Western-style och piratbåt.

Det är mycket folk på vägarna den här dagen som vi är på utflykt, visserligen är det en måndag men det är helgdag och den helgdagen är avsedd för sport. Därför är det mycket trafik och mycket folk som åkt ut från storstaden. Lite bra för då vi passerar ett område där det växer mycket pampasgräs, eller Hakonegräs som det kallas här, blir det många stopp och jag kan fotografera lite.

Hakonegräset skimrar så vackert.

Området vi åker igenom ingår i Hakone nationalpark där finns en hel del spahotell och området har många varma källor. Eftersom det är en helg för sportaktiviteter är det många som åkt hit för att vandra. Japaner verkar tycka om att göra saker i grupp, även att vandra.

Hotellet där vi ska äta vår mat ligger i en mycket vacker natur.

Maten var god och det var kul att se vad japanerna ansåg vara mat i western-style.

Det här är inget badkar för småväxta utan hotellets toalett. Starka ben och att vara lite vig i kroppen var en fördel när man skulle dit. Inte lika lyxigt och modernt som inne i Tokyo.

Mätta och belåtna gav vi oss ut på sjön. Runt omkring berget Fuji finns det fem sjöar och vi ska åka piratbåt på Lake Ashi. Som jag sagt innan så gillat tydligen japanerna när det är mycket folk eller så är det bara så att de är så många att det blir mycket folk när de ska göra något. För många var det som ville åka båt.

Trots att det var så mycket folk var det ingen trängsel. Allt gick fort och smidigt att komma ombord och konstigt nog fick alla plats. Det fanns andra transportmedel på sjön också. Man kan välja en liten svanbåt med mössan käckt på svaj.

 Eller så kan man välja en stilla fisketur. Det är ingen svartvit bild, bara en i motljus.

Men som sagt, vi bordade piratskeppet och gav oss iväg. Egen utkik har vi också, det ser ut som om damerna varit lite närgången mot honom. Byxorna ser väldigt slitna ut på vissa ställen.

Sa någon att det var trångt här uppe på däck? Nej då, bara trivsamt gemytligt.

 Att spela golf i Japan är inte billigt, en greenfee för en dag kostar ungefär 3.000 sek. Golfbanorna är välskötta och vackra och klubbhuset vid den här golfbanan, som vi åkte förbi, är mycket imponerande.

Resan med piratbåten tog inte så lång tid men när vi når stranden på andra sidan sjön har vi utsikt över Mt. Fuji.

Fuji-san.

Det var en gång en liten flicka som gick i folkskolan för länge sedan, hon satt i skolbänken med sin geografibok och tittade på bilden av berget Fuji. Det berget låg i ett land långt, långt borta och det landet hette Japan. Åh så vackert tänkte hon, tänk om jag någon gång kunde åka dit och få se det med egna ögon.

Ja, drömma går väl alltid tänkte flickan och slog ihop sin bok och sprang ut på rast. Åren gick och visst kan drömmar ibland bli sanna.

Fuji ligger 10 mil från Tokyo och en solig dag bokade vi en utflykt för att åka och se drömmarnas berg. Vi hade tur för vår japanska guide berättade att dagen innan hade de haft ösregn hela dagen och de hade inte sett ett dugg av berget. I bussen på väg dit så berättade hon och visade att vi skulle åka upp med bussen till femte stationen som ligger på 2.400 m.ö.h.

Vid klart väder kan man se berget ändå från Tokyo, det hade vi inte gjort ännu så jag spanade ut genom bussfönstret för att se när det skulle kunna gå att få se det efterlängtade berget. Det tog inte så många mil innan den första skymten dök upp och halvägs framme så såg vi att i dag var det ingen risk för regn. Lite blänk från bussfönstret får man väl stå ut med för att få en första bild.

Fuji är Japans högsta berg 3.776 m.ö.h och det betraktas som en nationalsymbol. På vägen upp träffar vi på många som är här för att vandra, det finns många vandringsleder och till min förvåning är det också mycket skog på ganska hög höjd.

Tydligen en det vilda djur också.

Vid  klart  väder är utsikten över Stilla Havet  svårslagen. I dag är det klart väder men inte ut mot havet, vi är ovanför molnen och så här vacker är utsikten då.

Toppen på berget som vi såg var så molnfri och fin på vägen hit, har hunnit täckas av moln även den.

Ska jag ha åkt så här långt utan att få se toppen av berget. Klättra upp till toppen får vi inte. Det är bara i juli augusti som det är tillåtet.

Men se där, molnen skingrar sig lite, jag kan i alla fall ana toppen uppe bland molnen.

Jämfört med Tokyo så är det ganska kallt här uppe, men +10 grader och sol är inte så farligt för en viking. De andra passagerarna frågar om jag och maken inte fryser då vi går omkring utan jacka. Då vi svara nej, undrar de var vi kommer ifrån. Jaha det förklarar saken tycker de, då de får höra att vi är från Sverige.

Det blåser en del och molnen lättar mer och mer....

...tills det plötsligt är helt klart och vi ser hela berget.

Vår guide blir så glad när molnen blåser bort så hon hoppar runt och ropar, gång på gång. "We can see the mountain".

Då det är monfritt gäller det att snabbt samla ihop familjen och fotografera sig framför berget.

Sådär, håll i barnen så de inte rymmer och le mot kameran!

Vårt besök är över och vi hoppar in i bussen igen, men kastar först ett öga på skylten som berättar vad man ska tänka på då man bestiger berget.

Vi lämnar berget och i mitt minne har jag kvar den här bilden på mina drömmars berg.Förstora så syns det att det är lite snö kvar och där i snön så kan man även se hur stigen går upp mot toppen.

En sista bild.

Det är en heldagsutfärd vi är iväg på, så det kommer mer från den utflykten.