På slingriga vägar.

Inte långt från Håverud, och om man följer en lite slingrande väg som korsar järnvägen åtskilliga gånger, kommer man till Högsbyn. Den vägen väljer vi  istället för den stora E45. Det verkar inte vara speciellt mycket tågtrafik på den järnvägssträckan för vid en korsning var bommarna nere och damen i bilen framför oss, stod beredd med mobilkameran. Ett ensamt lok kom och for. Fick känslan av att det var dagens händelse där.

Vi letade oss ner till hällristningarna vid Högsbyn istället för att spana på tåg. Här finns omkring 2.500 hällristningar från bronsåldern. Troligtvis var platsen, här vid sjön Råvarp, en helig plats där man utövade religiösa ceremonier.

Här syns en akrobat som gör en baklängesvolt över skeppet, en bild som väcker fantasin. 

Fotspår finns inhuggna.

Även vågmönster.

Hittade även ett litet kors.

Området  här ingår i naturreservatet Tisselskog som ska ha en rik flora.

Bönderna har bråda dagar ser vi. Räknade till tre traktorer i arbete på den här åkern.

Det blev ingen vandring i naturreservatet utan vi for vidare. Kom till Dalslands kanal igen, vid Långbron. Där hade det precis varit broöppning.

Här har de även en pampig öppningsbar järnvägsbro.

Vår GPS hade lite udda idéer om hur vi skulle köra och eftersom vägen var trevlig så protesterade vi inte alltför mycket, men hamnade i Arvika och när vi slingrades oss ut genom staden hittade jag en ny väggmålning.

Så var det dags för en bensträckare och där hittade vi Bûnskebocken. Det är  inte  någon värmländsk motsvarighet till gutefåret och inte något karaktäristiskt inslag i faunan heller, utan brunskogsbornas gamla sockenboöknamn. Förr var det ett något nedsättande öknamn men det sägs att  numera är Brunskogsborna stolta över namnet.  

Vackra planteringar  omger bocken.

Blev ett extra stopp ute i skogen , för Fru Gårman kunde jag inte bara åka förbi. Hon hade sällskap av maken på andra sidan vägen, men han var bekant sedan tidigare så det blev bara damen på bild.

Nästa stopp blev Brattfors hytta den finns upptagen i jordeboken från år 1540. Den var  då en mulltimmerhytta byggd i sten, timmer och mull och ägdes av fyra bergsmän. En period under 1800-talet var den en av de största i området. Hyttan lades ner 1920.

Sedan hade vi inte långt kvar till dagens övernattningsställe,  Hennickehammars herrgård. Där åt vi gott och sov tryggt.

Än så länge var vi också glada  över att de ställen vi bott och ätit på tog pandemin och restriktionerna på allvar. Ingen trängsel och egna starttider för middag o frukost.

Arvika runt och hattprovning.

Det var varmt även i Arvika så för att orka med en promenad var det bäst att dra ut på stan redan efter frukost. Det var inte bara vi som startat tidigt.

Om någon trodde att de i Göteborg var ensamma om att hitta på kluriga ord så tar de fel. Det här var ett helt annat verk än värk som kärringarna i Arvika har.

Badhuset traskade vi förbi.

Här hittade vi trappen men var är dörren. Man kanske behöver vingarna som syns i fönstret ovanför, för att komma in.

Vi promenerar igenom en lummig och rikligt blommande villaidyll.

Kommer sedan ner till Stadsparken även den en lummig oas och med en pergola.

Vildvinet täcker taket i de mysiga gångarna,  de två gångarna här är hela 82 meter.

Lite här och där har det placerats ut hängmattor och solstolar. Jag trodde först att det var några campare som slagit sig ner i parken men det var bara två turister som testade komforten i hängmattorna.

Lite tvätt på tork.

Sommarjobb.

Vi hittade även Riksträdet som är en ornäsbjörk.

Ornäsbjörken utnämndes 1985 till Sveriges riksträd. Det första trädet planterades 1985 vid Stockholms stadshus och alla Sveriges kommuner har sedan blivit ombedda att plantera en sådan björk på en central plats. Alla äkta ornäsbjörkar ska härstamma från en björk som man upptäckte i Ornäs men som föll för en storm 1887. Som tur var hade man tagit förökningsmaterial från det trädet innan dess.

Nu har vi traskat runt ett bra tag och då blir man trött i fötterna, vi hittar en bänk i skuggan och slår oss ner för lite vila.

Måste testa telet som jag fick med min nya kamera, det är ett 55-210 mm. Först en bild på nära håll. 55 mm.

Lite längre bort.

och så lite mer längre bort, på andra sidan ån. 210 mm

Vi drar oss tillbaka in mot staden igen och ser att Elis i Tasere har fått sälskap på sin cykeltur i dag.

Nu börjar det bli för varmt att gå omkring på stekheta trottoarer och när barnarnet Tilda kommer och gör oss sällskap tar vi en shopingrunda, det är bra mycket svalare inne i butikerna.

Hattprovning!

Det blev ingen hatt utan en keps.

En spegel och vad mer kan en liten tös begära när mamma är upptagen med att handla kläder.

Sedan tog vi en fika.

Sedan åkte vi hem...

rån inne på gården.

Fortsätter att traska runt och upptäcka lite mer av Arvika.

Gökur har jag hört talats om men i Arvika har de ett duvur. Det uret gal inte heltimmar utan  kuttrar varje hel minut. Man bör inte stå under det uret heller.

Man kanske ska tänka på hur man gör avstavningen.

Vi hoppade över att gå på rån inne på gården och tog en sommardrink istället...eller tre.

...och en hamburgare.

 Den var mycket god, godare än vad jag fick den att se ut på bild.

Trefaldighetskyrkan, Arvika

Tog en liten promenad i Arvika och fick syn på en vacker kyrka.

Trefaldighetskyrkan såg mycket spännande ut med sin lite spetsiga form, en nationalromantisk blandstil med många stilar närvarande fick vi information om att det var.

Får man ta hunden med sig in i...

Inne i kyrkan kunde man trycka på en liten knapp och en inspelad guidning startade, där fick vi bland annat veta att det vid konstruktionen av kyrkan ställdes kravet att materialet skulle hämtas lokalt. Teglet till kyrkan brändes i trakten, gnejsen i stengrunden är bruten i Dottevik. Från Glava hämtades skiffret till taket och att  altaruppsatsen är en blandning av barock och fornnordisk stil.

Taket i den kyrkan får man inte glömma bort och titta på, har nog aldrig sett något liknande i någon kyrka. Speciellt och vackert.

Gavlarna på bänkradena hade vackra sniderier.

Ljus i Guds hus men lampor i träkyrkor.

Dopfunten är av täljsten men ovandelen av silver.

Vad skulle jag till Arvika och göra!

Det var hit vi kom...Alltså det var till Arvika vi åkte.

Den tjusiga gubben framifrån uppiffad med en söt tjej.

Men vad skulle vi göra här, jo vi tar och åker och tittar på ett hus som är under uppbyggnad. Ett mycket fint hus vid kanten av Glafsfjorden.

Det kommer att bli ett tjusigt hus. Till salu är det också när det är klart, om någon är intresserad.

Vi går in från den yttre verandan till den inbyggda verandan och får en rundvandring och visning av byggmästaren själv.

...och här förstår du, ska jag sätta upp...

Så här ska de handgjorda skåpluckorna sitta.

När vi tittat klart så åker vi till Koppom och Järnskogs Hembygdsgård för där finns ett Beredskapsmuseum

Vi får en pasesersedel och kan gå in och titta.

Men det gäller att ta sig förbi den stränga vakten först.

Koktrossen står uppställd utanför huset.

Tilda undrar vad det där är för stort och konstigt tält.

När man ser kartan från beredskapstiden så förstår man att det var ganska oroligt att bo i dessa trakter. Tyskarna var inte långt borta.

Inne i museet är det uppbyggt som ett typiskt hem såg ut på den tiden, många av sakerna känner jag igen från min barndom. Kommer även ihåg separatorn som jag storögt beskådade hemma hos en gammal tant som barn, fascinerades över hur mjölken och grädden kunde komma ut på två olika ställen. Det var långt före mjölktetrornas tid det.

Skopan på väggen som alla drack vatten ur och den lustiga disktvagan av rot även emaljsakerna i gult med grön kant känns väldigt bekant.

En sådan här tidningshållare hade vi hemma hos oss också. Majblommorna ska nog föreställa vara från 1942 men de var inte så plastiga då utan i papp. Kollade på blommorna i min samling och det här är nog blommor från 1957.

Kontoret i huset var välfyllt med tidstypiska saker och man fick titta nära på allt.

En militärförläggning finns uppbyggd inne i huset och för den intresserade finns det massor av tidningsklipp, bilder och föremål att studera.

Ett intressant museum för alla åldrar, mitt elvaåriga barnbarn tyckte också att det fanns mycket sevärt där inne. Nu var det kanske inte de stoppade strumporna, som hängde på tork över vedspisen, som drog till sig hennes största intresse men en hel del annat.

Inne i gamla järnvägstationen var det konstutställning.

På söndagar under sommaren kan man få smaka på något lite annorlunda men gott, nämligen nävgröt med stekfläsk. Vem som helst kan nog förstå att det var populärt bara genom att titta på matkön. Den fick inte plats i en bild och ändå så hade den minskat något under tiden vi var inne på museet.

Mums vad gott det var.

På väg tillbaka till Arvika hälsade vi på två katter, en stor...

...och en pytteliten kattunge.

Sedan for vi tillbaka till Arvika.