Aten och Maraton

I november springs det ganska mycket i Aten för då går Aten Marathon. Det är en av de mest ikoniska maratonloppen i världen.

Dagen då maratonloppet gick så var det full fart vid stadion.

Loppet har sina rötter i en historisk händelse från 490 f. Kr då en grekisk soldat, Pheidippides, sprang från slagfältet vid Marathon till Aten för att meddela segern över perserna. Enligt legenden sprang han hela vägen utan att stanna och föll död ner efter att ha levererat sitt budskap.

Den moderna versionen av Aten Marathon startade 1972 och följer den ursprungliga sträckan från staden Marathon till Panathinaikostadion i Aten, där de första moderna olympiska spelen hölls 1896. Loppet är 42,195 kilometer långt och lockar tusentals löpare från hela världen varje år.

Klart vi ville titta på den gamla olympiastadion i Aten, den är även känd som Panathinaikostadion eller Kallimarmaro som betyder "vacker marmor".

Ursprungligen byggd på 300-talet f.Kr  av den athenska statsmannen Lykourgos,  då användes stadion för de Panathenaiska spelen, en religiös och atletisk festival tillägnad gudinnan Athena.

Skulle bara köpa nya glasögon.

För ungefär ett år sedan var jag till Aten.

En mycket trevlig stad som var perfekt att besöka i november. Vi hade fått tips av en god vän om ett litet trevligt hotell där vi hade utsikt mot Akropolis.

I år hade vi ingen resa planerad för att komma undan vinterkylan i Sverige, har ju haft en så fin höst ändå.

Men jag fick en påminnelse från optikerna att det var dags att kolla synen, så jag passade på att boka tid och medan jag väntade på att få börja undersökningen hittade jag till och med ett par snygga bågar som jag skulle kunna tänka mig att byta till om jag behövde nya glas.

Jo, det skulle jag behöva enligt optikern. Min syn hade försämrats en del sedan förra kollen. Fast först behövde jag vänta på att få träffa ögonläkaren, för något stämde inte med min syn.

Tog inte så lång tid innan jag hade en tid och fick en ordentlig koll. Gick därifrån lite förundrad och även förvånad för nu sa de att jag har hål i gula fläcken, makulahål. Något som jag aldrig tidigare hört talats om att man kunde få.

Makuladegeneration, alltså åldersförändringar på gula fläcken kände jag till och visste vad det är, men ingen i min släkt har haft det så det oroade mig inte för.

Men nu har jag läst på och börjat förstå lite om vad hål i gula fläcken är och vet att Makulahål är en näthinnesjukdom som uppstår utan några kända yttre orsaker.

Det är ett cirka 0,4 mm stort hål i gula fläcken. Hur detta hål uppkommer är inte helt klarlagt men glaskroppen i ögat kan tappa sin hårdhet med åren och släpper då från näthinnan och då kan hål i gula fläcken uppstå. Det går att operera och jag inser att jag inte borde läst på om den operationen. 

Har också förstått att jag inte kan göra så mycket åt det i nuläget, vänta och se och gå på regelbundna kontroller. Nya glasögon fick vänta, för läkaren sa att min syn kommer att förändras och jag skulle ändå behöva nya snart igen.

Så just nu är det bara att gilla läget. Under tiden jag gillar läget så bläddrade jag bland några av de trevliga resor jag gjort och tänkte att jag kan skriva lite om Aten.

Blev inget blogginlägg när jag var till Aten för ungefär ett år sedan.

Fast bilderna och minnet finns kvar förstås. Så nu reser jag tillbaka dit i minnet och med bilderna. För även om synen inte är helt skarp, så ser jag ändå.

Vi kan börja på Syntagmatorget där blickar parlamentet, det gamla kungliga palatset ut över torget.

Jag har varit i Aten en gång för mycket länge sedan och då bara på genomresa, men vakterna vid parlamentet kommer jag ihåg att jag såg även då. Men med buss, som vi åkte då, så såg jag bara en skymt av dem.

Nu ville jag titta ordentligt. Var inte ensam om det, trots att det inte var något vaktombyte när jag kom. Den obligatoriska selfiefotografen fanns också på plats.

Även om man inte kan pricka in det officiella vaktombytet på söndagar så skiftar vakterna även plats varje heltimme. Vi lyckades komma förbi en sådan tid.

Platsbytet är ett skådespel som påminner om två hästar som i slowmotion växlar plats med varandra. De långsamma rörelserna sägs komma ifrån att vakterna i övrig tid står helt blickstilla utan att röra en fena och att det är det bästa sättet att få igång cirkulationen på.

Det ser lite speciellt ut när de i långsamma och synkroniserade rörelser förflyttar sig.

Till slut står de fot mot fot framför reliefen på en döende hoplit, en grekisk soldat, som symboliserar de fallna hjältarna i striden vid Thermopylae.

Sedan vänder de och återvänder till sina vaktkurer.

I närheten av vakterna träffade jag på en duva som antigen var väldigt trött eller proppmätt. Någon hade lagt lite bröd framför den men den ville inte ha.

Kommer man förbi här en regnig dag så kan man få se hur duvorna söker skydd i reliefen och markerar konturerna  ordentligt.

Bokstavsresan Å-Ä-Ö

Bokstavsresan går mot sitt slut, alla bokstäver var inte så lätta att hitta men till slut så fick jag ihop alla. Förmodar att jag nu är så inställd och van vid att spana efter bokstäver så jag inte kan låta bli att fylla på i förrådet även i framtiden.

Å som i åsna.

Ä som i älg.

Ö som i örn.

A B C - D E F - G H I - J K L - M N O - P Q R - S T U - V W - X Y Z

Byn utan namn.

Det är klart att den lilla byn på Kreta har ett namn men jag vet inte om jag någon gång hörde dess namn eller om det är så att jag bara glömt bort det.
Men den lilla byn hade en liten restaurang. Den var inte stor men när de fick höra att det kanske kunde komma lite turister till deras lilla by så ställde hela byn upp och lånade ut bord och stolar.

Eftersom jag inte kommer ihåg var den lilla byn ligger så kan jag inte tipsa om var den finns och om den goda maten där. Men jag kan garatera att det var mycket gott. Ser väl inte så där speciellt ut och mina medresenärer rynkade lite på näsan när maten kom fram men man ska inte dömma "hunden efter håren". De smakade och jag kan lova att faten var länsade ganska så snabbt. Vad det var för kött? Lamm förstås!

 I köket var det hemtrevligt med trasmattor på golvet.

Krögaren själv var en godmodig man.

Mer om den lilla byn.