Färden gick mot Finland.

Den här turen gick över Östersjön mot finska Karelen. Men GPS:en ska man nog inte lita på då man står vid Värtahamnen och väntar på att få köra ombord. Den tycket att vi skulle köra upp till Norrtälje och ta båten där istället.

   Men vi ignorerade vår "Beata" och körde ombord.

Väl uppe i vår hytt gottade vi oss lite med det bubbel som bjöds på och lite tilltugg därtill.

Överfärden var lugn och utan sjögång.

Dimman låg tät på väg in till Helsingfors, så tät så det hade blivit ett helvitt foto om jag testat ta någon bild, men det lättade då vi kom in till kaj.

Strax var det vår tur att köra av.

Så var vi framme i Finland och vår lilla resa mot finska Karelen kan börja.

Vi hade gott om tid på oss innan vi skulle vara framme vid dagens mål och första övernattningen i Karelen så vi passade på och undersöka de orter vi passerade på vägen. Första stoppet blev i Borgå och där växte det vattenkannor i träden.

Borgå är en av Finlands 6 medeltida städer och landets näst äldsta stad efter Åbo. Borgå å flyter genom staden förbi alla röda strandbodar. Då kung Gustav III kom på besök till staden i slutet av 1700-talet målades alla hus som låg utefter kungens färdväg med rödmyllefärg  för att hedra kungen och så att det skulle se fint ut. De här bodarna lär vara Borgås mest fotograferade motiv.

Husen i idylliska Gamla stan på backen vid Borgå å byggdes på 1700-talet enligt medeltida mönster. De är värdefulla historiskt och arkitektoniskt sett, vi tog en liten promenad och tittade på de små butikerna och caféer, som finns där i dag.  

Vi skänkte också en tanke till berättelsen om den ödesdigra fisksoppan som vi fick höra talas om på turistbyrån.

"Sommaren år 1760 var mycket torr. På dagarna bar borgåborna hinkvis med vatten från ån som kastades på väggarna och gårdarna för att fukta dem. Husen var byggda så nära varandra och gatorna var så smala att inte ens fuktningen hjälpe den ödesdigra natten då branden utbröt.

Fru Holm vaknade på efternatten för att koka fisk för följande dag. Hon använde liten tändved och försäkrade sig att elden hade slocknat innan hon lade sig på nytt. Efter några timmar vaknade grannens piga till röklukt, och då stod redan taken på Holmska huset och ett par andra hus i ljusan låga. Stadsborna flydde simmande till Näse och fick stå på motliggande stranden och se på då deras stad brann ner. Domkyrkan och ett par kvarter runt den bevarades men allt annat brann ner: endast 91 av stadens 293 hus blev kvar.

De första veckorna efter branden bodde stadsborna i Näse, eftersom marken i staden var het och gnistrade. Samtidigt var de oroliga för att de måste hinna bygga hus före vintern. Då det äntligen var tryggt att bygga igen, gjordes det snabbt - på samma stenfötter och bredvid samma potatiskällare som tidigare. Därför har stadsplanen fortfarande för medeltida städer typiska smala slingriga gränder även om byggnaderna är byggda efter kokningen av fisksoppan år 1760."

 Hanna-Maria försökte locka in oss med god husmanskost, den var inte från fisksoppans tid men vi var väldigt tveksamma till mat från år 1986.  Trots det välkomnande "Tervetuloa" så gick vi vidare.

Gamla stan i Borgå är utmärkt plats om man vill träna upp sina svaga fotleder på de knaggliga kulerstensgatorna.

Vi hade tur med vädret, sol men något svalt, betydligt svalare än vad vi haft hemma i Sverige.

Gamla Borgå var en fin liten stadsdel, där hade man kunnat tillbringa flera timmar och vandrat in och ut i de små bodarna, men vi skulle hinna se lite mer den här dagen.

Det såg ut som om påskharen redan kommit till Borgå.

Del 2