Fröå gruva.

I Fröå började kopparmalm att brytas på 1740-talet i fyra perioder fram till 1919.  

1990 beslutade man att återuppbygga gruvbyn och det sinnrika vattensystemet rekonstruerades. Så nu kan man åka upp till Fröå gruva och få se hur det såg ut då den var i drift. Man kan också få en guidad rundturer där men eftersom jag insåg att det inte skulle fungera att gå runt med kryckor så åkte vi upp dit innan rundturerna började och kunde på så sätt göra en förenklad version av rundtur med bil.

Här ser man stånggången som går in i Drottningschaktet, där var det iordninggjort en bred spång att gå på så t.o.m jag hade nog klarat av den biten.

Jag vet tyvärr inte vad alla husen använts till det får man med all säkerhet veta om man är med på den guidade turen, men det finns lite skyltar som man kan få information på.

Men man ser en hel del från bilen också.

Det här är Enderleins hus, ganska fallfärdigt men används till att förvara en del byggnadsmaterial. 

Pivån, den åttakantiga byggnaden här, innehöll maskineri för att avleda drivlinor till det gruvschakt där man för tillfället behövde dragkraft för att dra upp malmen.

Primitiva ledningsrör som klarat att leda vatten i många år.

Vi kikar lite närmare.

Det här är i alla fall bakstugan. När man kikar runt här så förstår man hur idén till namnet på vårt hotell Copperhill kommit till, tror även att arkitekten hämtat lite inspiration till byggnadsstilen här vid gruvan.

För att hålla kvar arbetare i den hårda fjällmiljön lät gruvbolaget vid Fröå bygga torp åt gruvfamiljerna, som också fick 3-4 tunnland jord att bruka så att de kunde hålla ko, får och get. Dessutom hade de anställda femdagarsvecka, detta för att få tid att sköta de små jordbruken.

Vi far vidare mot nya mål.