Färgat eller avfärgat?

Förr innan färgfoto var allas vardag så var önskan att få en färgbild stor. Det här är den allra första bilden på mig, tagen av min mor då vi bodde i Forsbacka.  Hon hade nog aldrig ens tänkt tanken på att det skulle vara färgfilm i kameran.

Mycket troligt att den är tagen med den här kameran eftersom det var familjens enda kamera. Borde kanske ha varit en svartvit bild på den eftersom det endast suttit en enda rulle färgfilm i den och på den rullen blev det bara skrutt av bilderna. De hamnade i papperskorgen. Inte någon digital papperskorg. Det var med den kameran som jag, som åttaåring, upptäckte tjusningen med foto .

Den här bilden är tagen när jag var 5-6 år och var ängel i ett luciatåg. jag skulle gå längst fram men hade  lite för bråttom och kom upp på scenen alldeles själv. En påpasslig reporter på den lokala tidningen tog bilden i svartvitt.

Hmm svartvitt?

Men det är ju en färgbild.

Nä det är faktiskt en svartvit bild men den är färglagd i efterhand  för hand. Inte i photoshop utan med färg och pensel. Vips så hade vi en färgbild. Svartvitt blev färg.

Så stolt jag var då på 50-talet när jag fick den här bilden. Jag kom med i tidningen också, men den bilden var inte i färg och det klippet har försvunnit för länge sedan. Men den här bilden var en förstoring och i FÄRG och det är kanske minnet från den bilden som gör att jag helst använder mig av färg.

Numera tar vi en färgbild...

...och om vi inte tycker att det är tillräckligt spännande då tar vi bort färgerna.

Så nu när alla har tillgång till färgfilm, eller färgbilder som det kanske heter när man fotar digitalt, då avfärgar vi istället.

Det var bara lite tankar om färg...

Frukost och Konstvägen.

Ingen trängsel i frukostmatsalen precis, vi avnjuter vår sista frukost på Borgagården och njuter även av utsikten en sista gång innan det är dags att dra vidare.

Stannar till vid Hotell Borgafjäll för att se huset som Ralph Erskine ritat, hade hört att man skulle kunna åka skidor från taket och det ser nog ut att kunna fungera.  Det huset lär ha liknats vid slagskepp, flygplan eller en kraschad postbuss.

Sedan åker vi Konstvägen mot Dorotea men det enda konstverk som vi upptäcker på den sträckan är "Himmelmöte". Det ser ut som ett jättestort fågelägg med en dörr i. Kliver man in står man omsluten av blått och kan blicka upp mot en förhoppningsvis blå himmel. Ett otroligt eko är det där inne.

På väg ner mot mer bebyggda trakter får man inte missa att besöka Jettes gårdsmejeri i Högland och köpa lite god ost.

I Dorotea regnade det och eftersom vi inte är några husvagnsmänniskor så hoppade vi över att besöka Husvagnsmuseet,  men i Vilhelmina sken solen igen och där tittade vi på kyrkstaden.

Även om vi sedan drog oss in mot fjällvärlden igen så var det inte helt folktomt, i en bäck som mynnar ut i sjön Malgomaj träffade vi på Näcken. Där satt han i godan ro och spelade sin förföriska musik. Det var nästan så det spratt till en benen och att vi dansade ner till honom.

Färden fortsatte på grusvägar längre och längre in i fjällvärlden.

I Grytsjö finns det en gammal Skvaltkvarn från nybyggartiden, där hålls det årligen en kvarndag en söndag i juli, tyvärr så var det inte den dagen vi var där.

Dagens mål på vår resa var Saxnäs och på vägen dit passerar man ett mycket vackert vattenfall som kallas för Trappstegsfallet.

Inte så konstigt att det kallas för just Trappstegsfallet eftersom det verkligen ser ut som trappsteg.

Till slut så når vi vårt mål för dagen, Saxnäsgården. En enorm betongkoloss som byggts vid den vackra Kultsjön. Lite obegripligt att man byggt ett så fult hus i den vackra omgivningen.

Fjällurskog och en spegelblank kväll.

Har lite fler bilder från Borgafjäll och det är inte så konstigt för de dagar vi var där hade vi solsken och näst intill vindstilla. Hittade ett område som benämndes som Fjällurskog. Den här bilden är tagen vid foten av Borgahällan.

Där vid foten av fjället och vid baksidan av fördämningen av  Borgasjön verkade det vara ett bra ställe för fiske.

Får man ingen fisk så är det en bra plats att njuta av naturen på också. Jag skulle beskriva det som en plats att "bara vara på".

Man får köra försiktigt för plötsligt kan det stå vilda djur mitt på vägen.

En god middag på Borggården är ingen dum avslutning på dagen, jag startade med västerbottenpaj och kalixlöjrom, för att njuta av en renkalvfilé till huvudrätt. Gott vin därtill från en synnerligen välfylld vinkällare.

Avslutade dagen nere vid stranden och en spegelblank Borgasjö.

Sämre kan man ha det!

I Borgafjäll är det vacket!

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen sjöng Trubadur X och jag är håller med honom, de dagar vi hade i Borgafjäll och på Borgagården var verkligen sköna. Där kunde man ladda batterierna och bara njuta av allt det vackra. En dag for vi till vägs ände, jag tror nog det var det för där fanns en skylt som upplyste oss om att "Här slutar allmän väg" och längre in i den fjällvärlden kom du inte med bil och de vandringsleder som gick därifrån såg inte ut att vara så upptrampade, men det var fint där.

Så stilla och alldeles spegelblankt.

Ibland var det nästan svårt att veta vad som var upp eller ned.

Står man vid en strand full med flata stenar och  spegelblankt vatten, vem kan då låta bli frestelsen att kasta macka.

 Slingrande grusvägar...

...brusande älvar...

..blommande ängar...

och vyer som om de vore vykort.

Inte undra på att jag trivdes där.

Bäverspaning.

Vaknar 2.30. Jag tillhör inte den morgonpigga sorten men den här morgonen slår jag upp ögonen och mer eller mindre står upp, innan jag hunnit säga god morgon. På med kläderna och kängor sedan greppar jag kameran, ja en del Djungelolja hinner jag smeta på mig också. För nu ska vi ut på bäverspaning. Per på Borgagården har efter kvällens middag ringt runt och kollat upp var det finns bäver och med en utförlig vägbeskrivning ger vi oss i väg.

Det har inte regnat men daggen gör att det är blött i gräset men vi traskar iväg och banar oss fram i knähög växtlighet.

Vi går och går tysta, tysta för att inte skrämma iväg eventuella bävrar. Överallt ser vi spår av dem med avgnagda trädstammar men inte en enda bäver syns till. Det är nästan så att vi är beredda på att ge upp och vända tillbaka till sängen, men det är så stilla och vackert ute och vi fortsätter en bit till. Nu är vi blöta upp till knäna av att ha banat oss fram på stigen som nästan är igenvuxen. Då plötsligt pekar min man och viskar "Titta där". Jag slänger upp kameran och får en suddig bild och visst är det en bäver som simmar där.

Bilden blev inget vidare bevis på att det är en bäver men jag lovar det är en. Såg hur den försvann in i gräset och buskarna sedan. Nu var det ingen av oss som funderade på att vända utan vi fortsatte framåt. Där såg vi flera bäverhyddor och även två bävrar till.  Nu lyckades jag inte få någon bäverbild den här morgonen men vad gör det egentligen, jag såg tre stycken och fick en fantastisk morgon ute vid  Avasjön.

För visst är det vackert.

Det var en magisk morgon, spegelblankt vatten, fiskarna hoppade i sjön så högt att vi såg hur de kom upp över ytan och tog myggorna och det var så vackert att jag bara stod och njöt.

Solen började gå upp över Borgahällan.

Inga fler bävrar visar sig och vi vänder åter till bilen för att krypa tillbaka till våra sängar och sova en liten stund till innan det är dags för frukost och en ny dag med nya äventyr.