust, nu ska den invigas i december i år.
Allt utefter vägen är inte klart men det ser ut som om det inte kommer ta 60 år till.
För mycket är klart och ser fint ut.
Ovanför den vägen och hängandes ut över klippan finns det ett köpcentrum, Larcomar. Dit gick vi för att få en fin utsikt och även sitta och njuta av kvällen.
Härifrån ser man också hur de täckt in berget ovanför vägen med nät, där kommer det så småningom bli grönt av de växter som har börjat klättra i näten.
Paddington kommer från "mörkaste Peru", så det kändes väldigt naturligt att han fått stå staty här.
Här kan man slå sig ner och pusta ut efter en shoppingrunda. Bra att vi passade på att gå hit vid vårt första besök i Lima för i slutet på resan då vi skulle återkomma var allt stängt och avspärrat. En brand hade börjat i biografen och fyra människor omkom.
Stora fåglar svävade ovanför oss, vet inte vad det är för sort.
Inte bara fåglar svävade där, de här är lite lättare att artbestämma.
Vi slinker in eller egentligen ut och slår oss ner för att njuta av ett svalkande glas och lite utsikt i väntan på solnedgången.
Där har vi utsikt ut mot udden...
...där ett stort lysande kors finns.
Även en lysande kristusstaty står där.
Kvällen sänker sig och vi får en fin solnedgång.
På kvällen har vi middag på La Rosa Nautica som ligger på en pir ut i Stilla havet.
Å så var det där med skyltar som jag bara inte kan låta bli att fotografera.
I inkarikets spår
Jag har varit ute och rest, inget ovanligt men den här resan på två veckor hade så många upplevelser och intryck i bagaget så det är lite svårt att sålla bland dem alla och landa i verkligheten här hemma i Sverige. Vet egentligen inte var jag ska börja så jag börjar lite trevande med första dagen på resan, men jag kan inte lova att hålla mig kortfattat eftersom jag är så full av intryck.
Vi landade i världsarvstaden Lima vid Stilla havskusten i Peru efter 12 timmar i luften efter att ha gjort ett byte i Amsterdam. Då var det kväll och efter en välkomstdrink på Perus nationaldrink Pisco Sour drog vi oss tillbaka för att vara pigga inför nästa dags stadsrundtur.
En natt sömn och vi var redo för att lära känna tiomiljonerstaden Lima som är Perus huvudstad. Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro 1535. Vår rundtur började dock med ett stopp på en halvtimme för att släppa fram ett demonstrationståg. Demonstrationer och strejker är vanligt i Peru det lärde vi oss under resans gång.
Vårt första stopp var vid Franciskanerklostret, San Francisco de Asís.
Vi var precis inte ensamma om att göra ett besök där, det var någon slags helgdag och många skolklasser, som var klädda i sina paraduniformer, hade bestämt sig för att göra studiebesök där.
Inne i klostret får man inte fotografera så det får bli bilder utifrån i stället. Det som imponerade mest var nog katakomberna under kyrkan som var kyrkogård fram till 1810. En lite skrämmande plats med alla ben som var arrangerade ganska "konstnärliga" former och mönster i de olika rummen.
Även biblioteket med sina cirka 25 tusen volymer var imponerande, synd bara att man inte kan läsa i dem för de är så sköra att om man rör dem så kan de gå sönder.
Utanför klostret var det liv och rörelse och många försäljare försökte få oss att köpa kokablad, eftersom vi var på havsnivå så kändes det inte så angeläget att införskaffa dem ännu.
Vi tog en promenad till Katedralen.
Träffade på en trött vakthund.
Vandrade förbi regeringsbyggnaderna och det låter ju ganska rimligt att man inte får ta med sig pistolen in där.
Här var det vaktavlösning och många som tittade på.
De här byggnaderna ligger vid Plaza Mayor de Lima med sina många fina gula byggnader.
Innan vi går in i katedralen så var jag bara tvungen att ta en bild på de tuffa gardet av damer som stod uppradade utanför.
Fortsättning följer...