Hungrig

På resa så är det kul att utforska landets matkultur och visst finns det en del maträtter som är typiskt irländska, som Irish stew, den testade vi naturligtvis, fast inbakad i en paj, den var så god. Vad vi inte testade var en typisk irländsk frukosträtt, black & white pudding. De ser ut som små runda kakor. Black pudding är gjort på blod, spannmål och olika kryddor. White pudding är liknande black pudding men görs på fett eller grislever istället för blod.

I övrigt så dominerar engelsk matkultur på Irland, men det Irland saknar i matlagning har de i pubmiljö. Så ett självklart val var att äta på puben. Att välja pub är inte lätt för det finns hur många som helt och i Tempel Bar trängs de med varandra. 

Vi valde en familjeägd för dagens middag, Ha’penny Bridge Inn.

Den amerikanska flaggan som skymmer skylten lite, har inget med puben att göra.

En trevlig typisk pubmiljö och här passade vi på att äta fish and chips, inte en måltid som räknas som "god mat" , men den är fortfarande en otrolig del av det irländska livet.

Med pubmiljön, stämningen, en shandy för mig och öl för maken, räknar man in det så blev det en utmärkt och god middag.

Skylten på puben uppmuntrade till att testa irländskt kaffe, så det var självklart att vi måste.

Det här var nog den godaste, irish coffee jag fått. Snygg var den också.

En liten kul detalj var killen vid bordet nära oss, han gillade visst att vara med på bild.

Resans stora missräkning i matupplevelse var det på Bunsen. Jag bukar försöka testa en hamburgare på våra resmål, den bästa jag ätit var nog i Järvsö. Tänkte nu att jag skulle utnyttja internet och se var den bästa hamburgaren i Dublin fanns. På tio i topplistan låg Bunsen, deras hamburgare var så lovprisade att det nästan var ett måste att testa dem.

Deras menykort är lite roligt, de är i storlek av ett visitkort.

Jag valde cheeseburger och shoestring. Efter lång väntan och där andra bord som kommit in efter oss redan fått sin mat, så kom "underverken".

Ska bli spännande att testa. Bilden gör inte hamburgaren riktig rättvisa, den ser större ut än vad den var för friesen är verkligen smala som skosnören.

Hur gott var det här då? Jo, jag har nog inte blivit mer besviken över en hamburgare. Degigt, svampigt bröd, osten är nästan bara det som syns i kanten och själva burgaren var smaklös. Pommes frites var dessutom inte ett dugg krispig. Gick därifrån mycket besvikna.

Irish Coffee på The Buena Vista.

Irish Coffee uppges specialkomponerat på 1940-talet (ev 1943) av köksmästaren Joseph Sheridan på restaurangen Foynes på Foynes Port i County Limerick, en flygplats på Irland  för att värma upp frusna flygpassagerare, som anlänt med amerikaflyget. Namnet påstås komma sig av att Sheridan, på frågan om det som serverades var brasilianskt kaffe, svarat "No, it's Irish Coffee" ("Nej, det är Irländskt kaffe"). Så sägs det i alla fall på Wikipedia och det stämmer nog för det har jag hört innan jag läste där.

The Buena Vista är ett café i San Francisco som införde Irish Coffee till USA 1952. Stanton Delaplane var en reseskildrare som skrev för San Francisco Chronicle, han var en av de som fick Irish Coffee serverad på Shannon Airport. Han och barägaren Jack Koeppler började testa sig fram för att återskapa den irländska metod med flytande grädde ovanpå kaffet. Efter många försök lyckades de till slut och nu kan de skryta med att de var de första i USA med att servera den populära drycken.

Klart vi måste gå dit och testa minst en Irish Coffee. Vi passar på att gå dit en kväll och ta en sängfösare.

Det här stället, The Buena Vista är en riktig turistfälla och så gott som alltid fullsatt...

...men vi klämmer oss in och hittar två lediga sittplatser vid bardisken, för det är där man ska sitta för att se när drinken tillagas.

Här serveras det Irish Coffee på löpande band.

God var den.

Varför bara ta en.

Gott om turister är det där.

Glada och nöjda drar vi oss sedan hemåt i kvällningen.