Palace of Fine Arts Theatre

På promenaden i förra inlägget fick vi syn på en pampig byggnad som vi bara måste kolla lite närmare på. Hade läst att det var det enda som fanns kvar efter den stora utställningen Panama Pacific. Allt skulle egentligen rivas efter utställningen och var byggt därefter, men den här byggnaden som vi såg har rustats upp och fått stå kvar. 

Sagt och gjort vi promenerar iväg och på en promenad ser man en hel del, det första vi träffar på är Oktagonhuset. Det heter Colonial Dames Octagon House.

Tidigare fanns det fem åttkantiga hus i San Francisco. William C. McElroy byggde det här 1861, fast då låg det tvärs över gatan från sin nuvarande plats.  Han valde att bygga ett hus i denna form, eftersom man trodde att om man bodde i ett åttakantig hem resulterade det i ett längre och friskare liv - en slags artonhundratalet feng shui.  Det stod länge tomt och försummade, men 1951 när National Society of Colonial Dames of America i Kalifornien köpte huset, flyttade det tvärs över gatan och restaurerade upp det. Det går att få komma in och se hur det ser ut inne också, men av skylten så verkar det bara vara möjligt på sommarmånaderna, så vi fortsätter vår promenad.

Man får bra träning av lårmusklerna i den här staden och jag är glad över att min fot och även jag själv är så tränad nu att jag klarar av det bra. Det är svårt att göra de branta och backiga gatorna rättvisa på bild, men kullarna syns lite i alla fall.

Det är lätt att orientera sig i San Francisco, för gatorna är långa och raka utan att byta namn, dessutom så behöver man inte leta gatuskyltar på husväggarna för i gathörnen finns namnen på gatorna nere vid trottoarerna.

En lite kul effekt som jag undrar om fler än jag ser, när jag tog bilden var texten upp och ner, så jag vände den rätt och då ser texten ut att sticka upp och de gula knopparna bli gropar istället för tvärtom.

Fast nu var det till Palace of Fine Arts Theatre som vi tänkt gå. Den byggnad som vi såg på håll i förra blogginlägget.

Det vi först träffar på där och som drar till sig min uppmärksamhet är ett vackert svanpar.

Lite gråtrist väder, där regnet hänger i luften, så någon vacker spegling i dammen framför byggnaden blir det inte.

Men en pampig byggnad är det. Allt det här och en hel del mer, byggdes 1915 till utställning som hölls för att fira att Panamakanalen var färdig för invigning.

Vi är inte de enda som är här för att beundra den pampiga byggnaden. Här sitter de på rad.

En del av de besökarna poserar villigt för en bild.

Andra är upptagna av lite mer kärleksfulla sysslor.

Nu hänger inte regnet bara i luften längre, det regnar och vi lämnar fåglarna och palatset.

Jag vet att San Francisco är en stor stad, men jag fick aldrig känslan av storstad då jag var där, tror det beror på den lite mer gemytliga bebyggelsen. Mitt emot palatset var det visserligen stora villor. Den här var kul med ett litet hus ovanpå skorstenen.

Vi drar oss ner mot stranden för att kolla hur bron ser ut i diset och regnet, passerar ett gatukök där några fåglar sitter i regnet och hoppas på en smakbit.

Hoppas de fick smaka något av de här två fikande personerna, när vi gick tillbaka sedan var det tomt på kunder och även fåglarna hade övergivit stället då, så de hade tydligen koll på att om där var folktomt så fanns det inget mat att få heller.

Man såg inte mycket av Goden Gate bride nu men det var lite häftigt att stå där och se hur den förändrades med av hur molnen drog förbi och hur regnet ökade och minskade intensitet.

Regnet avtog och vi fortsatte vår promenad, men det tar vi en annan gång.

Promenerar vidare i San Francisco.

Vet inte om jag kan säga att San Francisco var en promenadvänlig stad med alla sina backar, men trots det så blev det många och långa promenader där. Efter sjölejonen traskade vi vidare utefter kajerna. Ute på en brygga låg det här lilla kapellet. The Fishermen’s and Seamen’s Memorial Chapel. Byggt 1979 för att hedra de som har ägnat sitt liv åt havet. 

Kapellet har en fin placering mitt bland alla båtar och fartyg.

Vi kommer inte fram utefter vattnet på alla ställen och hamnar ute bland husen i Fisherman's wharf och ser att här lever Appelbee´s kvar. Kommer ihåg att de hade ett kort gästspel här i Sverige.

Sedan snirklar vi oss ner bland båtarna igen.

Det här ståtliga fartyget får man besöka ombord om man vill.

Här ligger en söt liten hjulångare också.

Tillbaka på gatorna igen kan jag inte låta bli att ta en bild på en av stadens backar. Det här är Hyde street.

Så går vi ut på den långa och svängda Aquatic Park Pier.

Där ute på piren kan man få en bild över Golden Gate bridge utan en massa störande moment framför.

Härifrån och i motljuset ser stan nästan färglös ut.

Fast gräsmattan är dock grön, tittar man nog så kan man se att det finns några som simmar där längre in.

Vi fortsätter vår promenad upp till Black Point, backarna suger rejält i den här staden.

Här uppe kan man titta ut över Fort Mason.

Vi fortsätter ner till parken som breder ut sig på andra sidan kullen vi just bestigit.

Där står det här konstverket, det finns ingen skylt om vem som gjort det eller vad det symboliserar.

Här i parken står också kongressman Philip Burton och håller en evig monolog och argumenterar för vikten av aidsforskning.

Härifrån kan vi även se Palace of Fine Arts Theatre.