Ping’an Zhuang Village och lite mat

Här i byn kan man garanterat säga att det är bilfritt, för vägarna här består mest av trappor och smala passage. Husen fullkomligt klättrar på varandra i sluttningen.

Förutom risfälten så är byn också känd för kvinnornas frisyrer och huvudbonader. Kvinnorna klipper sitt hår endast en gång och då vid tolv års ålder. Det håret sparas och viras ihop tillsammans med det övriga håret i en knut ovanpå huvudet. Allt stoppas sedan in i en speciell huvudbonad som håller allt på plats. Det är så känt att kvinnorna finns avbildat på 5 y-sedeln. Fast där ser huvudbonaderna lite elegantare ut än de som jag såg på kvinnorna i byn.

Är nog vid festligheter som de vackra huvudbonaderna kommer fram, till vardags verkar det vara något som liknar en frottéhanduk vara den vanligaste.  Det finns en speciell hårtvättningscermoni då allt hår släpps ut och om det ska vara helt enligt traditionen ska det tvättas i risvatten.         

Vår väg slingrar sig fram genom gränder och prång.

Förbi butiker, gatuförsäljare och hantverkare.

På många ställen lagas det populära bamburiset över öppen eld.

Chilin är skördad och färdigtorkad och säljs i stora påsar.

I väntan på matgäster.

Vi letar efter ett ställe med lokal mat och slinker in på Meiyon, där de inte serverar varm öl eller har dålig service.

Däremot har de väldigt god mat, den godaste kinamaten i den här regionen vi nu är i. Vi börjar med sticky rice tillagad i bambu och beer duck. Mycket gott, synd om grisarna för nu blev det inte så mycket över.

Några till rätter testar vi och de är också goda.

Lite svalkande öl till. Det är vi värda efter den promenaden upp till utsiktsplatsen.

Mätta och belåtna fortsätter vi ned genom byn tillbaka till vår bil.

Trappor upp och trappor ner.

Där uppe i mittenhuset och vid fönstren med röda lyktor satt vi nyss och åt vår lunch.

De som inte orkar gå, kan boka bärare även här.

Personen i bärstolen tappar sin vattenflaska, så bärarna måste sätta ner stolen. Blev kanske lite välbehövlig vila.

Sedan vidare uppåt.

Inte bara folk som  bärs upp, även resväska kommer med bärare.

Chili och vitlök till salu.

Gurka är en populär produkt, vanlig slanggurka knapras som törstsläckare och även den här lite ovanliga varianten som äts med sked.

Ägg och potatis.

Nu är vi nästan nere. 

Fortsätter vår färd till en annan by som ligger högre upp och där vi ska övernatta.  Det är massor med trafik och bilköer i massor. En del tycks tro att säkerheten i bilen inte är lika viktig då. Ser vid flertalet tillfällen hur barn står upp och tittar ut genom takluckan.

Kinamat

Kinamat i Kina är inte riktigt det samma som att gå på Kinarestaurang i Sverige.  Redan när man ska beställa maten märker man skillnaden. Många gånger har man en hel del färska råvaror att välja på. Färska fina grönsaker ligger i tråg och det är bara att peka ut vilka de ska tillaga, till det kan man välja på kött och fisk. På de flesta restauranger finns det bilder på maträtterna och jag undrade om det inte var lättare att välja från den menyn men fick till svar att de byter kock så ofta att bilderna inte stämmer med verkligheten. Vi är lite osäkra på vad det är för grönsaker vi ser, för många av dem har vi aldrig sett hemma i Sverige.

Men det är inga problem, April vägleder oss i matdjungeln och ser till att vi får in mat som lagas och äts i den regionen vi är.

Så vi tittade på råvarorna, men tog hjälp av guiden för att få ihop en vettig måltid.

Fast ankhuvudena valde vi bort,  näbben såg så hård ut.

Kyckligfötterna och den gröna fisken gick också bort.

Vår guide April visste inte mycket om Sverige innan vi träffades,  men en sak hade hon hörts talats om, en fisk som luktar illa. Alltså surströmming, den var hon väldigt fascinerad av.  Tyvärr hade vi ingen med oss att bjuda på, men hon ville väldigt gärna att vi testade deras fermenterade fisk. Surströmming är gott, speciellt om man får göra en riktig klämma med fisk, mandelpotatis och hackad lök, mellan två hårda tunnbrödskivor, det är mums det. Efter en del övertalning gick vi med på att testa fisken, speciellt då hon lovat att vi inte behövde äta upp den. Gjorde inget om vi lämnade, restaurangen hade grisar.

På de flesta matställen i  regionen där Gula bergen ligger var porslinet förpackat så här. Sedan tar man matpinnarna och slår hål på paketet för att komma in i det, var tydligen en lite kul mattradition att slå med kraft och få en liten smäll.

Fågelfrö serverades som snacks till förrätt.

Rejält törstiga efter all vandring så smakade den lokala ölen väldigt gott.

Kul kapsyl, nästan som de vi hade förr här hemma.

Så, där nu börjar maten komma in, rätt efter rätt.

På ett annat ställe och  när vi lärt oss att portionerna är stora och att kineserna äter mycket, så ber vi att de ska laga lite mindre portioner till oss. Titta bara på soppan, den är för två personer och när vi tagit av den så hade vi bara skummat på ytan. Det är vad kineserna kallar små portioner.

Dessutom kommer det in mer, fisken är färdiglagad. Kan väl säga att det blev ganska mycket över till grisarna.

Kul öl med ananassmak.

Annorlunda Coca colaburk.

Vet inte vad de här vita grönsaken heter, men den var god.

När vi kommit vidare på resan så var vi i lite mer storstadsområde och med modernare sätt att beställa in maten. Vår guide Lele, som vi hade då förklarade hur man beställde mat här.

På väggen vid bordet sitter det en QR-kod, den läser man in i sin mobil och får då matsedeln där. Då är det bara att klicka in på matsedeln i mobilen och sända iväg sin beställning. Sedan bara vänta på att maten kommer. Betala gör man naturligtvis via mobilen.

Flygplansmaten på inrikesflyget var också väldigt kinesisk, fast här fick vi kniv och gaffel att äta med..

Barn är sig lika världen över.

Lite passande att skriva om mat i kväll eftersom nu blir det lite fasta för mig, fast bara tills i morgon.  I morgonbitti är det operation av min axel och beronde på vad de hittar på att göra kan det bli lite svårare att skriva på tangentbordet.  Får låta vänsterhanden jobba ett tag.

Hungrig

Man blir hungrig av att gå omkring och titta på sevärdheter, så vi letade reda på ett matställe som såg trevligt ut och slank in. Fast nu var vi inte så bevandrade i den kinesiska matkulturen, så vi behövde lite vägledning.

Visserligen stod det också på engelska på matsedeln men trots det var den ganska kryptisk för oss västerlänningar och den som kom för att hjälpa till kunde bara kinesiska. Fler hjälpande servitriser kommer till undsättning. Med tre personer som visade och pekade så kom vi till slut fram till vad vi skulle beställa.                                                                 

Brickan med alla småskålar trodde vi först var bara till oss men vi fick förklarat att det var kryddor som vi skulle blanda i sojan som vi fått varsin skål av. Soja är inte min favorit, men med dessa kryddor i så blev den delikat att doppa maten i.

En stor gryta kom också in och ställdes på bordets värmeplatta. mer instruktioner om hur man skulle äta. Först öser man upp en slags buljong och äter som soppa.                                                                       

Därefter kom köttet in.

Vackert marmorerat. vi fick kika lite på de andra borden hur de gjorde och kom underfund med att det var något som liknade det vi kallar för fondue. Man tillagade sitt kött, fisk och grönsaker i den stora grytan. Smaksatte med sojan och åt. Underbart gott.

Det var tydligen en fin restaurang vi hamnat på, för hade du jacka, väska eller ryggsäck så kom de med ett överdrag som hängdes över stolsryggen.

Mätta och belåtna drog vi ut på stan igen.                 

__________________________________