Man får inte vara för duktig.

Mina rehabiliteringspromenader tog ett tvärt slut, tyckte jag ökade takten så försiktigt och även sträckan men är inte kroppen redo så säger den ifrån. Har ätit kortison i fem år så musklerna var inte med på resan och sa tvärt ifrån. Är musklerna överansträngda och inflammerade så fungera det inte att promenera. Fick promenadförbud av både läkare och fysioterapeut.

Men några bilder från sista promenaden i Drottningholmsparken.

Drottningholms kaskader.

Vi gick upp mot Kina slott där det repareras för fullt.

Svänger man till vänster där och går mot Floras kulle hittar man först Fågelhuset. Det var flera fågelhus och lusthus här, men nu bara det här som finns kvar. Där hade de papegojor, turturduvor och kanariefåglar. Här hade man skapat en hel liten oas med lövträd, gångvägar och alléer. Även ett menageri med exotiska djur fanns det här. Fast i slutet av 1800-talet började man använda fågelhuset till ved- och kolförråd.

Vi fortsätter mot Floras kulle där resterna efter prinsessan Sofia Albertinas trädgård är. Den anlades i mitten av 1700-talet men nu kan man bara se resterna av en damm som fanns då. Den finns nära den  kungliga hundkyrkogården. Bakom gravstenarna kan man se staketet runt den forna dammen.

Skylten som fanns här förr och berättade om gravstenarna är borta nu, men på den lilla stenen kan man ana namnet Eisei 1959-1973. Det var Gustav VI Adolfs pekinges. På de andra stenarna står det Tusse, Mentor och Pascha 1928.

Det här trädet har fått en minnessten också. På den står det att Prinsessan Sophia Albertina planterade den här eken år 1767.

Stigen som går in i skogen här kallas för Kärleksstigen, vi går den och hittar en liten sten i blåbärsriset. Tycker att det står Dick och något mer som är svårt att tyda.

Där stigen slutar kommer man fram till Evert Lundquists ateljé. Huset är från början ett maskinhus, numera ska det vara museum men det finns inga uppgifter om när det är öppet.

Fortsätter promenaden på Kantongatan.

Här bör man inte gå ut i det höga gräset om man är ormrädd.

Men är man sugen på honung så finns det inköpsmöjligheter här.

Locket var redan lyft så jag kikade ner.

När vi svänger in mot parken igen så ser vi att kossorna på grönbete är på plats. En skylt upplyser oss om att de är av raserna Angus, Simmental och Simgus och kommer från Stenhammars gods i Flen. Inget dåligt sommarbete de fått på kunglig mark.

Innan vi återvänder till bilen så upptäcker vi att nu är grinden öppen in till en provyta med buxbomsbroderier.

Här testar de anläggningsteknik och lämpliga material och växter.

När jag fick bakslag i promenadträningen så tappade jag helt intresset för blogg, foto och bilder. När vi dessutom fick ställa in ytterligare en resa så var det inte så roligt längre, tyckte ganska så synd om mig själv då ;). Den skulle ha gått till Skottland sedan Shetlandsöarna. Blev en stilla midsommar hemma istället. 

Sillen var god och färskpotatisen också.

Har kommit över besvikelsen och förhoppningsvis så finns Shetlandsöarna kvar till nästa år, så jag tränar på med de övningar jag fått på fysioterapin och nu verkar det gå åt rätt håll igen

Promenad till Drottningholm.

Lördagmorgon och solen skiner, känns som en bra dag för en promenad. Vi styr kosan mot Drottningholm men först ett lite ofrivilligt stopp på Nockebybron, en segelbåt vill igenom och kön av bilar blir lång.

Där nere ligger Brostugan, de har inte öppnat ännu.

Flaggan är hissad på Drottningholms slott, så kungen är hemma.

Det är tidig förmiddag men gässen är redan hungriga.

Slottsstallen som numera är garage.

Inte bara gässen är på alerten så här tidigt. Här kan Sven Jerring berömda citat om japaner passa in, fast de här japanerna hoppar inte och kastar sig inte, möjligtvis att de fläktar sig, men framför allt så fotograferar de.

 Alla vill fota vakten, så då gör jag det också och känner mig som en riktig turist.

Drottningholms slottsteater.

Vi går ner genom Norra grinden.

Beundrar slottet och går inte på den fint krattade grusgången...

...för där får vi inte gå när kungen är hemma.

Vi traskar upp mot Floras kulle och den kungliga djurkyrkogården istället. Där har bland annat Tusse och Eisel egna gravstenar. Här låg förr prinsessan Sofia Albertinas trädgård med en damm, byggnader och ett menageri för hönsfåglar, nu finns här bara en inhägnad grop kvar.

Här uppe börjar också Kärleksstigen, undrar om Kungen och Drottningen brukar vandra där hand i hand.

Här uppe hittar vi något nytt som jag inte upptäckt förut, en utställning om planteringarna i parken och trädgårdsskötseln.

Där dansar figurerna menuett i solskenet.

Och se där, på en av de informativa planscherna hittar jag en bekant. Så kul att se dig här Eva.

Här kan man få lära sig lite om landskapsomvandling också.

Fullärda traskar vi vidare mot Kina slott.

Inga japaner hade hittat upp till Floras kulle men hit har de hittat, trots att Kina slott inte öppnat ännu.

Paviljongen där Adolf Fredrik satt och svarvade snusdosor är privat nu, men Confidencen är uppdukad som om de kungliga skulle vara på väg för en privat måltid.

Confidencen är en matsalsbyggnad där både matbord och serveringsbord dukades i våningen under den kungliga matsalen och på signal ovanifrån hissades mat- och serveringsbord upp i matsalen. Detta innebar att de kungliga kunde äta middag utan att betjäning var närvarande, alltså en confidence (franska för "i förtroende").

Norr om Confidencen ligger det gamla köket som numera inrymmer ett café, här kan trötta turister ta sig en välbehövlig fika och vila sina trötta ben en stund.

Vi är inte fikasugna ännu, så vi traskar vidare ner till Vakttälten som står där som en påminnelse om Gustav III dagar. Han hade stora planer för parken med idéer om flertalet byggnader men bara två blev förverkligade, som det här vakttältet och Götiska tornet. Byggnaden ser spännande ut men var bara en förläggning för kungligheternas vakter.

Här finns oändliga grusgångar att traska runt på.

Men vi slinker in bland de vindlande gångarna i Lövteatern istället.

Ovanför de 14 kaskaderna har man fin utsik över parken och slottet. Fast i dag är vattnet avstängt.

Det finns en hel del gäss i parken och på vissa ställen får man se sig noga för innan man sätter ner fötterna. De lämnar ganska stora visitkort efter sig.

Svanungarna har hunnit bli ganska stora.

Pappa svan kommer simmandes.

En riktig svanidyll.

Den här lilla filuren verkar tycka att jag borde ha haft mat med mig. Jag fick i alla fall en uppfodrande blick ifrån den.

Hägern i strandkanten gillar inte mig, den flyttar sig hela tiden så att den är på samma avstånd från mig, så jag går därifrån för att inte störa i matletandet.

Bakom blommorna ute på en av öarna anar jag något som jag inte sett i parken här förut. Kan det vara ett...?

...rådjur där på ön? Jo helt riktigt, den måste ha gått över bron för att komma dit.

Sedan gick vi hem.