Fuji-san.

Det var en gång en liten flicka som gick i folkskolan för länge sedan, hon satt i skolbänken med sin geografibok och tittade på bilden av berget Fuji. Det berget låg i ett land långt, långt borta och det landet hette Japan. Åh så vackert tänkte hon, tänk om jag någon gång kunde åka dit och få se det med egna ögon.

Ja, drömma går väl alltid tänkte flickan och slog ihop sin bok och sprang ut på rast. Åren gick och visst kan drömmar ibland bli sanna.

Fuji ligger 10 mil från Tokyo och en solig dag bokade vi en utflykt för att åka och se drömmarnas berg. Vi hade tur för vår japanska guide berättade att dagen innan hade de haft ösregn hela dagen och de hade inte sett ett dugg av berget. I bussen på väg dit så berättade hon och visade att vi skulle åka upp med bussen till femte stationen som ligger på 2.400 m.ö.h.

Vid klart väder kan man se berget ändå från Tokyo, det hade vi inte gjort ännu så jag spanade ut genom bussfönstret för att se när det skulle kunna gå att få se det efterlängtade berget. Det tog inte så många mil innan den första skymten dök upp och halvägs framme så såg vi att i dag var det ingen risk för regn. Lite blänk från bussfönstret får man väl stå ut med för att få en första bild.

Fuji är Japans högsta berg 3.776 m.ö.h och det betraktas som en nationalsymbol. På vägen upp träffar vi på många som är här för att vandra, det finns många vandringsleder och till min förvåning är det också mycket skog på ganska hög höjd.

Tydligen en det vilda djur också.

Vid  klart  väder är utsikten över Stilla Havet  svårslagen. I dag är det klart väder men inte ut mot havet, vi är ovanför molnen och så här vacker är utsikten då.

Toppen på berget som vi såg var så molnfri och fin på vägen hit, har hunnit täckas av moln även den.

Ska jag ha åkt så här långt utan att få se toppen av berget. Klättra upp till toppen får vi inte. Det är bara i juli augusti som det är tillåtet.

Men se där, molnen skingrar sig lite, jag kan i alla fall ana toppen uppe bland molnen.

Jämfört med Tokyo så är det ganska kallt här uppe, men +10 grader och sol är inte så farligt för en viking. De andra passagerarna frågar om jag och maken inte fryser då vi går omkring utan jacka. Då vi svara nej, undrar de var vi kommer ifrån. Jaha det förklarar saken tycker de, då de får höra att vi är från Sverige.

Det blåser en del och molnen lättar mer och mer....

...tills det plötsligt är helt klart och vi ser hela berget.

Vår guide blir så glad när molnen blåser bort så hon hoppar runt och ropar, gång på gång. "We can see the mountain".

Då det är monfritt gäller det att snabbt samla ihop familjen och fotografera sig framför berget.

Sådär, håll i barnen så de inte rymmer och le mot kameran!

Vårt besök är över och vi hoppar in i bussen igen, men kastar först ett öga på skylten som berättar vad man ska tänka på då man bestiger berget.

Vi lämnar berget och i mitt minne har jag kvar den här bilden på mina drömmars berg.Förstora så syns det att det är lite snö kvar och där i snön så kan man även se hur stigen går upp mot toppen.

En sista bild.

Det är en heldagsutfärd vi är iväg på, så det kommer mer från den utflykten.

2012-10-30 22:07   Marianne Bengtsson Rosander

Vad härligt att kunna få se sina drömmars berg
Marianne

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-10-31 19:17

Vi hade tur, inget regn och molnen försvann.
Blev nog lika glad som guiden.

Svara

2012-10-30 23:04   tomazon

Haha! bilden där barnen ska ställas upp för fotografering är superkul :-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-10-31 19:18

Det är inte lätt att få barnen att medverka till en familjefotografering.
De kämpade på rejält, de där föräldrarna. Skulle vara kul att få se hur deras bild blev.

Svara

2012-10-30 23:48   Gun-Inger Arvidsson

Det var härliga bilder för en gammal fjällräv som enbart vandrat i svenska fjällvärlden. Att nå toppen på Kebnekaise är inte fy skam i heller. Jag har inte varit ända upp men maken min har varit det flertal gånger.

Tänk att din dröm fick du uppleva på detta sätt. Det är spänningeni fjällens och bergstopparnas värld att vädret skiftar så hela tiden. Turen må jag tycka var verkligen med er så ni fick njuta av detta vackra berg. Att det är så högt är svårt se på bild men jag kan faktiskt känna det ändå.

Sov nu gott det måste jag försöka också
Gun-Inger

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-10-31 19:19

Har inte heller nått toppen på Keb. men var inte så långt ifrån. Fast jag var där på vintern och med skidor.
Tur hade vi med molnen och solen.

Svara

Gun-Inger Arvidsson 2012-10-31 21:40

Tillhör du dem som kan åka skidor i fjällen på vintern. Lyckans dig. Jag blev ovän med mina fina skidor som jag fick av livskamraten min för fjällets turer.

Däremot har jag varit bra på utförsåkning beroende på mina starka muskler i benen. Där stod jag så trygg i pjäxorna.
Hi hi.
Gun-Inger

Svara

2012-10-31 09:38   Ewa Kirjavainen

Åh, vilken tur att de vädret ändrar sig så snabbt! Berget är verkligen vackert och imponerande.
Ha de fint idag!
//ewa

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-10-31 19:20

Inget dåligt berg, eller egentligen vulkan.
Hörde att en promenad tunt krater tar en timme.

Svara

2012-10-31 12:22   Heléne Alklid

Underbara foton och vilken tur att dimman blåste bort! =)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2012-10-31 19:20

Tack Heléne. Vi hade tur att de blåste bort.

Svara